Diamond Island

Titel: Diamond Island
Genre: Drama
Land: Kambodja/Frankrike/Tyskland/Qatar/Thailand
År: 2016
Regi: Davy Chou
I rollerna: Sobon Nuon, Cheanick Nov, Samnang Nut, Madeza Chhem

Handling: Diamond Island ligger som ett ultramodernt paradis för de rika vid floden Phnom Penh i Kambodja som lockar unge Bora från hans by för att arbeta på något av de många miljardprojekten. Där återförenas han med sin äldre karismatiske bror som introducerar honom till de unga privilegierades spännande nattliv men träffar också sin första stora kärlek.

Omdöme: Bora (Sobon Nuon) är en ung kille som bor på den kambodjanska landsbygden med sin mor och farbror. Hans farbror har fixat ett jobb åt honom nära storstaden där man håller på att bygga upp ett paradisområde kallat Diamond Island. Tillsammans med tre vänner jobbar han på bygget och under de lediga timmarna utforskar de den intilliggande staden som har lite av allt att bjuda på för ungdomarna.



Bora kommer här inte bara att möta sin äldre bror som stack från hembyn för fem år sen, utan även träffa sin första kärlek. Hans bror kör motorcykel och ses som allmänt cool. Han visar sig ha en amerikansk "sponsor" som han jobbar åt och som betalar bra. Bora vet inte riktigt vad hans bror gör åt sponsorn, men en möjlighet öppnar upp sig som kan få alla Boras drömmar att gå i uppfyllelse. Frågan är om han kan återförenas med sin bror på allvar, bli lycklig med kärleken och få chansen att starta ett nytt liv med en ljusare framtid.



Detta är en film som på ett bra sätt visar hur ungdomar i ett fattigt land som Kambodja tar chansen att försöka starta ett bättre liv för sig själva och sina familjer. Oddsen talar starkt emot dem, men de är fortfarande oförstörda och i deras ögon är allt möjligt. Det är fallet med Bora som är en av de oförstörda och lite naiva. När historien tar slut har han på kort tid upplevt väldigt mycket och tvingats att växa upp snabbare än väntat.



Filmen har ett par fina egenskaper som jag gillar. Dels är musiken genomgående bra och stämningsfull. Tänker inte minst på när Bora tillsammans med sin bror och hans vänner glider runt på motorcyklarna när de ska in i den närliggande staden. Men det är alltså överlag skön musik i filmen. Dels är Bora en karaktär man vill att det ska gå bra för. Man känner helt enkelt för honom. Hans kompis Virak (Samnang Nut) är även en färgstark karaktär som livar upp stämningen och bjuder på en hel del passande humor, utan att den känns malplacerad.



Själva historien tar annars ganska god tid på sig och filmen känns emellanåt lite seg. Man hade gott kunnat trimma speltiden med 10-15 minuter utan att förlora något av värde. Likaså känns det som filmen har mer på gång när Boras bror börjar prata om sin "sponsor". Här känns det som att något är på väg att hända, att det kommer kunna explodera, eller åtminstone bli slagkraftigt. Det uteblir nästan helt, även om upplösningen för Bora blir händelserik. Hade dock önskat lite mer när man alltså kände att något mer var på gång.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.7

Om visningen: Detta var den första filmen av två som sågs på Tokyos filmfestival.

Efter filmen var det ett Face2Face med regissören Davy Chou och huvudrollsinnehavaren Sobon Nuon.

De pratade bl.a. om att skådespelarna i filmen var amatörer då de ville att det skulle kännas så autentiskt som möjligt. Sobon Nuon hittade regissören t.ex. en dag när han scoutade platser och letade efter intressanta ansikten och personer. Han såg honom i taxiledet när deras blick möttes för en stund. Från att jobba som taxichaufför skickades han på en kortare skådespelarskola i landet och fick sen rollen.

Regissören sa även att det var ovanligt för en fattig att kunna bli något och jobba upp sig i landet. Detta och en del annat var givetvis intressant att höra och gav en lite mer bakgrund till hur det funkar och filmen gav även en bra inblick i hur det oftast ser ut.

Franske regissören Davy Chou (med kambodjanska rötter) hade för fyra år sen haft en dokumentär som visades på Tokyos filmfestival. Han såg även fram emot att återvända med sin nästa film. Filmen hade intressant nog premiär i Kambodja fyra dagar innan denna visning. Den visades för övrigt redan på Cannes filmfestival (där den vann ett kritikerpris).

Som vanligt lyfte F2F filmen en del när man fick höra regissören (i synnerhet) berätta lite mer om bakgrunden och detaljerna kring produktionen.

Filmen visas på Stockholm filmfestival den 10:e, 12:e och 14:e nov.