The Dream Team

Titel: The Dream Team / Hjärngänget
Genre: Komedi/Kriminalare
Land: USA
År: 1989
Regi: Howard Zieff
I rollerna: Michael Keaton, Christopher Lloyd, Peter Boyle, Stephen Furst

Handling: Doktor Weitzman arbetar med att ta hand om en grupp patienter på ett mentalsjukhus. Han lyckas övertala sjukhusledningen att få ta med dem på ett sportevenemang. Men Weitzman råkar hamna i skottlinjen under ett pågående brott och plötsligt blir patienterna helt utan vägledning mitt i New York.

Omdöme: Det här var en komedi jag såg som liten och det var inte någon film som jag såg om särskilt ofta i jämförelse med många andra naggande goda 80-talare. Därför var det lite kul att nu plocka fram den och se vad den skulle bjuda på. För jag kom egentligen bara ihåg premissen och inte något som helst från själva filmen.



Filmen inleder på ett mentalsjukhus utanför New York där de fyra patienterna Billy (Michael Keaton), Henry (Christopher Lloyd), Jack (Peter Boyle) och Alfred (Stephen Furst) har gruppterapi ihop. Deras doktor är den sympatiske Dr. Weitzman (Dennis Boutsikaris) som får lov att ta med de fyra på en liten utflykt in till New York för att gå på baseball. Efter den något slätstrukna inledningen på mentalsjukhuset är det skönt att komma därifrån och låta filmen komma igång.



Väl i New York börjar det hända saker. Gänget separeras från sin doktor som bevittnar ett mord av två män som slår ner honom så illa att han hamnar på sjukhus. Hjärngänget famlar snart i mörker då de inte vet vad som hänt honom. Istället försöker de på något sätt hitta sin doktor samtidigt som de måste hålla sig i skinnet. Det blir lättare sagt än gjort med tanke på de olika problemen de har att tampas med.



Trots en långt ifrån rolig eller särskilt bra introduktion av karaktärerna på mentalsjukhuset, tar sig filmen fint efter ett tag. Trion Michael Keaton, Christopher Lloyd och Peter Boyle är klockrena i sina roller, medan den mindre kände Stephen Furst inte får lika mycket att jobba med, men fyller en funktion längre fram. Michael Keaton har aldrig varit en direkt favorit, men man kan inte komma ifrån att han var ganska stor på 80-talet och här passar han perfekt som en man med våldsamma tendenser och som dessutom är en patologisk lögnare. Frågan är dock om det ändå inte är Christopher Lloyd som stjäl showen som en man som tror att han är läkare och har förlorat kontakten med sin fru och dotter under mentalsjukhusvistelsen.



Nu är det här en till stor del renodlad komedi som bjuder på en hel del skratt under den nästan två timmar långa speltiden. Men här finns även två mördare som härjar och som vill eliminera vittnet som ligger på sjukhus, Dr. Weitzman. Samtidigt får de fyra mentalpatienterna tid att försöka hitta sig själva och här bjuds man på en del varma scener, även om de inte är så många som man hade önskat. De bästa komedierna brukar nämligen kunna få med mycket hjärta också. Även om denna inte tillhör de allra bästa så är det en trevlig 80-tals komedi med bra prestationer.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5