Elle

Titel: Elle
Genre: Drama/Thriller
Land: Frankrike/Tyskland/Belgien
År: 2016
Regi: Paul Verhoeven
I rollerna: Isabelle Huppert, Laurent Lafitte, Charles Berling, Anne Consigny

Handling: Den framgångsrika affärskvinnan Michèle blir angripen i sitt hem av en okänd angripare. När hon beslutsamt spårar upp mannen, dras båda in i ett rafflande spel som när som helst kan spåra ur.

Omdöme: Den gamle räven Paul Verhoeven ville göra en ny film med något vågat material, vilket inte emottogs med öppna armar i varken USA eller hans hemland Holland. Han hade även svårt att hitta en skådespelerska som var villig att ta sig an rollen. Flera skådespelerskor lär direkt ha tackat nej så fort de hade läst manuset. Men fransmännen var öppnare för en auteur som Verhoeven och han fick till slut sin skådespelerska i fransyskan Isabelle Huppert.



Intressant nog spelade Huppert 15 år tidigare en annan karaktär som har vissa likheter med hennes roll här. Det var i La pianiste (2001) av österrikaren Michael Haneke. Just denna regissör och till viss del även nämnda film kommer man även att tänka på här.



Huppert spelar Michèle som är en framgångsrik affärskvinna som tillsammans med sin bästa väninna driver ett företag som utvecklar spel. Men när hon en dag blir överfallen i sitt eget hem, förändras hennes liv. Åtminstone till viss del. Hon blir nämligen inte särskilt knäckt av den traumatiska händelsen och går inte heller till polisen. Något från hennes förflutna gör att hon inte litar på polisen och har svårt att känna som en vanlig människa skulle/borde i hennes situation.



Det som gör att den här filmen skiljer sig från andra s.k. "sexthrillers" är att offret inte är direkt rädd i det här fallet. Michèle tar själv upp jakten på förövaren och tänker inte ge sig förrän hon hittat honom, även om det innebär att hon riskerar att få påhälsning på nytt. Det är nästan så att hon hoppas på det, hur konstigt det än kan låta. Sakta förstår man att något från hennes förflutna kan vara förklaringen till varför hon beter sig som hon gör.



Samtidigt som Michèle försöker hitta förövaren som börjat skicka meddelanden och annat till henne, måste hon fortsätta sköta sitt jobb där den misstänkte kan jobba. Och som om det inte vore nog har hon en minst sagt udda skara vänner och familjemedlemmar som kräver hennes uppmärksamhet. Hennes pensionerade mamma har en s.k. toyboy vid namn Ralf och hennes son Vincent ska flytta ihop med sin gravida flickvän. Problemet är bara att Vincent har IQ som en sköldpadda och verkar inte förstå någonting, hur uppenbart det än är.



Det hela blir till en något annorlunda dramathriller med underliggande humor som faktiskt funkar ganska bra. Själva spänningsmomenten är ganska få och häri ligger inte direkt filmens styrka. Istället är det allt annat som händer som gör den värd att se. Huppert är klart bra i huvudrollen i en utmanande och vågad roll. Tillsammans med Michèles vänner och familjemedlemmar blir det en smått dysfunktionell skara personer vi får följa. Och twisten (om man kan kalla den för det) med förövaren är också klart annorlunda. Filmen blev nominerad till Guldpalmen i Cannes och blev även utsedd till Frankrikes Oscarsbidrag.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.4