Never Take Sweets from a Stranger

Titel: Never Take Sweets from a Stranger / Mannen med karamellerna
Genre: Drama/Mysterium/Thriller
Land: Storbritannien
År: 1960
Regi: Cyril Frankel
I rollerna: Patrick Allen, Gwen Watford, Janina Faye, Bill Nagy

Handling: Peter Carter och hans familj flyttar in i en ny stad där han just har fått jobb som skolans rektor. Plötsligt raseras allt den dagen hans nioåriga dotter berättar att hon och hennes kamrat i utbyte mot godis dansat nakna för en äldre man i staden. Det visar sig att det inte varit för vem som helst utan för en mycket betydelsefull man i samhället. Peter upptäcker snart att det blir svårt att få folk att tro på flickans berättelse.

Omdöme: Vanligtvis brukar man välja en film efter en regissör eller skådespelare, eller bara för att handlingen tilltalar en. Den huvudsakliga orsaken varför denna lockade stavades istället Freddie Francis - filmens fotograf. Hans karriär var lite intressant då han mellan åren 1956-1964 var fotograf på ett par bra filmer, däribland den stämningsfulla The Innocents (1961) och vann en Oscar för bästa foto för Sons and Lovers (1960). Sedan sadlade han om och blev endast regissör av b-skräckfilmer under hela 60- och 70-talet, för att sedan återvända som fotograf på klassikern The Elephant Man (1980), vinna sin andra Oscar för fotot på Glory (1989) och även fotografera Scorseses remake Cape Fear (1991).



I denna brittiska filmproduktion (Hammer) utspelar sig handlingen i en liten stad i Kanada. Man inleder med text om att även om historien är påhittad så kan den inträffa när som helst, var som helst. En brittisk familj har precis flyttat dit då Peter Carter (Patrick Allen), som föddes i Kanada tagit jobbet som rektor. Med sig har han sin hustru, sin mor och parets 9-åriga dotter Jean (Janina Faye). Familjen blir välkomnad och allt verkar trevligt. Samma kväll berättar deras dotter att hon och en annan flicka varit hemma hos en gammal man där de fått godis i utbyte mot att de dansat för honom - nakna.



Föräldrarna blir givetvis skärrade och försöker ta reda på mer av flickan som verkar vara opåverkad av det hela. Kanske hände inget eller så har hon berättat en dum historia. Men nej, efter att ha pratat med henne förstår de att något verkligen hänt och det kan de självklart inte acceptera. Men att få staden att ta deras anklagelser på allvar blir lättare sagt än gjort. De är nykomlingar i det lilla samhället och den äldre mannen visar sig vara en respekterad och rik herre vars son numera styr och i princip äger hela staden.



Vad man får är en historia i tre akter där den första är ett rent drama med lite mysterium inbakat. Den andra är ett rent rättegångsdrama där flickan ställs inför en blodtörstig försvarsadvokat som fått order av den åtalades mäktige son att gå hårt åt henne. Den tredje och sista akten är den klart starkaste då man får efterspelet som bjuder på en thriller som man inte direkt hade väntat sig efter två akter, och som höjer filmen.



Freddie Francis svartvita foto blir en av filmens styrkor och är genomgående snyggt och elegant. Resten av filmen håller väl inte lika hög klass där skådespelarna är av ojämn kvalité, även om vissa sköter sig bra, som t.ex. Janina Faye i rollen som lilla Jean Carter. Under den sista akten får mig filmen att tänka en del på två klassiska filmer. Dels är det The Night of the Hunter (1955) där en farlig man terroriserar två små barn. Dels är det Cape Fear (1962) där en farlig man terroriserar en familj, i synnerhet dottern. I båda fallen spelas han av Robert Mitchum, fast det är endast en tillfällighet då den äldre mannen i det här fallet är långt ifrån lika skräckinjagande. Men det betyder inte att det inte blir en tät stämning där mot slutet. Synd bara att det hela inte kunde vara mer stämningsfullt och intensivt tidigare under filmens gång, och med bättre prestationer och karaktärer. Dock är historien lika aktuell nu som då.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.3