Titel: Toni Erdmann / Min pappa Toni Erdmann
Genre: Drama/Komedi
Land: Tyskland/Österrike
År: 2016
Regi: Maren Ade
I rollerna: Peter Simonischek, Sandra Hüller, Thomas Loibl, Trystan Pütter
Handling: Winfried bestämmer sig för att tina upp sin frostiga relation med dottern Ines genom att överraska henne med ett spontanbesök i Bukarest där hon nu bor och arbetar. Men Ines har fullt upp med att sy ihop ett komplext affärsprojekt, så att ta hand om sin skojfriske far är inte något hon prioriterar. Winfried tänker dock inte ge sig utan kamp och infiltrerar dotterns liv i rollen som den excentriske livsstilscoachen Toni Erdmann. Ett beslut som kommer att få oanade följder.
Omdöme: Egentligen inte en festivalfilm då den hade premiär långt tidigare, men ändå skulle det visa sig vara en sån där typisk festivalfilm man sent glömmer. Till en början är jag inte direkt övertygad när humorn drar igång i allra första scenen. Det tar sen ett tag innan det första skrattat kommer för egen del. Men det gör inte så mycket för det här är inte en komedi i första hand. I mitt tycke är det kanske 60% drama och 40% komedi (även om vissa partier är väldigt roliga).
Man kan dela upp filmen i tre, ja kanske fyra delar. Den första och andra går ihop då pappa Winfried (Peter Simonischek) inte har den allra bästa relationen med dottern Ines (Sandra Hüller). Eller själva relationen är kanske inte den sämsta, men den är ansträngd. Detta med tanke på att pappa Winfried är en skojare som försöker lösa det mesta med humor medan Ines är en hård och målmedveten karriärkvinna som har fullt upp med att försöka vara så bra som möjligt på sitt jobb.
När Winfried kommer och hälsar på Ines i Bukarest där hon bor och jobbar för tillfället, blir det inte riktigt den överraskning Ines hade önskat sig. Hon har en stressig tid med jobbet och pappans visit och skämt gör henne inte direkt på bättre humör, snarare tvärtom. När Ines får lite tid att återhämta sig och göra sitt jobb kan hon återgå till att vara sig själv igen. Men så dyker Toni Erdmann upp och vänder på allt. Ja, pappa Winfried i förklädnad som tar alla med storm.
Filmen är bra innan Toni Erdmann dyker upp, men den blir nu riktigt bra. Det är inte bara Toni Erdmann som karaktär utan det faktum att Ines också förändras ju längre in man kommer. Toni Erdmanns första inträde i filmen påminner mig starkt om favoritkaraktärn Guy Gadbois som Peter Sellers spelade i Rosa Pantern-filmen The Return of the Pink Panther (1975). Givetvis omöjligt att inte skratta och bli på bra humör när man ser det. Det finns en annan scen längre in i filmen (utan att gå in på vad det är) som påminner om en scen från en annan Sellers-film i A Shot in the Dark (1964). Är detta ett sammanträffande?
Vissa gånger kommer det filmer som man hört gott om och som också visar sig vara riktigt bra. När det gäller humor är det givetvis personligt, men i det här fallet är det ytterst svårt att värja sig. Det hela kommer så naturligt. Likaså är dramat finstämt, både med arbetssituationen för Ines och framförallt far-dotter relationen som är central för filmen. Är det något som känns lite "fel" så är det att filmen inte slutar scenen innan. Tycker inte riktigt den sista scenen behövs i ärlighetens namn då scenen innan hade varit mer känslosam att avsluta med.
Avslutningsvis måste man nämna de två huvudrollsinnehavarna Peter Simonischek och Sandra Hüller. Utomordentliga prestationer av båda som känns riktigt mänskliga och äkta. Ines utveckling genom filmen gör att Sandra Hüller nog har en lite bredare roll att spela, men båda sköter sig alltså strålande. Även alla birollerna är perfekta, inte minst Ines chef Gerald och hennes assistent Anca som hamnar i en svår sits hemma hos Ines i en av många minnesvärda scener.
5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0
IMDb: 8.2
---
Om visningen: Enda visningen under festivalen (eftersom den redan hade premiär för ett bra tag sen). Visningen går på Victoria 4 och när jag kommer in är det redan gott om folk som sitter på sina platser. Väljer att sitta längst bak där det är lite extra benutrymme (filmen är trots allt 2.40 lång) och det visar sig vara ett utmärkt val då jag även får tomma platser intill mig. Det blir inte helt fullsatt, men välbesökt.
Visningen fortskrider utan några problem eller incidenter att tala om förutom smågrejer som inte stör. En klart trevlig visning med en mogen publik.
Tjoho! Så j-vla kul att du gillade den. Det kan ju vara lite vanskligt det där när en film hyllas så pass mycket och sen när man väl ska se den så håller den inte. Men den här håller definitivt.
SvaraRaderaDu är inne på samma saker som jag uppskattade. Det är både en komedi och (framförallt) ett drama som jag tycker säger mycket om allt möjligt. Finns mycket att reflektera över, samtidigt som den ibland är absurt och vansinnigt roligt.
https://jojjenito.wordpress.com/2016/09/30/toni-erdmann-2016/
Lite lustigt att den visas som en del av festivalen då den ju redan haft premiär. Vet du varför?
Jojjenito: Ja, jag blev också väldigt glad över att jag gillade den. Funderade på att gå och se den på vanlig bio när den kom, men hade sett en trailer och där visades filmen upp mer som en komedi med humor som inte direkt gick hem (man måste helt enkelt se filmen för att komma in i den).
RaderaNu tog jag iaf chansen. Som du säger har den mycket att fundera över och jag tycker manuset lyckas väldigt bra med dottern Ines arbetssituation/arbete. Känns genomtänkt och äkta, och till det humorn, det stundtals absurda man sällan ser på film och så far-dotter relationen som liksom är pricken över i:et.
Varför den visades på festivalen? Den ingår i en sektion som heter "Partnership Screenings". Lite blandad film i den sektionen (endast fem andra filmer) som t.ex. denna, Swiss Army Man och italienska klassikern En alldeles särskild dag. Fast kan inte hitta någon info på hemsidan exakt varför...
Visst, på ett sätt rolig. Samtidigt lite väl obekväm för att jag ska kunna skratta helhjärtat. Jag har svårt för den här typen pinsamhetshumor, lever mig allt för mycket in i Ines position. Det känns som om pappan tar över för mycket, han tycks inte särskilt intresserad av att hjälpa sin dotter på hennes villkor.
SvaraRaderaSofia: Förstår utan tvekan att du och andra kan känna så. Jag var själv osäker på om jag skulle gilla filmen, även en bit in i den.
RaderaJag har lätt för att känna för både pappan och dottern faktiskt. Han är som han är och tar till humorn i de flesta situationerna. Hon är seriösare och stelare, han kommer och "förstör" för henne. Samtidigt behöver han henne och hon honom. Nu hjälper väl han henne mer än tvärtom i att förändras, att inse att allt inte behöver vara så himla allvarligt hela tiden. Samtidigt behöver väl han växa upp kan man tycka, men men... Man känner att hon lättar upp lite, och uppskattar vad hennes pappa gör för henne. Hon inser att hennes liv är lite väl inrutat.
Jättekul att du gillade filmen.
SvaraRaderaFör mig är det 75-25 en drama vs komedi.
Tycker att deras relation är otroligt intressant och många känslor bubblar under ytan både hos dem och mig som åskådare. Jag tror att pappan desperat vill hjälpa sin dotter att återkomma till livet och ändra på sitt livs bana, speciellt då det gäller val av karriär då den gör henne kall och avstängd.
Jag tycker att sista scenen är central för filmen då den visar att pappan inte lyckades... Ines är fortfarande helt avstängd. Hon har dessutom sagt upp sig från jobbet... Vilket föst verkar bra tills hon säger att hon börjat jobba på McKinsey och ska flytta till Singapore för ett nytt managementuppdrag. Ridå. Har hon inte lärt sig något?
Henke: Håller nog fast vid att jag tycker det är 60-40 eftersom det är så pass mycket humor man skrattar högt åt. Men visst är det mer drama och allt som är roligt är inte bara roligt utan har mycket med deras ansträngda relation att göra.
RaderaHåller fullständigt med dig om att pappan vill få dottern att ändra sitt livs bana som inte kommer göra henne lycklig.
Däremot vet jag inte riktigt om han inte nått fram. Jag tycker nog allt hon öppnat upp sig där i sista scenen (och även innan dess), även om framtiden fortfarande är osäker. Att hon skulle lämna branschen helt för att bli clown eller liknande skulle ju vara att ta i ;) Tror helt klart hon tar med sig sina senaste upplevelser med pappan i livet. Jag ser det mer som att hon faktiskt funnit glädje i sitt liv och inte bara går vidare som du är inne på. Intressant att vi ser på det olika, men det är ju det som är charmen med en film som denna som inte serverar allt även när eftertexterna börjar rulla.