Yankee Doodle Dandy

Titel: Yankee Doodle Dandy
Genre: Drama/Komedi/Musikal
Land: USA
År: 1942
Regi: Michael Curtiz
I rollerna: James Cagney, Walter Huston, Joan Leslie, Richard Whorf

Handling: Filmatisering av författaren, skådespelaren, producenten, dansaren och sångaren George M. Cohans liv.

Omdöme: Historien handlar till stor del om "The Four Cohans", teaterfamiljen Cohan med mamma, pappa, syster och så George M. Cohan. Kul nog är det också lite av en familjen Cagney-film där James Cagney spelar huvudrollen, hans syster Jeanne Cagney spelar systern Josie Cohan och så hans bror William Cagney som varit med och producerat filmen. En film som kom att vinna tre Oscars, inklusive den första och enda för favoriten James Cagney. För regin står för övrigt Michael Curtiz som samma år gjorde storklassikern Casablanca (1942).



Vad jag inte visste var att det är en verklighetsbaserad historia om den riktiga George M. Cohan. James Cagney, som hade viss erfarenhet av sång och dans-nummer innan han slog igenom som älskad gangster på film, lärde sig ett och annat för rollen av den riktiga George M. Cohans koreograf. Och visst måste man imponeras av James Cagney som inte verkar ha gjort annat än dansat i sitt liv. Han är rena rama Fred Astaire eller Gene Kelly, fast en mycket bättre skådespelare.



Eftersom familjen Cohan uppträder med sina sång och dans-nummer (som George skrivit), blir musikalnumren naturliga. Folk brister inte ut i sång och dans lite när de känner för det utan det hålls till scenen (alternativt när de repeterar och liknande). Måste man göra musikal (på film) så ska det göras på det här sättet. Det känns naturligt och inte så tillgjort som det annars blir. Sen hjälper det att samtliga kan sjunga och dansa, plus att det i många fall blir ganska charmigt med dessa klassiska musikaler när musiken och uppträdandena håller måttet. Det gör de oftast här.



Att James Cagney är den lysande stjärnan är det inget snack om. Man måste imponeras av hans dansnummer, men även hans skådespeleri rakt igenom filmen. Här finns nämligen både humor och drama när det behövs, och alltså gott om häftiga dansnummer från hans sida som är lika bra som proffsen bjuder på. Att han kom att vinna sin Oscar för en sån här roll är dock lite komiskt med tanke på alla hans imponerande roller som tuffing. Men så är det ibland. Vissa gånger behöver man visa att man kan annat också och det gör han alltså klockrent.



Vad gäller filmen så funkar den som bäst under den första timmen. George försöker slå sig fram med näbbar och klor för att lyckas bli något och jobbar sig uppåt. När han sen lyckas har han liksom nått toppen och filmen med honom. Den andra timmen blir sen något för upprepande med de många musikalerna George skriver och medverkar i. Det hade istället varit intressantare att se mer från hans privatliv som nu hamnar lite i skymundan, trots att den historien är minst lika intressant. Eftersom filmen gjordes under krigstider blir det även lite extra patriotiskt på sina håll, men det är bara naturligt. Och med tanke på att det baseras på verkliga händelser accepterar man det lite mer.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.8