Real Men

Titel: Real Men / En riktig karl
Genre: Komedi/Action/Sci-Fi
Land: USA
År: 1987
Regi: Dennis Feldman
I rollerna: James Belushi, John Ritter, Bill Morey, Isa Jank

Handling: CIA-agenten Nick har fem dagar på sig att rädda världen från en stundande katastrof. Till sin hjälp får han den osäkre Bob. Deras uppdrag är topphemligt och överallt lurar faror och fiender. Nick och Bob är ett udda par som inte gillar varann. Men de tvingas till samarbete. Annars går vår kära jord under.

Omdöme: Det är lite svårt att veta var man ska börja med den här 80-tals komedin. För det är nämligen ingen ordinär komedi, inte ens med 80-tals mått mätt. Relativt tidigt etablerar man att CIA-agenten Nick (James Belushi) är en sjuhelsikes agent, ja i princip övernaturlig i sitt sätt att ta sig an fienden (i det här fallet ryska agenter). Han har inga problem att fixa ihop ett skjutvapen av det han hittar i ett rum (i stil med MacGyver), veta vad som ska hända och är en kvinnotjusare med ett enormt självförtroende.



På sitt senaste uppdrag får han ta kontakt med Bob Wilson (John Ritter), en försäkringsagent som har dåligt självförtroende och inte är bra på något. De är varandras raka motsatser, men måste samarbeta. Orsaken till varför Bob Wilson valts ut är för att han är lik en FBI-agent som blev dödad när han skulle överlämna något viktigt till några utomjordingar. Utomjordingarna förväntar sig att det ska vara agenten som blev dödad som ska dyka upp vid nästa bestämda möte, så Bob får ta hans plats.



Ok, det är bara lite av det som man har att göra med här. Det är på sina håll så korkat att det blir roligt, vilket också är meningen. Det är inte menat att vara en "seriös" komedi utan man får istället humor som man antingen gillar eller inte. Gillar man det inte funkar nog filmen inte alls. För egen del blir det på något sätt charmigt, trots att det inte alltid är bra. Filmen växer dock på mig och jag kommer in i det hela på ett sådant sätt att jag får mig ett par ordentliga skratt. Det kommer så oväntat och det är så fånigt i vissa fall att man inte kan annat än skratta eller gråta åt det hela.



Det finns både en del klockrena repliker och situationer som man inte ser komma. En är när Nick tar med sig Bob hem till sina föräldrar på en snabbvisit och det visar sig att Nicks pappa precis kommit hem från sjukhuset efter en "operation". Sanslös scen. En annan är när Bob undrande frågar Nick "vad är det där för clowner?" och så visar det sig att fem clowner (som visar sig vara agenter) är på väg mot dem. Eller när Nick ska försöka bevisa för Bob att CIA faktiskt förhandlar med utomjordingar (och att de existerar) genom att göra ett trick med en penna. En penna som börjar sväva i luften och försvinner ut i rymden.



Det är bara lite av det som händer och det gör att även om filmen är ojämn då det inte är mycket till handling, så är flera isolerade situationer så pass träffsäkra att det visar sig bli en underhållande och rolig liten 80-tals komedi. Till det bjuds man på musik som till en början inte verkar passa, som är lite pajasaktig om man säger så. Men efter ett tag funkar den och påminner om musiken i Dirty Rotten Scoundrels (1988) - alltså lättsam och lekfull, vilket beskriver filmen bra. Svag trea till trea.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.2