Le grand bleu

Titel: Le grand bleu / The Big Blue / Det stora blå
Genre: Äventyr/Drama/Romantik
Land: Frankrike
År: 1988
Regi: Luc Besson
I rollerna: Jean-Marc Barr, Jean Reno, Rosanna Arquette, Paul Shenar

Handling: Jacques Mayol och hans ständige rival Enzo Molinari är mästare i fridykning och har gjort en karriär av tävlingen som är den enda i sitt slag. Jacques livslånga fixering vid dykning kommer från hans ovanliga förbindelse med havet, medan Enzo frodas av utmaningarna av dess naturliga fara. På en av sina resor möter Jacques amerikanskan Johana Baker som blir attraherad av hans oskuldsfulla kvaliteter och följer honom genom Europa för att dela hans äventyr, triumfer och ultimata tragiska band med Enzo.

Omdöme: När man ser en film som Det stora blå av Luc Besson är det inte nödvändigtvis storyn som sådan eller prestationerna som är av högsta värde. Istället är det filmupplevelsen och resan man tas på som bli väldigt speciell, nästan hypnotisk.



Historien tar sin början på en grekisk ö 1965 där de två pojkarna Jacques och Enzo tidigt blir rivaler vad gäller dykning, men där även en vänskap och respekt gentemot varandra växer fram. När man så hoppar till 1988 har de båda vuxit upp och passionen för fridykning har vuxit sig starkare.



Enzo (Jean Reno) är världsmästare i fridykning och har en excentrisk och dominant personlighet. Jacques (Jean-Marc Barr) är desto mer tystlåten och känner liksom att han hör hemma i vattnet, att något kallar på honom där nere. Han är också unik då han kan sänka sin puls under dykningen, något som gör att han är den enda som kan ha en möjlighet att slå Enzo som bjuder in sin gamle vän och rival Jacques till världsmästerskapen. Det blir startskottet på en rad tävlingar där Jacques och Enzo försöker bräcka varandra. Samtidigt har Jacques träffat amerikanskan Johana (Rosanna Arquette) som snabbt faller för honom.



Vad som följer är är en både vacker som sorglig historia, men mestadels vacker. Man har fångat de båda vännernas karaktärsdrag på ett slående sätt och vad som driver de båda. Dragningskraften för de båda skiljer sig åt och det gör att filmen kan bli varierad trots sin nästan tre timmar långa speltid. Givetvis är musiken en viktig ingrediens och den står Eric Serra för. Inte alltid perfekt om man ser till hela filmen, men när det väl gäller, när det kommer till undervattensscenerna och runt omkring så är den verkligen klockren. Den förstärker bara den hypnotiska stämning man känner.



Är det något som kanske inte är klockrent så är det vissa prestationer, främst i mindre roller. Det gör inte så värst mycket, men det och att filmen på sina håll blir lite fjantig förtar lite av upplevelsen trots allt. Dock är det minimalt och det finns så mycket annat som lyfter filmen att man snart glömmer de något svagare partierna.



Är det något som alltid funkar och lyckas lätta upp stämningen i filmen så är det Jean Reno och hans Enzo. Han är verkligen egen och även om hans karaktär är på gränsen till att bli för mycket så kan man inte annat än skratta och älska Enzo. Stort ego, men även ett hjärta av guld.

3 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.6