

Titel: As You Are
Genre: Drama/Mysterium
Land: USA
År: 2016
Regi: Miles Joris-Peyrafitte
I rollerna: Owen Campbell, Charlie Heaton, Amandla Stenberg, Mary Stuart Masterson
Handling: Det är i mitten av 1990-talet när en polisundersökning blir startskottet på en serie av splittrade och motsägelsefulla minnen. Tonårsvännerna Jack, Mark och Sarah, samt Jacks mamma och Marks pappa ger olika perspektiv under avgörande ögonblick i deras liv och relationer.
Omdöme: Vad lockade egentligen med denna film? Vet inte riktigt, men den verkade ha ett mysterium och en stämning som jag var nyfiken på. Tänkte att det kunde bli lite som den franska festivalfilmen Lights Out (2010) som också var ett tonårsmysterium. Mycket riktigt visar sig filmen vara ungefär som jag hoppats på - en sån där typisk liten festivalfilm med i stort sett okända ansikten, men bättre för det.

Jack (Owen Campbell) är en tonårskille som bor med sin mamma Karen (Mary Stuart Masterson, som jag främst kommer ihåg från trevliga ungdomsfilmen Some Kind of Wonderful (1987)) i en liten stad. Hon har träffat en ny man i Tom (Scott Cohen) som också har en son i Mark (Charlie Heaton) som är jämnårig med Jack. Mark och Jack blir genast goda vänner samtidigt som deras föräldrar blir ett par. Jack och Mark blir även bästa vänner med Sarah (Amandla Stenberg) och vad som följer är en coming of age-historia med ett mysterium.

Det första man måste säga är att man prickat rätt med skådespelarna. Här får man fläckfria prestationer från de tre ungdomarna till de vuxna. Charlie Heaton i rollen som Mark får mig t.ex. att tänka på en ung Philip Seymour Hoffman. Övertygande och naturliga prestationer rakt igenom, något som gör att man lätt blir indragen i filmen och liksom sugs in i händelseförloppet.

Filmen utspelar sig under 90-talet vilket på sätt och vis märks av på modet och frisyrerna, men även musiken med några populära band på den tiden. Men allt är nedtonat så att historien lika gärna hade kunnat utspela sig idag (minus den moderna tekniken).

En av filmens egenskaper är att den väljer att klippa in delar av en förhörsvideo som polisen gör med de inblandade. Detta är något jag inte är helt övertygad om är bäst för filmen. Det är inte det att det inte funkar, för det gör att man vet att något hänt. Men det är resan dit som är intressantast då familjebiten, vänskapen och hela historien om att växa upp utan tvekan funkar på egen hand, utan vetskapen om att det kommer gå snett senare.

Filmen baseras på en kortfilm av regissören Miles Joris-Peyrafitte och detta är hans långfilmsdebut, blott 23 år gammal. Vann bl.a. ett jurypris på Sundance filmfestival. Att det skulle bygga på en kortfilm tycker jag inte man märker. Många gånger kan en sådan film kännas utdragen med onödiga scener och utfyllnadsscener. Det får man inte här. Istället är det en historia som får med flera intressanta och starka karaktärer i ett drama som alltså utvecklas till ett mysterium. Nosar på ett högre betyg och kanske förtjänar det också, men saknar kanske lite mer kraft i vissa avgörande lägen mot slutet. Stark trea till svag fyra.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.9
---
Om visningen: Filmen börjar kort efter att min första film för dagen slutat (samma salong, lilla Grand 4). Gör ett snabbt toabesök innan jag ställer mig i kön för insläppet. Visar sig att jag hamnar på exakt samma stol som på föregående visning, perfekt. Denna gång har jag skönt nog ingen lång person framför mig och inga andra störningsmoment heller för den delen. En i princip perfekt visning.
Något som slår mig så här i efterhand är att jag nog aldrig blivit missnöjd med en film/visning på Grand 4. Salongen och duken kunde varit något större, men filmerna som visas där under festivalen genom åren är många gånger lite förbisedda filmer som jag minns flera år senare. Kan tänka mig att många väljer bort filmerna som visas här då de vill gå på en större salong, men för egen del funkar detta bra. Blir nästan som en egen privatsalong...
Håller med om Grand 4. det var där jag såg och njöt av den isländska pärlan Black's game till exempel. Den riktigt bra film, näst bästa filmen på 2012 års festival (av de jag såg).
SvaraRaderaHenke: Vi såg Black's Game tillsammans där på Grand 4 så det minns jag :)
RaderaVisst var den fin?
RaderaHenke: Visst var den bra, en av de bättre från det året för egen del också. Som sagt, brukar bli nöjd med Grand 4-visningarna :)
Radera