Strul

Titel: Strul / Framed
Genre: Action/Komedi
Land: Sverige
År: 1988
Regi: Jonas Frick
I rollerna: Björn Skifs, Gunnel Fred, Johan Ulveson, Stefan Sauk

Handling: Conny jobbar som kemilärare när han blir anklagad för att ha tillverkat och sålt narkotika till sina elever. Han hamnar i fängelse och trakasseras där av "gänget". Han tvingas mot sin vilja att medverka i deras planer på en kupp.

Omdöme: Kemiläraren Conny Rundkvist (Björn Skifs) blir anklagad för att tillverka och sälja narkotika till sina elever. Med dunder och brak sätts han i fängelse. Hans advokat försäkrar honom om att de ska försöka få ut honom, men att han ska ta det lugnt och ta tillvara på aktiviteterna inne på kåken. Conny är långt ifrån nöjd med situationen. Inte blir det bättre när han stöter på ett gäng på fyra kåkfarare som sköter tvätten som kallar honom för "Runken".



Med sitt nya smeknamn och sina nyfunna "vänner", hittar Conny ett sätt att ta sig ut på från fängelset. Varje kväll måste han och de övriga vara tillbaka i sina celler innan kl. 23 då man låser. Eftersom gänget planerat en kupp, måste Conny hjälpa till samtidigt som han ska försöka ta reda på vem som satt dit honom och är den riktiga narkotikalangaren. På vägen träffar han på Susanne (Gunnel Fred) och uppger att han heter Rutger Jönåker...



Förmodligen hade jag sett denna film för länge sen, men när jag nu såg den hade jag inget minne av den. Det är egentligen inte en film man har så stor anledning att minnas. Med det sagt visar det sig vara en underhållande svensk 80-talare som inbringar en hel del skratt. Det är nämligen gjort med en stor gnutta humor och med glimten i ögat. Det blir till en actionkomedi (med lite Jönssonligan-tendenser emellanåt) som på många sätt är korkad, men klart charmig.



Några saker blir väldigt tydliga. Skådespeleriet är för det mesta riktigt svagt. Björn Skifs i huvudrollen var ju sångare, men här passar han. Lite kul är att man i en kärleksscen inte spelar musik av honom, utan av Tommy Nilsson (som förvisso kanske passar bättre med sina ballader). Till filmens eftertexter får man dock en Björn Skifs låt.



Björn Skifs har skrivit manuset tillsammans med Bengt Palmers. Just Palmers står även för musiken till filmen och hade bl.a. varit med och skrivit låten Michelangelo som Björn Skifs framförde i Melodifestivalen 1975. Så de två hade ett långt samarbete inom musik och film. De samarbetade sen på Joker (1991) och Drömkåken (1993).



Musiken i filmen är överraskande skön på ett 80-tals sätt. Tillsammans med fotot som nästan försöker vara lite futuristiskt är det filmens styrkor, även om man inte får glömma 80-tals charmen som höjer filmen och dess mysfaktor. Handlingsmässigt är det dock ganska svagt och på sina håll blir det nästan skrattretande. Fast det är också meningen.

1 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 5.7