Mannequin

Titel: Mannequin / Skyltdockan
Genre: Komedi/Fantasy/Romantik
Land: USA
År: 1987
Regi: Michael Gottlieb
I rollerna: Andrew McCarthy, Kim Catrall, Carole Davis, James Spader

Handling: En ung konstnär som sätter ihop skyltdockor, skapar en i hans ögon perfekt skyltdocka. Men när han får sparken får han lämna den efter sig. När han senare får anställning på ett varuhus visar sig hans skyltdocka stå i ett skyltfönster. Hans kreation kommer till liv runt honom och han blir kär.

Omdöme: Det är givetvis omöjligt att ta en sån här film på allvar där en skyltdocka kommer till liv och den unge konstnären som skapat skyltdockan blir kär i den. Men det är också en 80-tals film och då gäller inte de vanliga reglerna. En sån här film kunde göras och i vissa fall kunde den också bli lyckad, eller åtminstone bli omtyckt av många.



Detta är en film där det mesta talar emot den. Den har en svag grundstory, svaga prestationer och relativt svag regi. Ändå är det något man måste älska med den här typen av 80-talare. Den har en slags värme och lättsamhet som gör att man ändå inte kan tycka illa om den. Särskilt bra är det självklart inte, men det är en film som växer på en under speltiden och blir på sina håll ganska mysig. Mycket 80-tals känsla bjuds det på, även om det inte alltid är så bra.



Utan tvekan lyckas filmen bäst när skyltdockan Emmy spelad av Kim Catrall kommer till liv. Hon är Jonathan Switchers (Andrew McCarthy) skapelse och som sådan kan endast han se henne som levande. Eller rättare sagt, det är endast i hans närhet som hon kommer till liv. Det gör så klart att alla i hans närhet tror att han både är galen och pervers som håller på med en skyltdocka.



Runt Jonathan och Emmy har man flera minst sagt udda karaktärer. Vissa funkar ok medan andra är fruktansvärt dåliga. Jonathans kollega Hollywood är en småskön (och rejält bögig) designer som fixar till skyltfönster. Hollywood är glad att han inte längre är den konstigaste personen som är anställd på varuhuset. James Spader spelar över som man nog aldrig sett honom spela över i rollen som Richards, vice-presidenten på varuhuset som ser ut som en nazist. Sen har man den korkade nattvakten Felix (G.W. Bailey, nog mest känd som kapten Harris i Polisskolan-filmerna) med sina hundar Rambo och Terminator. Dessutom den sexgalne Armand som är arbetskollega till Roxie. Roxie (Carole Davis) är Jonathans flickvän som jobbar på ett konkurrerande varuhus och som nog är den mest normala i hela filmen.



Kan ses som en blandning av 80-tals favoriten Weird Science (1985), där två killar skapar sin drömtjej och Lars and the Real Girl (2007), där en ensam man faller för sin "real doll". Inte lika bra här, men lite samma koncept och har som sagt en del värme.



Det som annars är filmens styrka är dess musik. Dels den elektroniska som är småskön mest hela tiden, men även några väl valda låtar. Man avslutar t.ex. perfekt med "Nothing's Gonna Stop Us Now" av Starship som för övrigt blev Oscarsnominerad för bästa låt.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
2 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.7