Gifted

Titel: Gifted
Genre: Drama
Land: USA
År: 2017
Regi: Marc Webb
I rollerna: Chris Evans, Mckenna Grace, Octavia Spencer, Lindsay Duncan

Handling: Frank Adler har uppfostrat sin sjuåriga systerdotter på egen hand. Men när flickan visar sig besitta extrem talang, inledes en kamp om vårdnaden med flickans mormor.

Omdöme: Vad jag inte visste på förhand var att regissören Marc Webb hade gjort (500) Days of Summer (2009), en film som inte var så tokig. Här har romantik bytts ut mot rent drama. I rampljuset står en liten sjuårig flicka och hennes morbror.



Mary (Mckenna Grace) är sju år och uppfostrad av sin morbror Frank (Chris Evans). Hennes enda vän är grannen tillika hyresvärdinnan Roberta (Octavia Spencer). Men nu är det dags för lilla Mary att börja skolan, något både Frank och Roberta har vissa farhågor om. Det visar sig att de har rätt. Mary är på en helt annan nivå än sina jämnåriga klasskamrater och henne lärarinna Bonnie (Jenny Slate) påkallar snart rektorns uppmärksamhet, och Franks.



Frank har uppfostrat Mary som en normal unge och vill att hon ska vara bland normala barn och vuxna, inte bland extremt begåvade och endast i en vuxen miljö. Franks mor och Marys mormor Evelyn (Lindsay Duncan) är dock av en annan uppfattning. Den snobbiga Evelyn ser i Mary vad hon såg i sin dotter, vilket gör att Evelyn vill ha vårdnaden om Mary. Det leder till en kamp om vårdnaden, men även om vad som är rätt för att Mary ska kunna få en någorlunda normal barndom och så småningom ett fungerande vuxenliv.



Det är på många sätt en relativt liten film som serverar ungefär vad man förväntar sig av en sån här historia, med några undantag. Här finns den gode och den onde, det är svart och vitt. Här finns ett kärleksintresse. Och här finns en unge mitt i och drabbas av de vuxnas beslut och girighet. Det är flickan i det hela som gör det till en något annorlunda historia och film. Det är helt enkelt inte vilken situation som helst.



På sätt och vis kan jag känna att det hela blir aningen för tillrättalagt. Att man sett det mesta förr. Det är inte heller gjort med så mycket känslor eller inlevelse som man hade önskat. Å andra sidan är det kanske inte en film som försöker skapa så mycket känslor, utan vill berätta denna historia och låta en sätta sig in i situationen själv. Lilla Mary spelas bra av Mckenna Grace och man känner för hennes situation. Synd bara att filmen känns lite för liten. Något saknas helt enkelt för att bli mer än ok, även om några scener sticker ut.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.7