Fear

Titel: Fear
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 1996
Regi: James Foley
I rollerna: Reese Witherspoon, Mark Wahlberg, William Petersen, Alyssa Milano, Amy Brenneman

Handling: Familjen Walker lever ett lugnt och stilla liv i Seattle utan några större problem. Men allt ändras när tonårsdottern Nicole träffar David, en charmerande ung man som dessvärre är gränslöst svartsjuk.

Omdöme: Ok, en film där Mark Wahlberg ska spela "bad guy" vet man med en gång har potential att vara en svag film. Särskilt med tanke på att han vid den här tidpunkten snarare var känd som sångaren Marky Mark och inte som en seriös skådespelare. Året efter sparkade hans skådespelarkarriär igång ordentligt med Paul Thomas Anderson-filmen Boogie Nights (1997). Vid sin sida har han Reese Witherspoon och några andra halvduktiga skådespelare, så man kände att det kunde vara värt en chans.



Något jag inte riktigt hade koll på var vad regissören James Foley hade gjort, även om jag kände igen namnet. När man kollar upp honom visar det sig att han gjort den trevliga neo-noiren After Dark, My Sweet (1990) och inte minst klassfilmen Glengarry Glen Ross (1992). Hade jag vetat det innan jag såg denna film hade nog förväntningarna ökat en del. Nu förväntade jag mig inget speciellt, men en halvskön thriller kunde man kanske bjudas på.



Storyn bjuder egentligen inte på så mycket man inte sett tidigare. 16-åriga Nicole (Reese Witherspoon) bor i Seattle med sin arkitektpappa Steve (William Petersen) och hans nya fru Laura (Amy Brenneman), hennes son och hund. Läget i familjen är något tryckt då Nicole är pappas flicka och har inte det bästa förhållandet till Laura. När Nicole är ute med sin bästa vän Margo (Alyssa Milano), får hon syn på "snyggingen" David McCall (Mark Wahlberg).



Nicole och David börjar snart dejta och blir kära. Men pappa Steve är allt annat än nöjd. David är något äldre och även om han uppträder propert är det något med honom som inte stämmer enligt Steve. Nicole vill givetvis bli lämnad i fred och ta sina egna beslut, något som får det att bli extra påfrestat i familjen och inte minst mellan Nicole, Steve och David. Frågan är bara om pappa Steve har rätt i att vilja vara försiktig med vem hans dotter börjat dejta...



Det visar sig att filmen inte är så pjåkig, åtminstone när den väl kommer igång. Det tar nämligen upp emot halva speltiden innan det börjar bli en renodlad thriller. Kanske tar det lite för lång tid med dejtandet mellan Nicole och David. Istället borde filmen varit bättre på att förklara vissa saker kring pappa Steve och hur de bor. Det verkar nämligen som om pappa Steve jobbar inom säkerhet då de har övervakningskameror i hemmet och en vakt med grindar utanför infarten. Det förklaras alltså dåligt då man först tror att detta har med jobbet att göra. Dessutom verkar man kunna komma in och ut utan några problem, vilket inte heller förklaras.



Filmen blir bättre när spänningen stiger halvvägs in. Man lyckas även bra med att visa en realistisk rädsla som pappa Steve har inför den nya pojkvännen till sin dotter. Speciellt när varningsklockorna ringer så är det självklart att han inte bara kan släppa det. Givetvis blir det samtidigt en balansgång för att inte förlora sin dotter för alltid. Därför blir det här en story som funkar relativt bra.



Avslutningsvis gillar jag att nämna filmens kompositör när musiken sticker ut eller när det är en kompositör jag gillar. Här är det Carter Burwell som står för musiken och hans musik är klart stabil och bra. Han är kanske mest känd för sitt samarbete med bröderna Coen ända sen deras debutfilm Blood Simple. (1984). Det som är lite synd är att låtarna i filmen är av svagare kvalité, vilket inte är så konstigt när bl.a. en viss Marky Mark ligger bakom ett par av dem...

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.2