Heaven Can Wait

Titel: Heaven Can Wait / Himlen kan vänta
Genre: Komedi/Drama/Romantik/Fantasy
Land: USA
År: 1943
Regi: Ernst Lubitsch
I rollerna: Don Ameche, Gene Tierney, Charles Coburn, Laird Cregar

Handling: Henry Van Cleve anländer till helvetets portar och upptäcker att hans meriter för inträde ifrågasätts. Vi får följa med på en resa som tar sin start med Henrys födsel och löper fram till hans frånfälle. Det blir en resa som handlar om kvinnorna i hans liv.

Omdöme: Med filmer som The Shop Around the Corner (1940) och To Be or Not to Be (1942) är det svårt att inte vara nyfiken på mer av regissören Ernst Lubitsch. När man dessutom har en av dåtidens vackraste skådespelerskor i Gene Tierney och en film i färg (Lubitsch enda för övrigt), väcks nyfikenheten ytterligare lite till.



Vid sidan av Gene Tierney ses en viss Don Ameche som jag alltid kommer att förknippa med hans roll som Mortimer Duke i klassiska komedin Trading Places (1983). Här är han 40 år yngre och till en början känner jag inte igen honom när han först som väldigt gammal (och sminkad) kommit till helvetet efter sin död för att han tror att det är där han hör hemma. När han så börjar berätta sin historia möter vi Henry Van Cleve som liten innan han växer upp till en ung man.



Vid 26 års ålder träffar han den mest underbara kvinnan han någonsin träffat - Martha (Gene Tierney). Henry är något av en kvinnokarl, men när det kommer till Martha känner han direkt att det är henne han vill leva med resten av livet. Det finns bara ett litet problem. Hon har precis förlovat sig med Henrys kusin, den alltid så korrekte (och tråkige) Albert. Men Henry tänker inte låta det komma emellan dem och charmar henne till att bli hans hustru.



Med åren odlar Henry mustasch, precis som hans far och farfar gjort. Nu känner man så igen Don Ameche med mustaschen. Henrys äktenskap med sin Martha blir till stor del lyckligt, men historien visar att det ibland behöver ske saker som får den ena eller båda att visa sin kärlek och att de älskar varandra. De har nu även en son att ta hand om, som Henry inte vill ska bli som han själv men som visar sig bli en omöjlig uppgift - sådan far, sådan son.



Gene Tierney är som vanligt trevlig att titta på, men detta kanske inte är hennes bästa prestation. Å andra sidan är det en film som varken blir jättegripande eller superrolig, och då blir prestationerna lite lidande. Don Ameche känns genomgående bättre och mer stabil i huvudrollen med sin charm. Man märker framförallt vilken klasskillnad det är på honom och en av skådespelarna som dyker upp i en scen i rollen som hans son som vuxit upp. Sen är Charles Coburn i rollen som farfar också klart bra och bidrar med mest av humorn som funkar i filmen.



Det färgglada färgfotot blir nästan som en egen karaktär där klänningar, hattar, blommor, ögon och annat sticker ut som de sällan gör i nya filmer. Det är nästan extremt, men det har sin charm och bjuder på något lite annorlunda. Men filmen har något annat den vill berätta och det är en historia om kärlek och en Henry som tycker att han levt ett bra liv, men där han gett in för frestelserna och hör därför hemma i helvetet. Riktigt så enkelt är det inte och det är det denna resa är till för. Vissa gånger kommer man till insikt med att livet kanske inte var så dumt och att andra kan ha en lite annan uppfattning om en själv...

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.6