I Walked with a Zombie

Titel: I Walked with a Zombie / Svart mystik
Genre: Mysterium/Thriller/Skräck
Land: USA
År: 1943
Regi: Jacques Tourneur
I rollerna: Frances Dee, Tom Conway, James Ellison, Edith Barrett

Handling: En kanadensisk sjuksköterska får jobb i Västindien som personlig assistent åt en kvinna i ett slags zombieliknande tillstånd, eller vaken koma.

Omdöme: Detta var en film jag hade haft ögonen på efter att ha sett en av de bästa inom film-noir, nämligen Out of the Past (1947) av Jacques Tourneur. Jag har sedan dess sett ett par andra filmer av regissören, men utan att någon av de andra kommit upp i samma fina klass, även om Nightfall (1956) och Night of the Demon (1957) inte var så tokiga.



I denna knappt 70 minuter långa film får vi träffa sjuksköterskan Betsy Connell (Frances Dee) när hon är på arbetsintervju hemma i Kanada. Hon får jobbet som innebär att hon ska till Västindien för att jobba hos familjen Holland som äger ett sockerplantage. Paul Holland (Tom Conway) är familjens överhuvud och det är hans hustru Jessica som Betsy ska ta hand om. Jessica befinner sig nämligen i ett slags komatillstånd där hon är vaken, men mest är som en zombie (utan att vara blodtörstig). Pauls halvbror Wesley Rand (James Ellison) och deras gemensamma mor Mrs. Rand (Edith Barrett) bor också på ägorna, tillsammans med några lokala tjänare.



Betsy lär sig snart att Jessicas tillstånd är obotligt enligt öns enda läkare, men hon lär sig även mer om familjens hemligheter och att det utövas voodoo bland lokalbefolkningen. Kanske kan det vara något Betsy kan pröva på Jessica för att försöka få henne att komma ur sitt nuvarande tillstånd. Men att få hjälp av lokalbefolkningen med voodoo är inte något att leka med. Dessutom kan någon eller några i familjen vilja hålla sanningen hemlig och vad som egentligen försatte Jessica i det zombieliknande tillståndet.



Jag måste erkänna att jag har lite svårt för det rituella och sektliknande med sången och hokus-pokus grejerna som försiggår på ön. Det biter liksom inte på mig, även om mannen med de uppspärrade ögonen är minst sagt småäcklig. Hela historien känns lite för oengagerande om man ska vara ärlig. Rätt vad det är faller Betsy för en av männen på ön och säger att hon älskar honom till oss som tittar (genom berättarröst). Men det har inte direkt slagit gnistor om henne eller mellan henne och mannen i fråga. Och hela situationen med Jessica och voodoo-människorna blir inte särskilt spännande eller lockande. En besvikelse helt enkelt, även om filmen anses vara lite av ett måste bland tidiga skräckfilmer.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.2