
Titel: Hacksaw Ridge
Genre: Drama/Krig
Land: Australien/USA
År: 2016
Regi: Mel Gibson
I rollerna: Andrew Garfield, Teresa Palmer, Sam Worthington, Hugo Weaving, Vince Vaughn
Handling: Baserat på den sanna berättelsen om den episka kampen för att ta över det ökända japanska fästet Hacksaw Ridge på Okinawa under andra världskriget. Den osannolika historien om sjukvårdaren Desmond Doss som vägrade bära vapen och döda.
Omdöme: När Mel Gibson gjorde Braveheart (1995) var det blott hans andra långfilm. Han vann då Oscars för regi och film. En mycket bra film på alla sätt och vis. Sen gjorde han The Passion of the Christ (2004) som blev omtalad för hur grafisk den var och Apocalypto (2006) bjöd på en djungelfilm som skilde sig från det mesta. Tio år senare var det dags för denna verklighetsbaserade krigsfilm.

Historien följer Desmond Doss (Andrew Garfield) som växer upp på landet i Virginia. Som liten pojk är han tävlingsinriktad och hamnar ofta i bråk med sin bror Hal. Deras far Tom Doss (Hugo Weaving) har överlevt och återvänt från första världskriget där han slogs i Frankrike. Kriget har förändrat honom då han sett de flesta av sina vänner mista livet, vilket gjort att han tagit till flaskan. En incident under Desmonds uppväxt får honom att vara starkt emot våld och få en stark tro.

Som ung man träffar han sjuksköterskan Dorothy (Teresa Palmer) på sjukhuset efter att ha räddat livet på en kille som fått en artär avskuren. Han finner henne vara det vackraste han skådat. Henne ska han gifta sig med. Men andra världskriget är i full gång och alla unga män i den lilla staden rycker ut i kriget, inklusive hans bror Hal. Desmond beslutar sig för att också gå med och göra nytta, men han tänker inte döda. Nej, han tänker vägra bära vapen och vill vara sjukvårdare ute på fältet.

Sett till upplägget är det ganska typiskt för en krigsfilm där första halvan utspelar sig på hemmaplan med utbildningen och den andra på plats i kriget. Denna har även en inledande del där man lite lätt får lära känna Desmond innan han rycker in i militären. Denna inledning är en vacker liten kärlekshistoria som får en att känna för Desmond som är en bra kille, om än lite udda (fast inte så man ogillar honom).

Själva militärutbildningen blir sen ett stort test för Desmond som inte blir särskilt omtyckt av någon när han vägrar bära vapen. Det ses helt enkelt som att han försöker smita undan, trots att han mycket tydligt förklarar varför och att han blivit lovad att han inte behöver bära vapen som sjukvårdare. Hans överordnade sergeant Howell (Vince Vaughn) och kapten Glover (Sam Worthington) tänker göra allt för att bryta ner Desmond, kosta vad det kosta vill.

Men det är när vi når Okinawa och krigsfältet som helvetet börjar på allvar. Det är nog det intensivaste man upplevt sen öppningsstriden i Saving Private Ryan (1998). Riktigt extremt och som sagt intensivt när amerikanska trupper stöter på japanskt motstånd på Hacksaw Ridge. Man känner verkligen krigets närvaro till hundra procent och det är svårt, nej omöjligt att förstå hur någon som upplevt något liknande kan vara villig att återvända och genomlida samma sak någonsin igen.

Skådespeleriet och valet av skådespelare är på det stora hela fläckfritt. Majoriteten av skådespelarna är australiensare och det finns inga problem med hur de pratar (amerikansk engelska) eller prestationer. Andrew Garfield (engelsman) är under filmens inledande del oerhört lik en ung Anthony Perkins, något jag fann lite extra kul. Hugo Weaving som pappa Tom Doss gör nog bäst ifrån sig tillsammans med Garfield. Den enda som egentligen inte känns direkt rätt är Vince Vaughn (kul nog enda amerikanska skådespelare). Han känns inte riktigt övertygande eller rätt för rollen, lite som en svagare Tom Hanks.

Det är oerhört skönt att kunna konstatera att Mel Gibson lyckats och inte vikit sig. Han behöver inte vara politisk korrekt, han bjuder istället på en realistisk och autentisk film. Det enda man kan ha invändningar på är vissa religiösa budskap som blir lite väl tydliga på sina håll. Men så är det en del av historien då Desmond är en troende man och detta är ju en verklighetsbaserad historia om honom och vad som inträffade där på Hacksaw Ridge. Därför tycker jag man köper det, speciellt som det är paketerat på ett så övertygande sätt. Som helhet må det inte vara den allra bästa krigsfilmen man sett, men den är oerhört kraftfull, intensiv och med en intressant historia om Desmond Doss.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 8.8
Galet hypad på den här, kanske filmen jag sett mest fram emot på hela året.
SvaraRaderaPappan: Hade ingen direkt koll på den, men senaste veckorna hade jag fått upp ögonen för den. En film att se, särskilt om man gillar genren. Vissa kommer dock kritisera den för det ena och andra...
RaderaHugo Weavings insats vid matbordet med familjen är en av dom bästa insatserna i filmen, så bra. Jag håller verkligen med dig om första krigsscenen det var verkligen som att man var placerad mitt i allting. Så välgjort rakt igenom.
SvaraRaderaSimon: Exakt, Weaving sticker verkligen ut med sin närvaro där i hemmet. Och även om man fick vänta en bra stund innan den första krigsscenen kom så var den värd att vänta på. Riktigt kraftfull, välgjord och intensiv.
RaderaFörresten, jag lägger till dig i länklistan. Såg att du lagt till mig inne hos dig :)
Bra det!
RaderaSimon: Det var så lite så. Tack själv :)
Radera