Dead Heat

Titel: Dead Heat / Dödlig hetta / Död eller levande
Genre: Action/Komedi/Sci-Fi/Skräck
Land: USA
År: 1988
Regi: Mark Goldblatt
I rollerna: Treat Williams, Joe Piscopo, Darren McGavin, Vincent Price

Handling: Roger och Doug är två riktigt tuffa, skjutglada civilpoliser som åker omkring och fångar skurkar. En dag får de ett anrop om ett pågående diamantrån. Rånarna ger inte upp frivilligt utan dödas efter en våldsam eldstrid. På bårhuset får de veta att det inte är första gången som dessa förbrytare har dött. Deras dödsattester har nämligen redan skrivits under och deras kroppar var redan obducerade när de kom in. Roger och Doug beger sig ut på en udda jakt efter personen som har återupplivat dem.

Omdöme: Det var med relativt lågt ställda förväntningar jag tog mig an denna film som inte fått särskilt bra kritik, men som genom åren verkar ha fått lite av en kultstämpel. Snart visar det sig att det faktiskt är en riktigt rolig och underhållande film. Man kan lätt se det som en blandning mellan Men in Black (1997) och Re-Animator (1985).



De två tuffa och coola poliserna Roger Mortis (Treat Williams) och Doug Bigelow (Joe Piscopo) hamnar mitt i skottlinjen när två rånare omringas och en skottväxling gör att flera poliser dödas. Roger och Doug lyckas rädda situationen genom att till slut döda rånarna, men får en rejäl utskällning av sin chef för deras okonventionella metoder. När de tar sig till bårhuset och pratar med Rogers ex som jobbar som obducent, får de reda på att de två döda rånarna redan hade obducerats en gång tidigare. De har alltså väckts till liv på något sätt och det är upp till Roger och Doug att spåra upp vem som ligger bakom.



Det är en skön blandning mellan humor på både hög och låg nivå, en del ganska brutala scener man inte riktigt förväntar sig i en lättsammare film och en hel del riktigt bra effekter och makeup. Vi får nämligen att göra med zombies vars kroppar börjar förruttna efter ett tag. Är kanske inte direkt förtjust i zombies rent generellt, men vissa gånger funkar det och det gör det verkligen här.



Är det något som är klart ojämnt så är det skådespeleriet. Nu ska man kanske inte analysera det för mycket i en sån här film, men Joe Piscopo (från "Saturday Night Live"-gänget) med sin hockeyfrilla är direkt svag. Å andra sidan blir det passande roligt och han bjuder på en del skön humor som comic relief bredvid den klart bättre Treat Williams. Tillsammans med veteranerna Darren McGavin och Vincent Price är han utan tvekan bäst.



Filmen blir skönt nog bara bättre och bättre när Roger Mortis kämpar mot klockan och inte längre bryr sig. Det känns även som regissören Mark Goldblatt i sin regidebut blev varm i kläderna efter en inledning som lämnade en del att önska. Noterbart är att han främst gjort sig ett namn som filmklippare på actionfilmer som t.ex. The Terminator (1984), Commando (1985), Terminator 2: Judgment Day (1991), The Last Boy Scout (1991), True Lies (1994) m.fl. Han har helt klart tagit med sig en del från sina erfarenheter där och gjort det här till en något oförtjänt underskattad film, om man ser till underhållningsfaktorn vill säga.





3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.0