

Titel: Hell or High Water
Genre: Kriminaldrama
Land: USA
År: 2016
Regi: David Mackenzie
I rollerna: Chris Pine, Ben Foster, Jeff Bridges, Gil Birmingham
Handling: Texasbröderna Toby och Tanner har valt att gå skilda vägar, men när banken hotar med utmätning av deras föräldrahem, återförenas de. Genom en våg av bankrån tar de tillbaka det de anser rättmätigt tillhör dem. Rättvisan verkar stå på deras sida ända tills en ovanligt enveten Texas Ranger, Marcus, beslutar sig för att sätta dit dem tillsammans med sin partner, Alberto. Detta är Marcus sista uppdrag innan pension och han vill sluta på topp.
Omdöme: En film jag såg fram emot efter fin kritik, men visste egentligen inte så mycket om den. Brukar oftast bli bäst så, att inte veta så mycket om en film man tänkt se. Något man bör ha i åtanke är att manuset är skrivet av Taylor Sheridan vars förra (och första) film han skrev manus till var Sicario (2015). För regin står britten David Mackenzie som gjorde den trevliga fängelsefilmen Starred Up (2013). Denna film liknar väl mer No Country for Old Men (2007) med tanke på miljöerna och Jeff Bridges karaktär som Texas Ranger.

Bröderna Toby (Chris Pine) och Tanner (Ben Foster) har slagit sig ihop och börjat råna banker runt Texas-området. Toby är tidigare ostraffad medan Tanner nyligen kommit ut från fängelset. Efter att ha rånat två banker på kort tid är polisen med Texas Rangern Marcus Hamilton (Jeff Bridges) och hans kollega Alberto dem på spåren. De har inte mycket att gå på, men Marcus är övertygad om att han ska lösa fallet innan han går i pension om några veckor.

Planen bröderna har är inte dum, inte alls dum, ja förutom att den är brottslig och farlig. Inte blir det bättre av att de rånar banker i Texas där de flesta bär vapen. Men så länge de klarar sig helskinnade från ett par rån kan de sluta och använda pengarna till att säkra framtiden. Givetvis måste de tänka till lite extra för att kunna komma undan med det hela och det verkar Toby ha gjort.

Det hela blir till en klart trevlig kriminal-västern som inte bara lyckas vara genomgående välgjord utan bjuder även på bra karaktärer, prestationer, foto, en del humor och bra filmmusik (även om Nick Cave-låtarna inte är lika bra, men de fyller sitt syfte i en sån här film). Det är en film med en hög lägstanivå och gör det mesta rätt vilket gör att man är inne i filmen. Slutet kunde dock gärna ha fått vara lite mer minnesvärt/starkare, men det funkar nu också och är absolut inte dåligt.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.1
---
Om visningen: Ett par timmar innan visningen möter jag upp några andra som ska se filmen. Vi träffas vid ingången till Zita-biografen och går sen och äter en bit mat och pratar lite.
När vi sen kommer till biografen Park är det kö ända ut på trottoaren. Men det finns flera dörrar man kan använda för att komma in i foajén så givetvis går vi in genom en annan, men det betyder även att vi kommer förbi halva kön eller liknande. Nåja, bättre än att stå ute och frysa...
Väl inne i den stora salongen blir det ganska välfyllt. Filmen kan börja. Kort efter att den börjat märker vi att en man som sitter precis bakom oss på raden bakom skrattar högt och gott. Han gör det sen filmen igenom, trots att detta inte är någon komedi. Visst har den några lättsammare scener och en del humor, men han skrattar ordentligt även när det inte är menat att vara roligt. Detta stör två av de jag är med, men jag finner det mest komiskt av någon anledning och stör mig inte alls på detta (även om jag borde göra det). Alla är iaf nöjda eller mycket nöjda med filmen.
Hahaha, galen-person-som skrattar-oavsett-om-det-är-roligt-eller-ej-attacken! Den är elakartad. Råkade ut den på Doctor Strange på IMAX förra helgen. Helt galet.
SvaraRaderaTyvärr kunde jag inte delta på andra halvan av lördagens schema på grund av att jag var på min kompis 50-årsfest.
Jag undvek att läsa din text om filmen då jag ska dock se denna film på festivalen senare (fredag).
Henke: Ja, den var helt galen. Länge sen en person var så uppvriden på en visning (senast var nog på Bond-filmen Skyfall som jag minns det, men då var det TVÅ psykfall som triggade varandra. Ena skrattade högt på balkongen och den andra satt ensam på första raden och började kommentera vad som skedde i M:s sista scen).
RaderaTrevlig visning önskas!
Jag måste nog säga att jag tyckte att slutet funkade rätt bra även om jag som sagt inte hade haft något emot ett lite mer öppet sådant. Ytterligare åsikter på onsdag :)
SvaraRaderaSofia: Ja, slutet var inte dåligt, men jag känner samtidigt inte att det behövdes. Man hade gott kunnat avsluta på ett lite annat sätt.
RaderaTänk vilket tålamod du hade i lördags, både med film nummer två och den skrattande mannen. Jag behöver nog också åka på semester för att hamna i din nivå av mindfullness ;D
SvaraRaderaJag kan verkligen rekommendera det! Har hjälpt att kunna ta klimatet i salongerna, staden och i hela landet faktiskt ;)
Radera