Desperate Measures

Titel: Desperate Measures / Sista utvägen
Genre: Action/Kriminalare/Drama/Thriller
Land: USA
År: 1998
Regi: Barbet Schroeder
I rollerna: Andy Garcia, Michael Keaton, Marcia Gay Harden, Brian Cox

Handling: Polismannen Frank Connor letar desperat efter en ryggmärgsdonator till sin döende son. Den enda möjliga donatorn visar sig vara den iskalle mördaren McCabe som ser sin chans att få lindrigare straff i utbyte mot samarbete. Väl på sjukhuset rymmer McCabe och Frank Connor tar upp jakten. Det största problemet är att han måste fånga McCabe levande för att rädda sin son...

Omdöme: Har alltid gillat Andy Garcia och sällan gör hans filmer mig besvikna. De behöver inte alltid vara strålande eller minnesvärda, men oftast sevärda. Här spelar han San Francisco-polisen Frank Conner vars son är döende och behöver en benmärgstransplantation inom kort för att ha en chans att överleva. Michael Keaton, som aldrig varit en favorit (men som jag inte direkt har något emot), spelar den brutale mördaren Peter McCabe och han är den enda matchningen för tillfället.



Filmen inleder tidigt med ett möte mellan den fängslade Peter McCabe och den desperate polisen Frank Conner. Peter sitter i isoleringscell och har blivit fråntagen alla sina rättigheter under sin livstidsdom. Frank, som har borgmästarens och sin chefs kapten Cassidys (Brian Cox) fulla stöd att förhandla med fången, får Peter att gå med på att donera. Ansvarig för proceduren är Dr. Samantha Hawkins (Marcia Gay Harden) som snart blir indragen i spelet mellan polisen och fången. Peter, som är mycket intelligent, lyckas nämligen fly och en vild jakt inleds.



Under de inledande tjugo minuterna eller så känns det lite trevande när det förs samtal och man tänker vad de ska göra av det här. Men snart börjar Michael Keaton och hans karaktär planera och genomföra sitt flyktförsök. Filmen blir snart en slags actionrökare med både humor och en del spänning. Frank måste göra allt för att få fast Peter, men vet att det måste bli levande för att hans son ska ha en chans. De övriga poliserna och FBI är av en annan uppfattning - de vill döda den förrymde mördaren så fort de får chansen. Det gör att Frank i vissa fall måste hjälpa Peter som givetvis utnyttjar situationen till fullo.



Är det något som sänker helheten en del så är det till viss del musiken som aldrig riktigt får till det så att stämningen höjs. Alltid viktigt med bra musik, inte minst under filmer som ska vara spännande. Sen är det även Franks son Matt som känns så där lillgammal vilket gör att man stör sig på honom under filmens gång. Annars är det en underhållande actionthriller med en del komiska inslag från Michael Keatons sida och det är kul att se honom som riktig "bad guy", även om man givetvis har lite svårt att ta honom på fullaste allvar. Svag trea till trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.1