fredag 28 april 2017

Ghost in the Shell



Titel: Ghost in the Shell
Genre: Action/Sci-Fi/Kriminalare/Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA/Japan/Hong Kong/Storbritannien/Nya Zeeland/Kanada/Indien/Australien
År: 2017
Regi: Rupert Sanders
I rollerna: Scarlet Johansson, Pilou Asbæk, Takeshi Kitano, Juliette Binoche

Handling: Major är en unik cyborg framtagen av Hanka Robotics som leder elitstyrkan Section 9. Deras jobb är att stoppa de farligaste extremisterna. Men Section 9 möter en fiende vars enda mål är att förgöra Hanka Robotics avancerade framsteg inom cyberteknologi.

Omdöme: Eftersom jag hade sett (och gillade) det animerade japanska originalet Ghost in the Shell (1995), var jag allt lite nyfiken på hur denna film skulle lyckas. Samtidigt visste man att det inte kunde bli samma sak med "live action" då historien passar mycket bra som animerad. Därför var förväntningarna inte särskilt höga. Istället var inställningen att man kanske kunde bjudas på lite action och en del snygga miljöer. Att jämföra med originalet tänker jag inte göra. Dels för att jag inte minns tillräckligt av originalet och dels för att jag ville se denna som en egen film och inte sitta och jämföra under filmens gång.



Major (Scarlet Johansson) är en avancerad cyborg som är framtagen av Hanka Robotics med Dr. Ouelet (Juliette Binoche) i spetsen. Det enda som är mänskligt i Major är hennes hjärna, lite som RoboCop (1987) alltså. Major och hennes kollega Batou (Pilou Asbæk) ingår i en elitstyrka kallad för Section 9 vars chef är Aramaki (Takeshi Kitano). De ställs inför en tuff utmaning när en cyberterrorist endast känd som Kuze lyckas hacka sig in i folks hjärnor och ger sig på Hanka Robotics.



Det jag hade förväntat mig, och var rädd för, var att filmen skulle innehålla en hel del cgi-effekter till höger och vänster. Inte minst att huvudkaraktären och många andra skulle dataanimeras mest hela tiden. Nu är det givetvis en hel del dataeffekter för att kunna skapa denna värld, men skönt nog är karaktärerna inte sönderanimerade som det lätt hade kunnat bli. Så här på rak arm är det nog endast en scen där Scarlet Johansson blir så pass cgi-animerad att jag stör mig på det.



Filmen är förvånansvärt stämningsfull och nedtonad. Man har lagt ner mycket arbete på att skapa en "Ghost in the Shell"-värld med allt vad det innebär, och det är klart lyckat. Stora delar av filmen är inspelade i Shanghai och Hong Kong med skyskraporna och vattnet som snygg bakgrund som man byggt denna värld runt. På så vis känns det hela inte så fabricerat som om man hade skapat en massa dataanimerade skyskrapor.



På sätt och vis skulle man kunna säga att filmen är som en hopslagning av Blade Runner (1982) och Equilibrium (2002) med det visuella och hur huvudkaraktären hittar sig själv. På tal om huvudkaraktären är det svårt att säga om någon hade gjort ett bättre jobb än Scarlet Johansson. Hon sköter sig och funkar i en actionroll som här. Hennes karaktär har inte riktigt det djupet för att man ska kräva mer av henne.



Vad gäller de övriga karaktärerna och skådespelarna funkar de flesta bra. Danske Pilou Asbæk levererar som "björnen" Batou som agerar som Majors högra hand. Juliette Binoche som Dr. Ouelet har väl en relativt endimensionell roll att spela, men känns även hon rätt för rollen och har några dramatiska scener hon hanterar väl. Frågan är dock om inte valet att ha med japanen (och kultskådisen/regissören) Takeshi Kitano är lite av ett genidrag. Till en början är jag inte så säker på att det kommer funka, men när han i sin sköna "flat top" frisyr får lite mer att jobba med längre in i filmen, är det svårt att inte gilla hans stil och närvaro.



Är det något filmen lever på så är det ändå det visuella som oftast är riktigt snyggt. De flesta scenerna är en fröjd för ögat och det tyder på en regissör som har sinne för detaljer och vet vad han vill skapa. Förmodligen var det bra att regissören var den för mig tidigare okände britten Rupert Sanders. Dessutom kan man inte underskatta filmens musik som genomgående lyckas skapa mycket stämning och passar det snygga visuella. För den står Clint Mansell vars musiken jag ofta brukar uppskatta, inte minst i flera av Darren Aronofskys filmer.





3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.8

2 kommentarer:

  1. Jag hade gärna sett ännu lite mer betoning på musiken eftersom jag tyckte mycket om den i originalet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag valde att inte jämföra med originalet och mindes inte heller tillräckligt mycket från den (inklusive musiken) för att tänka på det här. Och som sagt, musiken gillade jag här, liksom bildspråket.

      Radera