Death on the Nile

Titel: Death on the Nile / Döden på Nilen
Genre: Mysterium/Kriminaldrama
Land: Storbritannien
År: 1978
Regi: John Guillermin
I rollerna: Peter Ustinov, David Niven, Lois Chiles, Simon MacCorkindale, Mia Farrow, Jack Warden, George Kennedy, Angela Lansbury, Bette Davis, Maggie Smith, Jane Birkin, Olivia Hussey

Handling: Längs Nilens strand puttrar den magnifika lyxångbåten S.S. Karnak fram. Ombord njuter aristokratin av vinet och den goda maten i de praktfulla salongerna. Men även döden är medresenär. Plötsligt hittas den vackra, men ack så arroganta, miljonärskan Linnet mördad i sin hytt. Ur sällskapet träder mästerdetektiven Hercule Poirot nu fram. Snart inser han att alla hade motiv och möjlighet att döda Linnet...

Omdöme: Ett bra mordmysterium är alltid trevligt och Agatha Christie bjöd på ett par sådana. Murder on the Orient Express (1974) samlade i mitt tycke en bättre skara skådespelare som jag också gillar mer. Dessutom hade den en kvalitetsregissör i Sidney Lumet. Här har man förvisso regissören som gjorde trevliga The Towering Inferno (1974) ett par år tidigare.



Filmens första timme ger oss tid att lära känna alla karaktärer innan mordmysteriet drar igång. Det tar en halvtimme innan passagerarna kliver ombord på ångbåten på Nilen. Det är klart att man ska presentera karaktärerna och bygga upp storyn, men det är inget snack om att filmen är lite väl seg och händelsefattig under nästan en timme. Man sitter mest och väntar på att mordet ska ske och mysteriet kan dra igång.



Peter Ustinov i rollen som Hercule Poirot är bra, klart bra. Han är inte så enerverande som Poirot kan bli i andras händer, även om han givetvis är lite av en besserwisser. Han får kul nog hjälp att lösa mysteriet av David Niven. De två blir nästan lite som Sherlock Holmes och Dr. Watson. De två är bäst tillsammans med Jack Warden som får spela en oväntad roll som schweiziske Dr. Bessner. Till en början känns han fel för rollen, men duktig som han är övertygar han under filmens gång. Just det, I.S. Johar i rollen som den indiske managern på ångbåten påminner starkt om Peter Sellers när han spelade Hrundi V. Bakshi i The Party (1968), något som bjuder på en del ofrivillig (?) humor.



Tyvärr bjuds man på gott om överspel och mindre sympatiska karaktärer filmen igenom. Mia Farrow som Jackie är en stalker med uppspärrade ögon och jobbig stil som jag stör mig på en del. Dock inte så mycket mot slutet. Simon MacCorkindale i en av de viktigaste rollerna som Simon Doyle känns utseendemässigt som en blandning mellan Michael York och Jeff Bridges, men skådespelarmässigt blir det lite teatraliskt. Angela Lansbury som Mrs. Otterbourne ser ut som en sierska och är bara allmänt jobbig, vilket iofs är meningen då alla stör sig på henne. Maggie Smith är stabil som Miss Bowers, men lite kul att hon påminner om Tilda Swinton.



Andra halvan av filmen trappar sakta men säkert upp intresset i och med att mysteriet är ett faktum och de små grå cellerna kan börja arbeta. Småmysigt blir det allt och man väntar på upplösningen för att se hur det hela egentligen ligger till. Redan en bit in i filmen gissar jag hur det ligger till, vem som är skyldig, och det visar sig också att det stämmer. Vad som dock blir lite av en besvikelse är att själva händelseförloppet blir något för otroligt och osannolikt. Det blir nästan lite komiskt hur krystat det känns istället för att bli smart som man hade önskat. Men andra halvan av filmen är trots allt tillräckligt underhållande för att lyfta filmen efter den svaga och intetsägande första timmen.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.3