
Titel: Disorganized Crime / Brott i olag / Rånarna
Genre: Kriminalare/Komedi
Land: USA
År: 1989
Regi: Jim Kouf
I rollerna: Fred Gwynne, Lou Diamond Phillips, Ed O'Neill, Corbin Bernsen
Handling: En grupp tjuvar samlas för att utföra ett rån, men när de kommer till ledarens hus för att gå igenom planen är han borta. De vet inte vad de skall göra, men bestämmer sig för att genomföra rånet ändå.
Omdöme: Med regi och manus av Jim Kouf, som bl.a. stod för manuset till Stakeout (1987), vet man ungefär vad som väntar. Man har samlat flera av 80-talets b-skådisar som Lou Diamond Phillips, Ed O'Neill och inte minst Corbin Bernsen som på den här tiden var "het" som advokat i TV-serien "L.A. Law".

Den inledande halvtimmen är filmens svagaste. Frank Salazar (Corbin Bernsen) planerar ett bankrån i en liten stad i Montana. Han rekryterar fyra rånare han känner genom att skicka dem varsitt brev, utan att avslöja vad det är de ska göra. Men när de fyra kliver av tåget i Montana och tar sig till Franks hus, upptäcker de att Frank inte dyker upp. Frank har nämligen gripits av de två poliserna George (Ed O'Neill) och Bill (Daniel Roebuck) och ska transporteras tillbaka hem till New Jersey.

De fyra rånarna spenderar en dag i huset där de skulle möta Frank med att tjafsa och jaga bort ett par barn. När de en halvtimme in i filmen äntligen lämnar huset så blir filmen genast roligare. Frank lyckas samtidigt fly från de två poliserna och jakten på Frank inleds parallellt med att de fyra rånarna börjar planera rånet mot den lokala banken. Allt som sker i den lilla Montana-staden kommer nu att skyllas på Frank Salazar som verkar gäcka polisen. Om de bara visste hur fel de hade...

Det blir faktiskt ganska roligt efter den inledande halvtimmen som inte alls håller måttet. Till stor del är det för att det inte är särskilt roligt, men minst lika mycket då skådespelarna inte klarar av att vara direkt roliga eller övertygande, åtminstone inte de fyra rånarna. Bäst och roligast blir det istället när man följer de två poliserna med Ed O'Neill i spetsen, som på den här tiden var känd som Al Bundy från komediserien "Married with Children".

Musiken påminner en hel del om vad man bjöds på i actionkomedi-klassikern Midnight Run (1988) från året innan och skapar en gemytlig känsla i denna kriminalkomedi. Det blir givetvis inte lika bra som film, men den där lättsamheten är tydlig och välkommen. Man får sig ett par skratt under filmens gång och det blir kul att se hur poliserna jagar Frank Salazar under tiden som de fyra rånarna kan härja i princip helt ostört. Som vanligt i dessa filmer driver man en hel del med poliserna och där får Ed O'Neill och hans partner, spelad av Daniel Roebuck (påminner en del om John Candy med mustasch) bära det tyngsta lasset. God underhållning, efter den vacklande inledningen.
2 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.3
Länge sedan jag såg denna men minns den som rolig
SvaraRaderaJa, den tar ett tag på sig att komma igång, men efter det får man sig gott om skratt.
Radera