
Titel: The Pride of the Yankees / Bragdernas man
Genre: Drama/Sport
Land: USA
År: 1942
Regi: Sam Wood
I rollerna: Gary Cooper, Teresa Wright, Walter Brennan, Dan Duryea
Handling: Historien om den legendariske basebollspelaren Lou Gehrigs liv, som drabbades av muskelsjukdomen ALS.
Omdöme: Denna av många älskade amerikanska sportfilm synar livet på en av de allra största baseball-spelarna genom tiderna - Lou Gehrig. Han spelade hela sin framgångsrika karriär för New York Yankees, slog rekord som står sig än idag och var en älskad och omtyckt idrottsman. Men det är också historien om hur hans karriär fick ett abrupt slut när han drabbades av muskelsjukdomen ALS, även känd som "Lou Gehrig's Disease" efter honom.

Gary Cooper spelar Lou Gehrig och detta är en skådespelare jag brukar kunna tycka om, men samtidigt kan känna inte alltid passar eller lyckas övertyga fullt ut. Han lär dock spela den riktige Lou Gehrig på ett träffsäkert sätt och det tycker jag också man känner. Han gör en riktigt gedigen prestation som både känns äkta och har tydliga karaktärsdrag. Cooper kom att bli Oscarsnominerad för rollen, en av hela elva nomineringar för filmen. Dock kom den endast att vinna för klippningen.

Under den inledande delen av Lou Gehrigs liv, handlar det mest om att han ska bli vad hans mamma och pappa vill att han ska bli - en ingenjör. Hans talang för baseball är dock påtaglig och när han börjar studera på college rekryteras han av New York Yankees som ser potentialen i honom. Det är väl ungefär här historien börjar bli intressant. Gehrig jobbar sig in i laget och under en av matcherna träffar han på vad som kommer bli hans flickvän, Eleanor (Teresa Wright). Snart blir det inte längre hans mamma som är hans ögonsten, något som till en början skapar problem hemma hos familjen Gehrig.

Filmen är till stor del relativt lättsam där det mesta går enkelt för Lou och där relationen till Eleanor går smärtfritt. Mamma Gehrig är ganska rolig då hon till en början är helt emot att hennes son blir baseballproffs, men med tiden blir hon en stolt mamma, om än lite väl dominant på sina håll. Historien tar sen en ofrånkomlig vändning som innebär en känslosam avslutning på historien. Det blir en fin tribut till en älskad och uppenbarligen fin människa, och slutar i helt rätt ögonblick.

Just det, filmen har en sekvens som TV-serien "Seinfeld" lånat rakt av när Lou Gehrig och Babe Ruth besöker en liten pojke vid namn Billy på ett barnsjukhus och lovar att slå home runs åt honom. En kul blinkning till denna klassiker.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.8
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar