Titel: Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales / Pirates of the Caribbean: Salazar's Revenge
Genre: Action/Äventyr/Fantasy
Land: USA
År: 2017
Regi: Joachim Rønning & Espen Sandberg
I rollerna: Johnny Depp, Javier Bardem, Geoffrey Rush, Brenton Thwaites, Kaya Scodelario
Handling: Otursförföljde kapten Jack Sparrow får oddsen emot sig när dödliga spökpirater, under ledning av hans gamle fiende kapten Salazar, flyr från Djävulstriangeln för att döda havets alla pirater - inklusive honom. Det enda sättet att överleva är att hitta den mytomspunna Poseidons treudd och ta kontrollen över havet.
Omdöme: När den första filmen Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl (2003) kom, sågs den främst av två anledningar. Regissören Gore Verbinski hade året innan gjort The Ring (2002) som jag gillade och det skulle handla om pirater och vara ett äventyr, vilket kunde vara trevligt. Riktigt bra var det dock inte och något sug efter att se uppföljarna fanns inte. Det räckte gott och väl med den första.
Nu tog man sig en titt på denna och det tog inte särskilt lång tid innan man började tänka på hur teatraliskt det är, att det inte alls är roligt, att det bara är effektbaserat och att det inte är något gammalt hederligt piratäventyr, utan snarare en modern fantasy. Uppenbarligen är det inte alls för mig för jag blev nästan per omgående trött, något jag i vanliga fall inte blir på bio om jag inte känt mig trött innan. Här fanns det helt enkelt en orsak och det var att filmen inte fick mig att bry mig ett dugg.
Att se en hårt sminkad Johnny Depp tramsa sig som Jack Sparrow gör inget för mig. Inte en enda gång är det direkt roligt när han full som han oftast är ränner runt (förutom en scen med en giljotin som var lite fyndig). Det känns bara som överspel från hans sida, men det visste man från att ha sett den första filmen. Kaya Scodelario som Carina Smyth påminde stundtals om en ung Nicole Kidman till utseendet och Javier Bardem i den stora skurkrollen som den döde Salazar gör sin grej utan att kunna lyfta filmen.
Det är en rakt igenom effektbaserad film utan själ, utan vidare handling och alldeles för lite av det jag önskar att man skulle kunna få se. Hellre ett riktigt piratäventyr på allvar än denna fantasismörja som förstörs av effekter som inte gör något för filmen. Norska regissörsduon Joachim Rønning och Espen Sandberg, som bl.a. gjorde Max Manus (2008) och Kon-Tiki (2012) hade inget lätt jobb då de inte hade mycket att jobba med. Resultatet är precis vad jag ogillar med den här typen av film (fantasy) och varför jag håller mig undan så gott det går.
2 - Skådespelare
1 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
2 - Foto
--------------
10 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.0
IMDb: 8.3
---
Om visningen: Gratis är bäst, brukar man säga. Skulle egentligen gå på en annan film, men i kassan fick vi frågan om vi inte ville pröva att gå på en överraskningsfilm som skulle börja om några minuter - gratis. Enda man fick reda på var att den var amerikansk. Det visade sig vara ett kaffeföretag som lanserade en ny dryck och bjöd därför på visningen som nästan blev fullsatt. Tur var det att man fick filmen och drycken (limesmak med lite kolsyra och en del kaffesmak) gratis. För direkt bra eller gott var det inte...
Måste tyvärr instämma. När det gäller just den här filmen ska tilläggas, jag har ju alltid gott hopp om fantasyfilmer :)
SvaraRaderahttps://bilderord.wordpress.com/2017/05/26/pirates-of-the-caribbean-dead-men-tell-no-tales-2017/
Jag vet att jag är i klar minoritet vad gäller min inställning till fantasyfilmer (finns givetvis undantag), men skönt att höra att detta inte gick hem hos en inbiten fantasyälskare heller - den här gången ;)
RaderaGillar första 3, men 4an var trist och denna lär jag inte ens bry mig om att se.
SvaraRaderaJag trodde dessutom att 4an floppade på bio för det kändes inte som att det snackades mycket om den när den kom, men uppenbarligen inte...
Har som sagt endast sett den första och det räckte då det inte var min typ av film. Smått otroligt att filmer som dessa drar in så mycket pengar, men det är en sådan värld vi lever i...
RaderaJag förstår ju varför ungarna gillar såna filmer, men personer som är över 25 som ser varje superhjälte-film som kommer är lite konstigare. Är ju inte någon större skillnad mellan filmerna och alla jäkla dataeffekter blir snabbt tråkiga.
RaderaSåg Batman v Superman för någon månad sedan och det är ju ofattbart att det lagts så mycket pengar på skapandet av den skithögen till film.
För egen del har jag aldrig varit förtjust i den sortens filmer. De har ju dykt upp i explosionsartad takt under 2000-talet och det mjölkas ut hur många uppföljare och spinoffs som helst. Förstår inte hur folk inte blir trötta på det, särskilt när det mest bara handlar om specialeffekter. Kan bara förklara det med att det är en värld som blir allt dummare ;)
Radera