Miss Sloane

Titel: Miss Sloane
Genre: Drama/Thriller
Land: USA/Frankrike
År: 2016
Regi: John Madden
I rollerna: Jessica Chastain, Mark Strong, Gugu Mbatha-Raw, John Lithgow, Sam Waterston

Handling: Elizabeth Sloane tvekar inte att gå emot en mäktig vapenlobby i USA för att få igenom ett lagförslag för att begränsa tillgången på vapen.

Omdöme: Elizabeth Sloane (Jessica Chastain) är en hårdnackad kvinna som är en erkänt duktig medarbetare på en lobbyistfirma som anlitas av olika företag. När så firman anlitas för att öka intresset för vapen bland amerikanska kvinnor, vill man sätta Miss Sloane att leda uppdraget. Hon är dock inte övertygad om att det är vad hon tror på. Kort därefter kontaktas hon av Rodolfo Schmidt (Mark Strong) som visar sig vara VD på en mindre firma på motsatt sida - som vill begränsa vapenlagarna. Sloane är inte sen med att anta utmaningen, trots att det i stort sett är en omöjlig uppgift med tanke på resurserna som pro-vapensidan har till sitt förfogande.



På sätt och vis kan Miss Sloane jämföras med Michael Clayton (2007), fast med en kvinnlig huvudrollsinnehavare här. Ok, likheterna kanske inte är överväldigande men trots allt fick mig vissa element att tänka på den filmen. I båda fallen handlar det om en huvudperson som ska försöka "städa upp" åt firman de jobbar åt där andra intressenter vill röja dem ur vägen. Här blir det inte lika thriller-aktigt, men trots allt bildas en ganska tät stämning upp under filmens gång.



Filmen inleder väl kanske inte så jätteinspirerat när Sloane plötsligt lämnar in sin avskedsansökan och tar med sig halva arbetsgruppen hon jobbat med på firman hon nu lämnar för en mindre konkurrent. Givetvis upprör hon sina gamla chefer och till och med hennes personliga assistent väljer att vända henne ryggen och stanna. Sloane finner dock snart en ny stark kollega i Esme Manucharian (Gugu Mbatha-Raw) som är Rodolfo Schmidts bästa medarbetare. Men Sloane är inte intresserad av vänskap. Ser hon sin chans att kunna utnyttja en situation är hon inte sen med att kliva över lik.



Att Elizabeth Sloane skulle vara en sympatisk och ödmjuk människa är raka motsatsen till sanningen. Hon är extremt målinriktad, en arbetsnarkoman som jobbar 16 timmar om dagen, knaprar piller, kör ofta översittarstil med sina kollegor (och chefer) och har inte något som kan kallas empati inom sig. Hon gör helt enkelt vad hon är bäst på och allt annat är ointressant för henne. Man kan säga att hon har tunnelseende, men det är också det som gör henne så effektiv i det hon gör. Utan familj eller pojkvän har hon tid att lägga allt på sin karriär. Men det betyder inte att hon då och då inte behöver lite intim fysisk kontakt på ett hotellrum...



Kan väl inte påstå att filmen fångar mig med en gång, men den håller en intresserad tillräckligt länge för att man ska titta vidare och se vart det ska leda. Det blir en bit in allt tätare när korruptionen och strävan efter att plocka (eller köpa) senatorer får ut det bästa (eller värsta) från de båda lobbyistfirmorna. Just det här med lobbying är inte något man är särskilt insatt i så det tar ett tag innan filmen blir engagerande. Men med genomgående bra prestationer, där Golden Globe-nominerade Jessica Chastain är övertygande i huvudrollen, och med passande stämningsfull musik blir det en relativt trevlig titt. Det enda är väl att man misstänkte att det låg till ungefär som det visar sig göra på slutet, men det funkar det med. Trea till stark trea.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.1