Between Us

Titel: Between Us
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 2016
Regi: Rafael Palacio Illingworth
I rollerna: Olivia Thirlby, Ben Feldman, Adam Goldberg, Analeigh Tipton

Handling: Det långvariga paret Henry och Dianne är rädda att det skulle innebära slutet för deras frisinnade unga personligheter om de skulle gifta sig. Så de bestämmer sig för att gifta sig...

Omdöme: Dianne (Olivia Thirlby) och Henry (Ben Feldman) har varit ihop i sex år och funderar på att köpa en fin lägenhet tillsammans. Men att köpa en lägenhet ihop är en stor grej (åtminstone om man frågar Henry) och skulle ändra på deras relation som varit skönt bohemisk. Dianne verkar vara mer redo för en förändring, men snart visar det sig att paret får ta sig en rejäl funderare kring relationen när de plötsligt bestämmer sig för att gifta sig.



Det är ganska uppenbart att Dianne är den som styr det mesta i relationen. Inte alltid avsiktligt eller uppenbart, men tillräckligt för att Henry ska känna sig något otillräcklig. Uppenbarligen har relationen inte haft den där gnistan som den hade i början. Så när Henry får uppmärksamhet av ett fan som gillar han senaste film, börjar han fundera på hur det skulle vara med henne. Dianne å sin sida jobbar på ett nytt projekt som en slags fixare/designer och börjar flirta med sin chef (eller åtminstone han som anlitat henne). Båda riskerar att förstöra den långvariga relationen. Men samtidigt verkar en förändring vara precis vad de behöver.



Detta är en liten film som lyckas bli större för att den uppvisar mycket hjärta, lagom mycket humor och ett händelseförlopp som känns äkta. Det är en inblick i en relation som på utsidan verkar bra och lycklig, men som under ytan har mycket frustration som plötsligt kommer ut.



Inledningsvis bjuds det på gott om humor och situationer som får mig att tänka på gamla tv-serien "Seinfeld". Det är helt enkelt scener och situationer tagna från vardagen och det behöver inte vara mer än så för att man ska uppskatta vad man får se och humorn i det hela. Det är utan tvekan rätt sätt att inleda filmen på och gör att man lätt kommer in i det hela. Dianne och Henry är inte heller superseriösa runt varandra och har ganska kul ihop, åtminstone på sina håll. Men när det blir allvar ändrar filmen också ton till det allvarligare hållet.



Olivia Thirlby som Dianne är klart bra. Hon passar så pass bra och gör en så övertygande prestation att det är svårt att inte sätta sig in i Henrys situation. Det blir nämligen tydligt att det är Henry som har mest att förlora på att sabba förhållandet. Dianne borde vara varje killes drömtjej, och förmodligen var hon också det när Henry träffade henne. Men istället för att försöka lösa problemen väljer de båda att vara otrogna - eller åtminstone fundera på det.



Det blir faktiskt en klart intressant och bra filmupplevelse som bjuder på lite allt möjligt som en bra romantisk dramakomedi ska bjuda på. Den känns hela tiden mänsklig utan att bli en gravallvarlig relationsfilm, men inte heller en romcom där allt fixar sig. När man når slutet har man inte fått alla svaren serverade, vilket gör att det är en film man gärna diskuterar och har egna tankar och funderingar kring. Med alla faktorer inräknade blir det uppenbart att detta är en film som går hem hos mig. Svag fyra till fyra. Saknar kanske en något starkare avslutning.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.6

---

Om visningen: Anländer till biografen Victoria där jag möter upp en vän som ska följa med på filmen. Vi går till salong 2 runt tjugo minuter innan utsatt starttid som är kl. 19. Dörrarna är redan öppna och det är ingen kö, oroväckande. Men när vi kommer in är det bara ett fåtal som tagit sig in. Slår oss ner på raden med extra benutrymme (för min skull). När filmen ska ta och börja har salongen fyllts på med ganska mycket folk, men det blir långt ifrån fullsatt.

Regissören Rafael Palacio Illingworth är på plats och introducerar filmen eftersom han ska ha ett F2F efter filmen.

Det enda egentliga irritationsmomentet under filmens gång blir paret som sitter till vänster om mig på samma rad (med en ledig plats emellan oss). De småpratar ofta med varandra, om än ganska tyst, men det blir till slut småirriterande. Känns mer som "normala" biobesökare som tror att de är hemma i vardagsrummet och klarar inte av att koncentrera sig fullt ut och vara tysta. Nåja, filmen är tillräckligt bra och intressant för att jag ska blockera bort dem under i stort sett hela filmen. När de lämnar salongen efter filmen (och F2F:et) har de givetvis grisat ner runt sina platser med en massa popcorn och annat...

Efter filmen är det så dags för F2F. Dagen innan var jag också på ett F2F på Victoria, men den gången i den mindre salong 4. Då fungerade inte mikrofonerna, men det gör de denna gång. Dessutom visar sig moderatorn vara duktig så det blir till det mest proffsiga och bästa F2F:et under årets festival - skönt.

Detta visar sig vara Rafael Palacio Illingworths andra långfilm där den första också var en personlig film om hans upplevelser i sitt förhållande. Exakt hur mycket som var självupplevt i denna film gick man inte in på, men delar av det var inspirerat från hans egna förhållande.

En rolig detalj i filmen var en scen där karaktären Henry har ett F2F efter visningen av hans film. Det blir en pinsam tystnad när moderatorn frågar publiken om de har några frågor, och ingen har någon fråga att ställa. På detta F2F blir det dock fullt med frågor, fler än vad det brukar vara.

Han säger även väldigt passionerat att filmens titel egentligen var "The Force". Det var enligt honom en mycket bra titel och som han kände väldigt starkt för. Men filmbolaget var emot den och ändrade den. Huvudorsaken var att det kom en annan film vid namn Star Wars: The Force Awakens runt tiden då filmen skulle komma ut. De ville helt enkelt inte att filmen under namnet "The Force" skulle bli bortglömd och missas. Fanns nog en poäng där, men det var kul hur passionerad och hur starkt han kände för titeln "The Force" som han tog upp ett par gånger under F2F:et. Kan iofs förstå honom, aldrig kul att bli tvingad att ändra något som man själv inte valt, speciellt när det är ens film.

Han nämner även lite om skådespelarvalen och när han ska berätta hur Ben Feldman i rollen som Henry fick rollen undrar han om F2F:et spelas in innan han avslöjar att det inte var hans förstaval. Att han tittade på mer kända namn, men att det klickade när han träffade och pratade med Ben Feldman så att han kände att det var honom han ville jobba med.

Ett bra F2F och en bra film, det gjorde att jag hoppade att se filmen efter som jag funderade på att se. Hade ingen biljett till den, men tänkte att om jag inte hade varit nöjd med denna hade jag gått och sett den. Nu behövdes det inte. Kvällen blev trevlig av visningen och vi (jag och min vän) gick istället och tog en fika där vi diskuterade filmen en stund.

PS: Hittade ingen filmposter till filmen så snickrade lite snabbt ihop en egen poster. Bättre än inget...