John Wick: Chapter 2

Titel: John Wick: Chapter 2
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 2017
Regi: Chad Stahelski
I rollerna: Keanu Reeves, Riccardo Scamarcio, Ian McShane, Laurence Fishburne, Franco Nero

Handling: John Wick har en skuld att betala och måste tillbaka in i den kriminella undervärlden. Snart upptäcker han att den italienska maffian satt ett pris på hans huvud.

Omdöme: Den första filmen John Wick (2014) fann jag ganska underhållande som den actionfilm det var. Keanu Reeves funkade med sin fåordiga karaktär och man bjöds på action som funkade för stunden. Förväntningarna på denna andra del var inte direkt höga då uppföljare generellt sett och speciellt i actiongenren sällan är något att ha (inte minst då den första filmen alltså var ok, men inte så mycket mer).



Det tar inte särskilt lång tid för filmen att bjuda på första actionscenen. Den kommer nämligen redan i första scenen så fort filmen börjar. John Wick (Keanu Reeves) letar upp sin kära bil som den ryska maffian lagt beslag på och har i ett garageutrymme. Här kliver Peter Stormare in i bilden som ledaren, och brodern till den ryske ledaren i första filmen (där spelad av en annan svensk i Michael Nyqvist). Skönt nog är historien med ryssarna och Stormare bara med som intro (även om Stormare är roligare att se än Nyqvist).



John Wick får i uppdrag att döda en mäktig italiensk kvinna med stenhård bevakning. Kan någon röja henne ur vägen så är det han. John vill egentligen inte bli inblandad, men är tvingad att ta uppdraget då han är skyldig uppdragsgivaren en tjänst. Problemen börjar dock när han inte bara ska utföra sitt uppdrag utan även när han får ett pris på sitt huvud. Det kommer bli en intensiv resa för John Wick och han kommer lämna många lik efter sig på vägen.



Säga vad man vill, men det här är på det stora hela bra action. Filmen tar sig inte på fullaste allvar hela tiden och levererar en hårdkokt och adrenalinfylld omgång från start till mål. Det är oftast brutalt och John Wick skyr inga medel. Att han blir lite som James Bond då han inte minst talar flera språk (bl.a. ryska, italienska och teckenspråk) och har skottsäker kostym, det känns snarare charmigt än att man tar det som overkligt. Man vet redan från den första filmen att detta inte är en fullt realistisk värld, utan snarare har något från spelvärlden. Därför stör det mig inte alls som det annars ofta brukar kunna göra.



Filmens svagheter är bl.a. speltiden som inte hade behövt vara på två timmar. En actionfilm ska helst vara kortare. Nu lyckas den trots allt hålla intresset uppe hela vägen, men första halvan känns ändå tätare än den andra då det blir lite väl mycket pang-pang på sina håll, inte minst då det redan varit en hel del under första halvan. Sen känns historien med Laurence Fishburne och hans "armé" till stor del något onödig och temposänkande. Fast det är lite kul att se Fishburne och Reeves tillsammans igen efter samarbetet på The Matrix (1999).



Vissa gånger får man gå efter hur väl man blir underhållen och vad filmen har att erbjuda i genren. Detta är en bättre film än den första och det är en actionrökare utan de trista klichéerna. Man känner sig helt enkelt nöjd med vad man bjuds på från början till slut och välgjort är det också. Tycker inte minst filmen har ett genomtänkt bildspråk och klippning som funkar. Inte så stressigt och sönderklippt som det ofta kan bli i svagare actionfilmer. Svag fyra.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 8.1