The Fury of a Patient Man

Titel: Tarde para la ira / The Fury of a Patient Man
Genre: Drama/Thriller
Land: Spanien
År: 2016
Regi: Raúl Arévalo
I rollerna: Antonio de la Torre, Luis Callejo, Ruth Díaz, Raúl Jiménez

Handling: Två maskuliniteter kolliderar med varandra när den tillbakadragne José och våldsamme Curro möts - vem kommer explodera först?

Omdöme: Den lugne José (Antonio de la Torre) brukar gå till en bar där Ana (Ruth Díaz) jobbar med sin bror Juanjo (Raúl Jiménez). José hänger med Juanjo och några andra, men José har lite svårt att koncentrera sig då han är intresserad av Ana. Men Ana verkar ha tankarna på annat håll. Hon har nämligen redan en pojkvän. En pojkvän som sitter i fängelse och ska komma ut efter åtta år för inblandning i ett rån. Pojkvännen är Curro (Luis Callejo) och när han kommer ut kommer han, José och Ana bli inblandade i en sjuhelsikes resa som inte kan sluta väl.



Det är en intressant regidebut av Raúl Arévalo som annars är en känd spansk skådespelare. Han spelade bl.a. en av huvudrollerna i den mycket trevliga spanska thrillern La isla mínima (2014). Redan i den första scenen (i en enda lång tagning) bjuds man på en inledning att minnas. Sen blir det många skyltar som dyker upp (typ som kapitelform) under den inledande halvtimmen eller så, men detta försvinner senare. Tycker det blir bättre utan dessa då det känns lite hackigt med dem.



Filmen puttrar mest på inledningsvis och en grund läggs som inte alls är tokig. Men det är när Curro kommer ut från fängelset som det hettar till ordentligt. Nu blir hans relation med Ana tumultartad samtidigt som den mystiske Josés agenda sakta men säkert klarnar. Det är inte direkt en invecklad historia som serveras, men den gör tillräckligt mycket saker rätt för att man ska gilla vad man får ta del av. Plus någon överraskning.



Att filmens temperatur bara ökar och filmen bara blir bättre och bättre är givetvis ett plus. José visar sig också vara en man som besitter mycket känslor och ilska som t.o.m. får den hetlevrade Curro att rygga tillbaka. Antonio de la Torre i rollen som José påminner stundtals om charmtrollet Chuck Norris, fast endast utseendemässigt med sitt skägg då han är en klart bättre skådis är Norris. Just det, Manolo Solo i rollen som Triana (en av Curros gamla vänner) bjuder på en härlig prestation (och röst) i en av birollerna. En svag fyra blir det till denna tillfredsställande hämndhistoria.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.5

---

Om visningen: Är ute i god tid till denna kvällsfilm p.g.a. de dåliga väderförhållandena i Stockholm. Givetvis strular t-banan och kommer fram tio minuter senare än planerat. När jag kommer in i foajén på Grand står dörrarna öppna till salongen. Men insläppet har inte börjat än så allt är ok.

Innan filmen drar igång meddelar volontären att regissören tyvärr inte hunnit till visningen, men kommer komma efter filmen för att medverka på ett F2F. Blev ett tag orolig att han inte skulle komma alls, men bättre sent än att inte komma alls, så klart.

Efter visningen, som gick smärtfritt utan några som helst problem (Grand 1 är lite av en festivalfavorit då det ofta blir trevliga visningar och bra filmer där) är det dags för F2F med regissören Raúl Arévalo som nu ÄR på plats. Som vanligt på festivalen sköts F2F:et ganska oproffsigt, men moderatorn gör ett bra jobb (intervjuar på engelska). Tolken (engelska/spanska) är inte direkt proffsig, men det funkar. Huvudsaken är att det blir ett bra F2F och det blir det.

Det visar sig att Raúl Arévalo har flera av sina spanska vänner i publiken som sett filmen. Överhuvudtaget visar det sig att en stor del av publiken är spansktalande (inklusive Spaniens ambassadör i Stockholm som ställer en fråga om filmen). Som den kände skådespelare Raúl Arévalo är hemma i Spanien, är han uppenbart ett dragplåster i sig. De flesta frågorna från publiken är också på spanska.

Han inleder med att be om ursäkt för att han inte kom till början av visningen. Anledningen var att festivalen inte fixade fram en bil åt honom... haha, fick mig direkt att skaka på huvudet. Bra sätt att välkomna en gäst på. Han hade en skönt avslappnad attityd och var på gott humör där han skämtade en hel del inledningsvis.

Det visade sig bli ett av de trevligare F2F:en på länge faktiskt, även om mycket aldrig översattes för oss som inte talar spanska. Ställde även en fråga efter F2F:et (fick hjälp av en av hans vänner att översätta min fråga). Visade sig att textningen av filmen inte var helt hundra vilket gjorde att det blev lite svårt att förstå någon grej. Men jag fick svaret jag var ute efter och det gjorde att den sista biten föll på plats.