
Titel: Good Guys Wear Black
Genre: Action
Land: USA
År: 1978
Regi: Ted Post
I rollerna: Chuck Norris, Anne Archer, James Franciscus, Dana Andrews
Handling: John T. Booker är en f.d. amerikansk soldat som tillhörde ett hemligt elitförband som fick order av CIA. Tillsammans med några andra överlevande vet han för mycket för att CIA ska låta honom leva. Booker måste försöka ta reda på vem som vill se dem döda och varför, och hitta sina gamla armékollegor innan de hinner bli eliminerade.
Omdöme: Är det Chuck Norris eller Maurizio Merli, tänker jag när Norris dyker upp i blont hår och mustasch, precis som Merli brukade visa upp sig under 70-talet. Det är hur som helst en skön "look" och även om det inte var det som fick mig att se filmen (det var faktiskt omslaget och upplägget) så visar det sig bli en bidragande orsak till varför man sitter och småler åt Chuck Norris som John T. Booker.

Booker, en f.d. soldat i ett hemligt elitförband, är numera testförare åt Porsche. Som sådan äger han en svart Porsche (som var betalningen han fick för jobbet som testförare) med en nummerplåt som lyder "Booker". Mer hjälteaktigt kan det ju inte bli, eller? Jo, Booker bär givetvis svarta handskar och solglasögon när han glider runt i sin Porsche. Han har också en vacker kvinna vid sin sida, Margaret (en ung Anne Archer) som han träffat på. Hon vill ha information om Bookers tid i elitförbandet och verkar veta lite väl mycket. När Bookers gamla kollegor börjar dö en efter en, ger sig de två iväg tvärs över USA för att försöka rädda hans vänner innan det är försent. Men de verkar hela tiden ligga steget efter. Eller är Margaret inte vem hon säger sig vara?

Det blir nästan till en spionfilm av det hela, fast inte med James Bond klass eller charm. Jo, viss charm är det allt, fast snarare sunkig charm som blir lite rolig på sina håll. Det blir lite småtrevligt när Booker tar sig runt USA, inte minst när han hamnar i skidorten Squaw Valley (där för övrigt Vinter-OS hölls 1960). Det bjuds kanske inte på så mycket bra actionscener som man hade önskat, men Booker slåss och sparkas en del, precis som man förväntar sig av Chuck Norris.

Eftersom man inte förväntade sig en bra film, men kanske en underhållande sådan, blir man inte särskilt förvånad över att inledningen är direkt svag. Denna inledning på runt tjugo minuter som följer bakgrunden till vad som skedde fem år tidigare är alldeles för lång och känns bara B med allt vad det innebär (konstig story, dåligt foto, svaga prestationer etc.). Men regissören Ted Post, som bl.a. gjorde trevliga Magnum Force (1973), får ihop det lite bättre när handlingen förflyttar sig till USA. Chuck Norris är också förvånansvärt närvarande, även om det inte säger så mycket. Summeringen lyder att detta nog endast är för Chuck Norris-fans då den inte direkt blir särskilt underhållande, även om den har en del helt ok scener. Betyget blir en tvåa till stark tvåa.
2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
2 - Foto
--------------
11 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 5.0
Ja, det här är nog Norris sämsta film. Ikoniska hoppsparken mot bilrutan väger dock upp en hel del.
SvaraRaderaSvårt att säga om det är hans sämsta då han medverkat i en del bottennapp. Scenen du nämner sticker ut, ja.
Radera