Your Name

Titel: Kimi no na wa / Your Name
Genre: Animerat
Land: Japan
År: 2016
Regi: Makoto Shinkai
Röster: Mone Kamishiraishi, Ryûnosuke Kamiki, Ryô Narita, Aoi Yuki

Handling: När en komet är på väg mot Japan för första gången på tusen år börjar stadsbon - och studenten, Taki, drömma att han är en flicka som går i skolan på landsbygden. Samtidigt börjar även Mitsuha, en tjej som tröttnat på landsbygden, drömma om en kille i staden.

Omdöme: Mitsuha är en tonårstjej som bor på landsbygden med sin lillasyster och mormor. Hon är trött på sitt tråkiga liv och att vara tjej. Hon önskar att hon i sitt nästa liv kunde vara en stilig ung kille i Tokyo! Taki är en kille som studerar och bor i Tokyo. När han vaknar en morgon upptäcker han att han är i en tjejs kropp och bor på landsbygden. På något sätt har Mitsuha och Taki hamnat i varandras kroppar, men "bara" ett par gånger i veckan. Detta gör att de efter ett tag börjar skriva dagböcker och noteringar till varandra om vad de gjort och ska tänka på.



Det blir ganska kul att se Mitsuha och Taki byta kroppar och liv med varandra. De ställer till en del, men gör även mycket gott för varandra. Taki får t.ex. chansen att dejta sin arbetskollega från restaurangen där han jobbar extra. Han har nämligen börjat visa sina feminina sidor p.g.a. Mitsuha. De två funderar också på att träffas. Men en komet är på väg att passera nära jorden och ett meteorregn riskerar att ödelägga en hel stad...



Det är ingen tvekan om att det är en riktigt snygg animerad film och redan i den allra första scenen då en meteor faller genom skyn känner man att det här kan bli något utöver det vanliga. Historien tar sen ordentlig fart när killen och tjejen byter plats med varandra, eller åtminstone kroppar. Det blir främst småroligt då deras familj och vänner blir oroliga och fundersamma. Bäst är Mitsuhas lillasyster som varje morgon kommer och väcker sin syster som uppför sig konstigt.



Den lättsamma humorn övergår sen till att bli en allt allvarligare historia. Det känns som en animerad film som definitivt inte är för de yngsta, men samtidigt har den många gånger en barnslig sida som oftast funkar. Men precis som filmens handling blir humorn lite upprepande. Man känner t.ex. att filmen borde sluta lite tidigare men istället mjölkar man ut så mycket som möjligt och går tillbaka till saker man redan visat.



Hade trots allt velat känna lite mer och bjudas på något mer unikt. De bästa animerade filmerna klarar även av att underhålla och variera sig under filmens gång. Men det är inget snack om att den är riktigt fint animerad och både landsbygden som Tokyo känns mycket inbjudande.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 8.9

---

Om visningen: Anländer till Skandia i god tid då jag är medveten om att visningen är utsåld och dessutom så är det söndag och en stor biograf vilket kommer innebära mycket folk. Ställer mig direkt i den ena kön (den högra) och är kanske trea-fyra på tur. På Skandia vet man aldrig vilken sida man ska ställa sig i då insläppet är på både vänster och höger sida. För det mesta börjar de insläppet på den sida där man inte står (så klart).

Efter ett tag, kanske efter tio minuter har det bildats en rejäl kö. Då dyker det upp en kvinna och ställer sig bredvid pelaren som jag har till vänster om mig. Hon ställer sig inte i kön till biljettkassan som är ytterligare till vänster om det. Kort därefter dyker hennes väninna upp och ställer sig bredvid henne. Sakta men säkert "glider" de liksom fram och har uppenbarligen struntat i att ställa sig i kön. Kaxiga jävlar, idioter, tänker jag. Och detta säger jag även högt till min vän som anslutit. Har väldigt svårt för såna personer. Kommer man sent får man helt enkelt acceptera att stå längre bak. Men nej, alltid ska det vara några som ska jävlas.

Trots att filmfestivalen visste att det skulle vara mycket folk så har de givetvis lagt in en film innan visningen som slutar en kvart innan vår film ska börja. Det gör att det självklart blir omöjligt att hinna få in alla i stora Skandia och börja på utsatt tid.

När de väl släpper in vill jag fråga om det är möjligt att sitta kvar då jag/vi även ska se nästa film (som är utsåld). Volontären som scannar biljetterna funderar en stund och säger sen att vi kan sitta kvar så kommer hon komma till oss och scanna våra biljetter där inne. Vad snällt, tänker jag och tackar så mycket. Trots allt lite orolig för att man ska bli utslängd och hamna längst bak i kön till nästa film, men men...

Efter ett tag kommer en av de filmfestivalansvariga upp på scenen och börjar prata med publiken. Han tror han håller på med stand-up komedi eller liknande och ja, man skrattar en del åt det hela, men det är snarare för att det är en komisk situation än att det skulle vara roligt. Han gör dock sitt bästa så att man under tiden kan få in alla som ska ha en plats.

Filmen blir till slut kanske runt tio minuter försenad, men huvudsaken är att den äntligen kan dra igång.

Givetvis måste det finnas något att irritera sig på under filmens gång. Det blir några som sitter direkt bakom oss. Den ena killen skrattar högt och gott i princip hela tiden under filmens första halva som förvisso är ganska rolig på sina håll, men inte så man måste gapskratta hela tiden som han gör. Det blir ganska svårt att blockera bort det och det stör min vän mer än mig känner jag. Till detta har man hans vän (eller åtminstone en person som sitter precis i närheten av honom) som äter sitt plockgodis (eller liknande). Inget fel i sig, men varje tugga han tar låter en hel del då han hela tiden äter med öppen mun. Det känns efter ett tag som att han kanske gör det med flit och min vän vänder sig om ett par gånger och tittar på honom, men inte blir det något skillnad.

Efter filmen är jag tvungen att vända mig om och se vad det var för killar som höll på så där. Då ser jag att det är två asiater som börjar diskutera filmen och uppenbarligen sett annat av regissören. "Killen" som gapskrattade så högt visar sig vara en pappa som är där med sin son. Den andra "killen" som satt bakom mig och lät så mycket med varje tugga ser jag inte, men min vän säger att han också var asiat och en äldre man. Det förklarar åtminstone varför han lät så mycket när han tuggade och jag kan acceptera det mer. Men det var klart irriterande för oss båda under hela filmen.

När filmen slutat och de flesta gått ut sitter vi kvar. "Stand-up komikern" tar fram mikrofonen igen och informerar de som även ska se nästa film att komma fram till honom så ska han scanna biljetten så att vi inte behöver lämna salongen. Så det visar sig att festivalen tänker på oss som ska se två filmer på raken och det uppskattas.

Samtidigt ser man de köande som står i foajén och väntar bakom de stängda glasdörrarna. De ser ut som zombies som är redo att gå till attack vilken sekund som helst...