The Girl on the Train

Titel: The Girl on the Train / Kvinnan på tåget
Genre: Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2016
Regi: Tate Taylor
I rollerna: Emily Blunt, Haley Bennett, Rebecca Ferguson, Justin Theroux, Edgar Ramírez

Handling: Rachel är i sorg efter sin skilsmässa. Varje dag spenderar hon sin dagliga pendeltågsresa med att fantisera om det tillsynes perfekta paret som bor i ett hus som hennes tåg passerar. En morgon ser hon någonting chockerande hända utanför tågfönstret som kommer att förändra allt.

Omdöme: Detta var en film som väckte min nyfikenhet första gången jag hörde talas om den (alltid nyfiken på ett bra mysterium). Men trailern var inte direkt övertygande och efter att den inte fick någon vidare kritik var det inte någon film som lockade nämnvärt mycket. Kände trots allt att den kunde vara värd en titt och gick in med öppet sinne. Mysterium, tåg och mord är ju inte helt fel på film...



Själva premissen är som sådan att Rachel (Emily Blunt) varje dag åker fram och tillbaka med pendeltåget och passerar några villor. I en av dem bor ett kärleksfullt par som Rachel ofta ser och fantiserar om har det perfekta förhållandet. I ett närliggande hus bor Rachels ex-make med sin nya fru och deras nyfödda barn. Uppenbarligen har Rachel svårt att släppa sitt tidigare liv och tar till flaskan för att dränka sina sorger. När hon en dag ser något annat än vanligt, triggar det ett par händelser som drar in henne i en mordhistoria. En ung kvinna har försvunnit och misstänks ha blivit mördad.



Något som står klart ganska tidigt, eller åtminstone när man kommit en bit in och lärt känna alla karaktärer lite grann, är att det inte finns en enda karaktär att sympatisera med. Rachel är en sliten alkoholist (Emily Blunt känns verkligen sliten i rollen) som ljuger och är trött på sitt liv. Men hon visar sig vara långt ifrån värst. De två kvinnorna, deras män, polisutredaren, psykiatrikern - ja samtliga är osympatiska. Det blir svårt att bli engagerad i en film om man inte bryr sig om de inblandade.



Under sisådär halva filmen eller mer rullar det på och känns ganska rörigt då man hoppar bakåt i tiden här och där - sex månader, två månader, en månad, förra fredagen etc. Då det endast verkar vara tillbakablickarna som hoppar tillbaka i tiden är det till en början förvirrande när man i nästa scen ser Rachel igen då det verkar vara nutid, men man kan inte vara säker. Illa förklarat helt enkelt, även om man vänjer sig längre in.



Överraskande nog känner jag att filmen blir bättre när saker och ting börjar klarna för Rachel. Man börjar känna mer sympatier för henne och mysteriet klarnar samtidigt som det blir mer spännande. Ofta brukar det vara tvärtom i halvdanna mysterium då de har en tendens att börja intressant för att sedan rinna ut i sanden. Här är det alltså tvärtom. Man börjar minst sagt ljummet och halvsvagt för att bli bättre.



Överlag känns filmen lite för oinspirerad med tanke på att man verkar ha haft en ganska bra historia att jobba med (baserat på en bästsäljare). Man lyckas helt enkelt inte särskilt bra med att bygga upp mysteriet eller karaktärerna. Men eftersom det hela tar sig så får man ihop en relativt tillfredsställande sista tredjedel. Nu blir man inte direkt överraskad över hur det hela ligger till och polisutredaren måste vara en klåpare som inte gör sitt jobb som hon ska, men pulsen ökar en del och det blir en ganska tät stämning under sista biten. Kunde varit klart bättre, men det är inte utan intresse.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.6