Titel: Neotpravlennoe pismo / Letter Never Sent / Diamanter betalas högt
Genre: Drama/Romantik/Äventyr
Land: Sovjetunionen
År: 1960
Regi: Mikhail Kalatozov
I rollerna: Innokentiy Smoktunovskiy, Tatyana Samoylova, Vasiliy Livanov, Evgeniy Urbanskiy
Handling: Fyra geologer ger sig ut på den sibiriska tundran i hopp om att finna diamanter. Det blir svårare än vad de tänkt sig och de blir kvar längre än planerat. De finner till slut något och ger sig lättade av hemåt. Men på väg hem stöter de på problem som bränder, kyla och svält.
Omdöme: Vad jag inte visste när jag tog mig an denna sovjetiska film var att regissören Mikhail Kalatozov gjorde The Cranes Are Flying (1957). Det var nämligen en riktigt fin film, en av 50-talets bättre skulle jag vilja påstå. Precis som i den ses Tatyana Samoylova här i den kvinnliga rollen.
Upplägget är som sådant att fyra geologer lämnas med helikopter på en öde plats i Sibirien i norra Sovjetunionen. Två av männen har varit där ett par gånger tidigare. Det unga paret är där för första gången. De är där för att försöka hitta diamanter. Sabinin (Innokentiy Smoktunovskiy), ledaren för fyrmannagruppen, glömde att lämna ett brev till piloten som han skrivit till sin älskade fru. Så nu skriver han dagligen om hur han saknar henne och om expeditionen. Paret Tanya (Tatyana Samoylova) och Andrey (Vasiliy Livanov) försöker till en början hålla sin kärlek hemlig för de övriga två, men det är givetvis svårt. Sergey (Evgeniy Urbanskiy) får snart känslor för Tanya och ett triangeldrama växer fram.
Om filmens första halva handlar om kärleksbrev, jakt på diamanter och triangeldramat, blir det något helt annat under den andra halvan. Naturen vänder sig plötsligt mot dem och det blir snarare ett människa-mot-naturen äventyr. Men kärleken och vikten av att lyckas ta sig tillbaka till civilisationen med deras upptäckt blir nog med motivation för att överleva. Frågan är bara om alla kommer klara sig och vad de skiftande sibiriska årstiderna har att erbjuda.
Något som känns lite udda är att man till en början under flera scener har en eldflamma framför linsen, eller åtminstone har den effekten. Förstår inte riktigt vikten av att göra så, men kanske är det ett tecken för vad som komma skall. För när naturen vänder sig mot dem härjar en enorm skogsbrand geologerna måste försöka ta sig igenom. Nu är det äkta vara, och bra gjort är det.
Två saker blir tydliga och viktiga under filmens gång. Den ena är det mycket fina svartvita fotot som både är snyggt och oftast väldigt svart och vitt, alltså inte så mycket grått. Det är även något experimentellt på sina håll med lite annorlunda vinklar och en följsam kamera som följer med karaktärerna. Aldrig så det känns amatörmässigt. Fotot blir lite av en upplevelse i sig faktiskt.
Det andra tydliga är musiken. Huvudmusiken som används en tre-fyra gånger under ett par lugnare partier är mycket stämningshöjande och passande. Däremellan är det tyvärr lite Dimitri Tiomkin-varning då det blir dominant och pampigt, något som förtar en del från upplevelsen.
Givetvis är filmen till viss del en produkt från kommunismen vilket ger lite propagandakänsla på sina håll. Men överlag är det en mänsklig film i kamp mot naturen. Just att det skulle bli ett äventyr av det hela hade jag dock inte riktigt väntat mig. Men i kombination med triangeldramat, kärleksbreven till hustrun och det mänskliga psyket finns här mycket att fundera på. Med det sagt är den lite för långsam på sina håll och kanske även lite för utdragen, trots att den bara är lite över 90 minuter.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.9
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar