Boys in the Trees

Titel: Boys in the Trees
Genre: Drama/Fantasy
Land: Australien
År: 2016
Regi: Nicholas Verso
I rollerna: Toby Wallace, Gulliver McGrath, Justin Holborow, Mitzi Ruhlmann

Handling: En mörk historia full av färger om några ungdomar i en australiensisk förort vars vuxenliv står för dörren. Det är Halloween 1997 och vi får följa två skaterkillars minnen, drömmar och rädslor.

Omdöme: Gymnasiet har precis slutat för ett par ungdomar och det är Halloween i slutet av 90-talet. Givetvis ska det firas och festas bland tonåringarna. En grupp killkompisar, ledda av Corey (Toby Wallace) som älskar att fotografera och drömmer om att gå på universitet i New York och gruppens coola ledare Jango (Justin Holborow) som bara vill vara elak, tar på sig Halloweenmaskerna, sina skateboards och BMX-cyklar och ger sig ut i förorten.



Jango har hamnat i bråk med killen Jonah (Gulliver McGrath) och nu vill han göra livet surt för honom. Samtidigt träffar de ett tjejgäng med Romany (Mitzi Ruhlmann) i spetsen som visar intresse för Corey. Corey tycker även synd om Jonah som han träffar på denna kväll. Tillsammans ger de sig ut på en oförglömlig resa som väcker gamla minnen till liv, men även deras drömmar och rädslor.



Detta är en film med ett drömlikt bildspråk som kombineras med allt som oftast passande musik från 90-talet. I ett tillfälle spelas t.ex. Rammstein i ett skönt mellanparti. Men det är mycket annat som gör det här till en stämningsfull film. I grund och botten är det en coming of age-historia, men invävd i en slags fantasiberättelse som balanserar mellan verkligheten och en drömvärld.



På sätt och vis skulle man kunna säga att det är en australiensisk Donnie Darko (2001) med inslag av David Lynch. Inte riktigt lika bra som nämnda film, men med en liknande stämning trots allt. Sen känns Toby Wallace i huvudrollen som Corey som en ung Heath Ledger och har en liknande förtroendeingivande närvaro.



Man märker att regissören Nicholas Verso tagit mycket från sitt eget liv och sina erfarenheter (uppväxt på 90-talet och skatare) i denna hans långfilmsdebut. Han hade tidigare vunnit en "australiensisk Oscar" för sin kortfilm The Last Time I Saw Richard (2014) som verkar ha en del likheter med denna, och har dessutom Toby Wallace i huvudrollen.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3

---

Om visningen: Anländer till Klarabiografen i ett regnigt Stockholm runt tjugo minuter innan filmen ska börja. Möter upp en vän som ska följa med på visningen och ställer oss i den korta kön som bildats. Väl inne i salongen tar vi våra platser och pratar lite innan filmen börjar. Efter ett tag börjar jag undra när de egentligen ska dra igång festivalreklamen som är på runt tio minuter. Den kommer aldrig. Klarabiografen har uppenbarligen dispens och behöver inte visa reklam - skönt.

Inledningen av visningen blir långt ifrån perfekt. Först och främst har jag ett gethuvud framför mig som sitter raklång så jag själv måste sitta raklång för att se hela duken. Efter ett tag sjunker han dock ner i sin stol och då kan jag också slappna av lite grann.

Ett annat irritationsmoment blir det när det flera gånger släpps in folk efter att filmen börjat, inte minst då ingången är nere framför första raden. Småirriterande givetvis när det blir ljust från dörröppningen och folk ska leta platser, ta av sig jackor och låta med sina påsar.