Innerspace

Titel: Innerspace / 24-timmarsjakten
Genre: Action/Komedi/Äventyr/Sci-Fi
Land: USA
År: 1987
Regi: Joe Dante
I rollerna: Martin Short, Dennis Quaid, Meg Ryan, Kevin McCarthy

Handling: Den misslyckade piloten Tuck Pendleton deltar i ett topphemligt experiment där han och en ubåtsliknande farkost krymps och av misstag injiceras i snabbköpsbiträdet Jack istället för en försökskanin. Spioner har stulit datachipet som krävs för att förstora honom igen och nu är det upp till hans ex-flickvän Lydia och den timida Jack att försöka ta det tillbaka.

Omdöme: Många 80-tals filmer har en hög omtittsfaktor och denna tillhör definitivt en av dem. En äventyrskomedi med både sci-fi och action som kom att vinna en Oscar för sina specialeffekter. Regin står Joe Dante för som gjorde filmer som Piranha (1978) och The Howling (1981) innan han slog igenom på allvar med Gremlins (1984). Men detta är i mitt tycke hans bästa och mest underhållande film.



Vad filmen inte minst bjuder på är härligt skön 80-tals humor och underhållning som klickar på flera plan. Det är rätt skådespelare i rollerna, det är gott om äventyr, det är bra effekter och det är fartfyllt men med lagom tempo. Den håller intresset uppe hela tiden, bjuder på skratt, en del spänning, men även romantik. Det är helt enkelt en typ av film man gärna återvänder till och som håller fint eftersom den är gjord med hjärtat.



Martin Short är Jack, en hypokondriker som blir uppjagad av minsta lilla sak och springer till läkaren. Efter att precis ha kommit ut från en läkarundersökning en dag, får han en spruta injicerad i baken av en forskare som flyr för livet när någon vill ha tag i ett topphemligt experiment. I och med detta får Jack besök av en farkost i miniatyrform som styrs av piloten Tuck (Dennis Quaid). Väl inne i Jacks kropp försöker Tuck ta reda på vad som gått snett och få kontakt med Jack, något som leder till humor på hög nivå.



Av det hela blir det nästan en James Bond-liknande story med en rik huvudskurk i vit kostym som i princip vill ta över världen, en hantlangare med utbytbar hand, en sliskig cowboy som tål oerhörd smärta och så klart en vacker kvinna som slår sig ihop med Jack och Tuck för att försöka rädda situationen och få ut Tuck ur Jack - levande.



Det finns inte många lugna stunder, men tillräckligt för att hela tiden hämta andan så att det inte blir för mycket. Det blir inte heller för upprepande eller för överdrivet som det lätt kan bli. Humorn funkar hela tiden och alla inblandade bidrar till att det blir så underhållande och roligt. Sen får man inte glömma effekterna som funkar bra än idag. Det är lekfullt och på vissa sätt enkelt, men det är många gånger att föredra framför dataeffekter som ofta gör att det känns för tillgjort.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.8