Sixteen Candles

Titel: Sixteen Candles / Födelsedagen
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1984
Regi: John Hughes
I rollerna: Molly Ringwald, Anthony Michael Hall, John Cusack, Justin Henry

Handling: Det är Samanthas sextonde födelsedag, och ingen i hela familjen har lagt det på minnet eftersom alla är så upptagna med att planera hennes äldre systers bröllop.

Omdöme: Detta skulle bli den första filmen John Hughes regisserade, och snart blev hans filmer några av 80-talets mest omtyckta. Det handlar om Samantha (Molly Ringwald) som fyller 16 år, en stor grej för henne. Men eftersom hennes storasyster ska gifta sig dagen efter, har hela familjen glömt hennes födelsedag.



Det gör inte heller saken bättre att hon är förtjust i den snygge och äldre, men upptagne killen Jake (Michael Schoeffling) i skolan. Istället blir hon "trakasserad" av tönten Ted (Anthony Michael Hall) på väg hem med skolbussen. Ted kommer dock visa sig inte vara så dum att känna och kanske kan han hjälpa Samantha med Jake.



I jämförelse med regissörens bästa filmer, och flera av dem är bra, så såg jag alltid denna som en lättviktare som inte satte några direkta spår efter sig. Men nu när den ses om inser jag att den visst har mycket av det som gjorde flera av hans andra filmer så lätta att tycka om. Den har nämligen hans distinkta, sköna 80-tals känsla. Den är både rolig samtidigt som den uppvisar gott om hjärta. Den är på det stora hela äkta och det är givetvis ett stort plus för den här typen av ungdomsfilm.



Självklart går det inte att prata om filmen utan att nämna Molly Ringwald i huvudrollen. Aldrig direkt varit förtjust i henne, men hon stör mig absolut inte här. Funkar faktiskt över förväntan. 80-tals favoriten Anthony Michael Hall är perfekt som tönten Ted. Definitivt övertygande med tanke på hur ung han var. John Cusack i en mindre roll som Teds ännu töntigare vän är så klart också kul att se, hade helt glömt bort att han är med. Han blev ju sen själv en 80-tals stjärna i diverse ungdomsfilmer. Och så måste man nämna Justin Henry i rollen som Samanthas lillebror. Första gången man sett honom sen hans oförglömliga Oscarsnominerade prestation i Kramer vs. Kramer (1979).



Även om det inte är en lika bra film som några av John Hughes senare filmer, så är det en klart duglig start. Största missen är dock att ha med den asiatiska karaktären som inte fyller någon funktion. Verkligen bara med som comic relief utan att det behövs. Däremot gillar jag inte minst en scen där Samanthas pappa inte kan sova och har ett fint far-dotter samtal med Samantha när hon känner sig nere. Man skämtar inte bara bort det hela utan det är sånt där man tar med sig. Likaså avslutar man filmen på ett bra och minnesvärt sätt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.2