Hunt for the Wilderpeople

Titel: Hunt for the Wilderpeople
Genre: Komedi/Drama/Äventyr
Land: Nya Zeeland
År: 2016
Regi: Taika Waititi
I rollerna: Sam Neill, Julian Dennison, Rima Te Wiata, Rachel House

Handling: En rebellisk pojkspoling och dennes fosterfarbror försvinner i den nyzeeländska bushen. En nationell mansjakt inleds för att få fatt på radarparet.

Omdöme: Först och främst kan det vara värt att notera att regissören Taika Waititi var med och regisserade och spelade en av huvudrollerna i What We Do in the Shadows (2014), en rätt så rolig vampyrkomedi som hyllats på flera håll. Här har han inte någon av huvudrollerna, men visst dyker han upp i en liten roll som präst (där han påminner om något Sacha Baron Cohen skulle bjuda på).



Historien handlar om 13-årige Ricky Baker (Julian Dennison) som efter flera misslyckade försök att bo i en rad fosterhem nu hamnar hos Hec (Sam Neill) och Bella (Rima Te Wiata). De bor långt utanför storstan och är i princip bönder. Ricky vill genast fly, men Hec och Bella visar sig inte vara som andra fosterföräldrar. De blir istället hans farbror och faster och han trivs ganska bra i deras sällskap. Men så händer något som får Ricky att fly ut i den närliggande bushen. Hec följer efter och de två slängs in i ett äventyr där myndigheterna snart är dem hack i häl.



Detta är en sån där typisk film som blir en festivalfavorit. Den har framförallt en stor gnutta humor, men bjuder även på gott om äventyr, en del spänning och så drama till det. Eftersom Hec och Ricky inte direkt kommer bra överens blir det en hel del gnabb dem emellan. Men ju mer tid de spenderar tillsammans i bushen, ju mer märker de att de behöver varandra och att den andre inte är så tokig trots allt.



Det är hela tiden en mysig känsla man får där ute i vildmarken och man bjuds på flera fina vyer över den bildsköna naturen som Nya Zeeland bjuder på. Detta till intressant musik som stundtals har medeltida toner blandat med skön elektronisk musik som funkar bra. Sen är de flesta låtvalen genomgående bra och passande.



Vad som tyvärr blir smärtsamt tydligt är att Sam Neill är den enda i hela filmen som kan räknas som en renodlad skådespelare. Han sköter sig som väntat, men de övriga är lite för svaga för min smak. Pojken kan man iofs köpa eftersom han trots allt är ganska rolig och funkar ihop med Neill. Men det kunde helt klart ha varit bättre. Bättre prestationer hade hjälpt helheten och kunnat lyfta filmen en aning. Annars är det en sevärd film med mycket festivalkänsla.

2 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 8.1