The Story of 90 Coins (with exclusive Q&A)

Title: The Story of 90 Coins
Genre: Short Film/Drama/Romance
Country: China
Year: 2015
Directed by: Michael Wong
Cast: Han Dongjun, Zhuang Zhiqi, Jose Acosta

Plot: How much is a promise worth these days? An aspiring fashion designer finds out when she has to choose between fulfilling her promise and realizing her dream.

Review: Wang Yuyang (Han Dongjun) is a guy who wants a chance with Chen Wen (Zhuang Zhiqi), the girl he wants. Her dream is to one day go to Paris and have a successful career in fashion design. She goes along with his proposition of giving him 90 days. During those 90 days she'll get a coin from him, one for each day they meet. If she likes him at the end of the 90 days, they'll get married.



This is a romantic short film that does what a romantic film should do - engage the viewer early on and have a story you can appreciate. Director Michael Wong has taken a story by Bai Xuedan and compressed what could be a full length-feature into a 10 minute short. And it works very well indeed. Why? Because of the way the film is shot and put together.



It is much appreciated when you have a romantic story like this that has a point and should resonate with most people who have a heart and look for love. It's a story about appreciating the little things, not taking things for granted and being able to cherish what you have instead of thinking something better might be out there. The question is if you realize what you have before it's too late...



Something that might've been toned down or could've made the film even better is the music. It's romantic and emotional, but perhaps a bit too much in a way that it feels too melodramatic. This is fairly common with Asian films of the genre, so nothing really wrong with it. But to me it does get slightly too "sweet". However, this minor flaw is overshadowed by the story, message, how it's put together, the different settings and cinematography which captures the ten minutes nicely. Perhaps not perfect, but shows that director Michael Wong has real potential.

3 - Acting
4 - Story
4 - Feeling
3 - Music
4 - Cinematography
--------------
18 - Total

Rating:
My IMDb-rating: 7.0 to 7.5
IMDb: 7.1

---

The following is an exclusive Q&A with director Michael Wong.


Could you perhaps tell me a bit about where you were born and what inspired you to become a film maker? Was it more Asian films, American, European or perhaps something else?

MW: I was born in Kuala Lumpur, the capital city of Malaysia. I'm always interested with arts (and moving artwork) during my childhood. In fact I've got vivid recollection about how I turned my schoolbooks into flipbooks! I hate academics but I really love those thick schoolbooks back then. (grin) Since childhood, I knew about the direction of my future which is to pursue art related fields. After art college, I ended up doing a year as an assistant photographer and then spend the next 16 years in the creative advertising industry, a few years in Malaysia and then China. As I climbed up the career ladder, I realized that I'm never a management guy (nor good with politics and backstabbing!), hence I concluded to pursue a film director career which is more pure in terms of crafting and artistic expression. I never look back! I think the desire to story-tell inspired me to become a film maker, whether it's a 5 frames comic, 30 seconds tv commercial, a 10 minute short film or a feature length film. Story-telling is universal and have been that way since the Upper Paleolithic period.


How long did the shoot take? There seem to be a lot of shots and locations during the 9-10 minutes, so can you perhaps tell me a bit about if they were all scripted or if some things in the flashbacks were improvised while shooting?

MW: Filming was completed in 4 days with 2 additional days to re-shoot some key scenes. There were a lot of shots and locations since the story line spanned approximately 3-4 years in real life. Initially the film was edited to a 15 minutes length but was deemed too long and draggy. Quite a few scenes were deleted, including flashback scenes that comprised vignettes from the earlier years of the protagonists' friendship during their university days as well as saccharine courting moments. There was a batch of elaborated scenes that was omitted; where we had an alley location in a university closed and paved with man-made snow. Another 'expensive' scene was at an airport location where the story begins and ended. There wasn't any improvisation during shooting as it would disrupt rundown and add to the costs. Having worked in the advertising industry before, I'm not a fan of last minute changes!


Do you have any plans for a full length-feature? If so, can you tell me about it or if you have another project you might be working on?

MW: I would love to have the short film 'The Story of 90 Coins' turn into a full length-feature which the current story-line can be easily expand and develop. I hope someone reading this (or if they know someone) can help me finance this idea! There is a few short film plans for the near future.


Did you have any director or movie that inspired the style, the look and how you put the film together?

MW: There is no particular director or movie that inspired on how I put the film together but (again, having trained in the advertising industry before) I'm always keen to have a good unexpected twist for an idea.


If you could name a couple of films that you really like or that inspire you, which would they be?

MW: There are a few films that I like; Seven (and most of Fincher's work), Nolan's stuff, Shawshank Redemption and classics from Jacques Tati among others.





Movies - Noir would like to thank Michael Wong for the opportunity to watch 'The Story of 90 Coins' and for taking the time to do the Q&A. We also wish him the best of luck with future projects!

Link to watch the film: http://www.vimeo.com/143267832/
Official Facebook-page: http://www.facebook.com/thestoryof90coins/

The Beguiled

Titel: The Beguiled / De bedragna
Genre: Drama
Land: USA
År: 2017
Regi: Sofia Coppola
I rollerna: Colin Farrell, Nicole Kidman, Kirsten Dunst, Elle Fanning

Handling: Tre år har det amerikanska inbördeskriget hållit på runt en internatskola för flickor i södern. När de avskärmade unga kvinnorna tar in en skadad fiendesoldat och ger honom skydd och vård stiger den sexuella spänningen, farliga rivaliteter bildas och tabun bryts.

Omdöme: Originalet The Beguiled (1971) med Clint Eastwood hade inte setts när denna remake av Sofia Coppola togs an. Så mer än att en skadad soldat tas in under det amerikanska inbördeskriget och tas om hand av några kvinnor visste jag inte. Hur filmen står sig eller om den skiljer sig i något rent handlingsmässigt kan jag därför inte gå in på.



Nordstataren korpral John McBurney (Colin Farrell) hittas svårt skadad i ett ben vid ett träd av en av flickorna från en närbelägen internatskola. Han tas in och får vård av Miss Martha (Nicole Kidman) som är ansvarig på ägorna och motvilligt beslutar att han får stanna. De är trots allt i södern och kvinnornas och flickornas fäder, bröder och älskade slåss mot nordstatarna. Men för inte minst Edwina (Kirsten Dunst) och Alicia (Elle Fanning) är det ofrivilliga besöket av John både spännande och välkommet.



De sju kvinnorna och flickorna behöver inte lång tid på sig att bli förtjusta i John som tar varje chans han får att vara artig och flirta med dem, oavsett ålder. De sexuella spänningarna stiger allt eftersom och det är bara en tidsfråga innan bägarn rinner över. John, som mest är sängliggande och inlåst i ett rum, får besök på besök men där alla är misstänksamma. Det leder till ett spel både mellan de sju och alltså för John som väntar in rätt läge att sätta in sin avgörande stöt.



Det hela har en intressant premiss som dock tar lite tid på sig att komma igång. Men det blir snart småroligt och lite intressant att se kvinnorna och flickorna ge John uppmärksamhet på sina olika sätt. Det hela blir lite som att slå ihop Misery (1990) och Sofia Coppolas egna The Virgin Suicides (1999) i 1800-tals miljö.



Även om upplägget inte är tokigt och man får till vissa element bra så känns det som något saknas. Som att man kunde fått ut mer av det hela. Kanske är det att man inte riktigt känner att Sofia Coppola fått med tillräckligt med hjärta för att man ska känna mer. Nu blir det i princip endast Edwina som sticker ut, mycket tack vare att Coppola-favoriten Kirsten Dunst passar och funkar bra. Nu funkar de flesta bra där Nicole Kidman och flickorna är stabila, även om Elle Fanning väl är den som är svagast. Helt ok med en del bra saker, men inget speciellt.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.0

Topp tio American-filmerna

Vänligen notera att detta endast är filmerna som börjar på "American" eller "The American". Så filmer som Once Upon a Time in America eller Coming to America osv. återfinns inte på denna lista.





"Den amerikanska skönheten"

American Beauty (1999)

Lester Burnham lever ett ganska tråkigt och inrutat liv, men han bestämmer sig för att ändra på det. Han säger upp sig på sitt jobb och vänder sina blickar mot sin dotter Janes väninna. Hans fru Carolyn svarar då med att gå till hennes kollega, Buddy Kane.

Oscarsvinnare av Sam Mendes med Kevin Spacey och Annette Bening i huvudrollerna.





"Den amerikanska historien X"

American History X (1998)

Bröderna Derek och Danny mister sin far, en brandman som blir mördad i tjänst av svarta. Sorgen och hatet pressar Derek mot radikala handlingar och han blir snart ledare för en nynazistisk rörelse. Ett skottdrama blir den slutliga vändpunkten för Derek och hans bror, och Derek hamnar i fängelse...

Regisserad av Tony Kaye med Oscarsnominerade Edward Norton i den minnesvärda huvudrollen.





"Den amerikanske psykopaten"

American Psycho (2000)

Patrick Bateman, en ung streber på Wall Street, har en annorlunda hobby; han mördar för nöjes skull. Ju längre tiden går, desto mer hatar han den värld han lever i.

I regi av Mary Harron bjuder Christian Bale på en helskön och galen Patrick Bateman.





"Den amerikanske vännen"

The American Friend (1977)

Jonathan Zimmerman, en rammakare i Hamburg, lider av en blodsjukdom och vet inte hur lång tid han har kvar att leva. Om läget försämras kan det handla om en månad. Detta faktum utnyttjas av Tom Ripley som tipsar en kontakt som han är skyldig en tjänst, om att använda Jonathan som yrkesmördare...

Tysken Wim Wenders regisserar och duktige Bruno Ganz och Dennis Hopper syns i denna Patricia Highsmith-historia.





"Den amerikanske prickskytten"

American Sniper (2014)

U.S. Navy SEAL-soldaten Chris Kyle blir USA:s mest kända krypskytt genom tiderna och han åker till Irak med ett enda uppdrag - att skydda sina vapenbröder. Hans pricksäkerhet räddar ett otal antal liv och han får till slut smeknamnet "Legenden".

Clint Eastwood-regisserad och verklighetsbaserad historia med Oscarsnominerade Bradley Cooper i huvudrollen.





"Den amerikanske gangstern"

American Gangster (2007)

Bygger på den sanna berättelsen om Harlems största heroindealer, Frank Lucas. American Gangster fokuserar på den hederlige polisen Richie Roberts försök att störta Lucas imperium.

Ridley Scott regisserar denna gangsterfilm med Denzel Washington i huvudrollen.





"Den amerikanske gigolon"

American Gigolo (1980)

Han talar flera språk och fungerar lika bra som chaufför åt rika, medelålders damer, som översättare eller som guide åt högt uppsatta mäns ensamma fruar. Han är en gigolo. När ett mord begås och allt pekar mot honom, visar det sig att ingen av hans väninnor vill ge honom alibi.

Paul Schrader har elegant regisserat denna film med Richard Gere i huvudrollen och skön musik av Giorgio Moroder.





"Den amerikanska filmen"

American Movie (1999)

Mark Borchardts dröm är att göra film. I flera år kämpar han, trots stora personliga problem, för att med hjälp av släktingar, vänner, lokala talanger, ett kreditkort och $3000 dollar från sin farbror Bill kunna göra klart sin kortfilm 'Coven'.

Dokumentär av Chris Smith som är underhållande, rolig och vänskaplig.





"Den amerikanska galenskapen"

American Madness (1932)

Under depressionen i USA får Charles Dickson sin bank rånad. Den huvudmisstänkte blir genast Matt Brown, en kåkfarare som själv fått jobb på banken av Dickson. Brown har ett alibi, vilket han dock inte kan avslöja eftersom detta kan styrkas endast av Dicksons fru, som vid tillfället var otrogen med en viss Cyril Cluett. Det är denne Cluett som egentligen står ansvarig för rånet, och nu är frågan om Brown väljer att avslöja allt han vet för polisen eller om han håller tyst och riskerar att återigen hamna i fängelse.

En relativt tidig Frank Capra-film innan han vann tre Oscars på sex nomineringar. Med Walter Huston i huvudrollen.





"Det amerikanska jaget"

American Me (1992)

Montoya Santana leder den mexikanska maffian La Eme i fängelset. Efter 18 år släpps han fri, blir kär för första gången och får ett annat perspektiv på sitt gangsterliv. Men vanor och vänner från fängelset försvinner inte över en natt.

Edward James Olmos både regisserar och spelar huvudrollen i filmen om mexikanska gäng i USA som gjorde att han fick leva under dödshot.

Baby Driver

Titel: Baby Driver
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA/Storbritannien
År: 2017
Regi: Edgar Wright
I rollerna: Ansel Elgort, Kevin Spacey, Lily James, Jon Hamm, Jamie Foxx

Handling: En ung begåvad flyktbilsförare som arbetar för olika bankrånare får problem när ett rån går fel.

Omdöme: En viktig del av en film är dess karaktärer. Egentligen behöver det inte vara bra karaktärer för att man ska kunna gilla en film. Men hur är det egentligen när man inte gillar karaktärerna något nämnvärt? Då blir det desto svårare att gilla en film, även om den kanske gör en del annat bra.



Brittiske regissören Edgar Wright slog igenom med två av många älskade filmer i zombiekomedin Shaun of the Dead (2004) och poliskomedin Hot Fuzz (2007). Två helt ok filmer, men inga personliga favoriter. Denna film är ingen komedi, även om den inte heller är gravallvarlig, åtminstone inte under filmens tidigare delar.



Filmen är dock tyvärr overklig vilket är synd då den inte hade behövt vara det. Hade den försökt göra det hela lite trovärdigare hade det blivit en bättre filmupplevelse. För filmen är underhållande nog att kunna bli ännu bättre om man bara gjort den mer trovärdig. Nu finns det så klart andra problem också, inte minst karaktärerna med Baby (Ansel Elgort) i spetsen som man redan tidigt har svårt att gilla.



Baby är en flyktbilsförare och som sådan är han mycket duktig. Så pass duktig att han i flera år varit den som anlitas av storskurken Doc (Kevin Spacey) varje gång han sätter ihop tre rånare som utför rån planerade av honom själv. Baby är inte bara en rackare på att köra flyktbilar, han är också något udda och lyssnar alltid på musik. Han har även en del i bagaget sen han var liten.



Baby uppskattas av sina medbrottslingar för sina köregenskaper, men ogillas av vissa av dem innan själva jobbet ska utföras. Han känns och är arrogant och egen. Detta får inte minst Bats (Jamie Foxx) att hålla ett extra öga på honom och tjafsa så fort han har chansen. Baby har även nyligen träffat den söta och trevliga servitrisen Debora (Lily James) som han börjar umgås med och som blir hans kärlek.



Den mest sympatiske karaktären i filmen är Babys döve fosterfar Joseph (CJ Jones) som känns som en av få genuina och varma karaktärer i filmen. Likaså är Debora någon man kan tycka om, även om hennes karaktär är något naiv. Buddy (Jon Hamm) funkar också och är bäst i Babys gäng. Det räcker dock inte riktig när man inte känner sympati med speciellt huvudpersonen Baby då han alltså är lite egen och tror han är cool, men snarare stör en om något.



Till viss del kan man säga att filmen försöker vara lite som den desto bättre Drive (2011) som dock både är mer trovärdig och skapar mer känslor och har karaktärer man bryr sig om. En annan viktig ingrediens är musiken och här bjuds man på många låter filmen igenom som det pratas om och används. Sällan höjer de stämningen eller är riktigt bra, även om de säkert tilltallar vissa mer än andra. Filmen tar sig en del under det sista rånet och tillräckligt mycket med underhållning bjuds man på. Synd bara att det fanns flera saker som inte riktigt funkade.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 8.2

Svět podle Daliborka / The White World According to Daliborek

Titel: Svět podle Daliborka / The White World According to Daliborek
Genre: Dokumentär/Mockumentär
Land: Tjeckien/Slovakien/Storbritannien
År: 2017
Regi: Vít Klusák

Handling: Dalibor närmar sig 40, men lever fortfarande med sin mamma Vera. Han gör amatörfilmer och skriver arga låtar. Han gillar PlayStation och Facebook. Och beundrar Adolf Hitler. Hans sökande efter ett fullvärdigt förhållande med en kvinna har ännu inte lett till något. Men Jana, en ny bekant från grannskapet, ger honom åtminstone lite glädje.

Omdöme: När denna film dök upp på repertoaren lät det som något man inte fick missa. En dokumentär som verkade kunna bli hur intressant, skruvad och rolig som helst. Förhoppningen var att det skulle vara något i stil med dokumentären Nesvatbov / Matchmaking Mayor (2010) som sågs på Stockholm Filmfestival. Istället visar det sig vara en mockumentär, vilket ger blandade känslor.



Vi får följa Dalibor som bor hemma hos sin mamma och jobbar som industrilackerare. Båda är singel, men Dalibor träffar snart Jana medan hans mamma Vera träffar slovaken Vladimir på Facebook, något Dalibor inte alls gillar. Dalibor älskar sin nazipropaganda och är öppen med sin avsky mot de flesta som inte är som han. Han får snart medhåll av Vladimir, men är det bara ett spel för galleriet eller menar han det?



Eftersom jag är inställd på en ren dokumentär blir det tidigt ganska tydligt att scenerna under inledningen känns något tillrättalagda och regisserade. När detta sedan inte släpper, förstår man att det är en mockumentär. Det tar dock ett tag för mig att komma över besvikelsen innan jag kan börja uppskatta det hela för vad det är. Filmen blir då desto roligare och Dalibor är en skön karaktär. Hårda och roliga sångtexter framför han emellanåt, och extrema åsikter, men han skulle inte göra en fluga förnär... eller skulle han?



Som mockumentär funkar det hela bra, men hade funkat så mycket bättre om det varit en ren dokumentär. Hade jag gått in med vetskapen att det är en mockumentär hade nog också upplevelsen blivit en annan. Nu känns det som det blir lite ojämnt och på sina håll för tillrättalagt, speciellt med Dalibors mamma, hans flickvän Jana och mammans pojkvän Vladimir. Dalibor är dock bra och känns mest trovärdig. Även någon av hans vänner kommer skönt in i det hela. Allt som allt, lite annorlunda och värd en titt, bara man inte förväntar sig en renodlad dokumentär.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.3

The Big Sick

Titel: The Big Sick
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: USA
År: 2017
Regi: Michael Showalter
I rollerna: Kumail Nanjiani, Zoe Kazan, Holly Hunter, Ray Romano

Handling: Den Pakistanfödde Stand Up-komikern Kumail och psykologistudenten Emily faller för varandra, men de stora kulturkrockarna orsakar problem. Kumail försöker hantera den emotionella dragkampen mellan sin familj och sitt hjärta, samtidigt som han under svåra omständigheter får lära känna Emilys föräldrar.

Omdöme: Premissen lockade väl inte överdrivet mycket, det kan man inte påstå. Men trailern visade ändå att det kunde vara lite mer än bara en tillrättalagd romantisk komedi. Komikern Kumail Nanjiani (som sig själv) blir involverad med psykologistudenten Emily (Zoe Kazan). Det finns dock ett litet problem - Kumails familj följer strikt de gamla pakistanska sederna som innebär att familjen arrangerar äktenskapet, givetvis med en pakistansk kvinna.



Filmen inleder som en ganska typisk romantisk komedi, men med den pakistanska vinkeln som blir ganska rolig emellanåt, inte minst när Kumail är hemma hos sina föräldrar eller när han träffar sin bror. När han lär känna och umgås med Emily är det också ok, men kanske inte något direkt speciellt. Men filmen har en del innanför rockärmen och blir bättre längre fram. Den blir allvarligare samtidigt som den fortfarande behåller sin humor. Det blir en klart varmare film än väntat, och seriösare, vilket var välkommet och lite oväntat.



Intåget av Holly Hunter och Ray Romano som Beth respektive Terry, Emilys föräldrar, kan man säga gör filmen bättre. Båda funkar för övrigt bra efter en lite trevande inledning. Det är under detta parti som historien får mer tyngd och värme, och där Kumail får sig en rejäl tankeställare. Men som tittare är det något svårt att se exakt vad han ser i Emily (har även lite svårt för Zoe Kazan) som inte direkt behandlat honom väl alla gånger. Nu har han sig själv att skylla i vissa avseenden, men ändå.



Eftersom filmen bygger på en verklighetsbaserad historia blir det mer än bara en romantisk komedi i mängden. Och det är alltså mer än så då det hela både blir dramatiskt och gripande, men behåller en del humor. Den romantiska aspekten får vila ett tag, men finns ändå där på ett annat sätt. Filmen är också mer en indiefilm med festivalkänsla över sig snarare än att vara en typisk Hollywood-film, och det är skönt.

Hade tidigare sett The Baxter (2005), regissören Michael Showalters regidebut och den var inte bra, mycket p.g.a. att han själv var jobbig och dålig i huvudrollen. Skönt nog slipper man honom här och den funkar också desto bättre. Trea till stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 8.2

Mina favoritfilmer - 1950

Utan tvekan ett starkt år, inte minst då bredden är riktigt stark detta år. Många jämnbra filmer och med flera bra filmer precis utanför listan som hade letat sig in ett tunnare år. Listan domineras av hela sex film-noir. Ettan är given, men bakom den är det desto svårare att rangordna.

På topp tio återfinns filmer från:

9 USA
1 Storbritannien

Uppdatering: Plats #10 (Gun Crazy) tas bort från listan. All About Eve tar sig in på plats #6. 12/4-20


#10 Highway 301 (Andrew L. Stone)



Ett gäng beväpnade rånare, ledda av en psykotisk mördare, terroriserar området kring Virginia, Maryland och North Carolina med att råna banker och mörda, speciellt kvinnor.

Mindre känd noir som dock levererar och är ganska hård och brutal. Kvinnorna i filmen gör bäst i att inte skapa problem för sina män, annars blir de inte långlivade.


#9 The Gunfighter (Henry King)



Den äldre revolvermannen Jimmy Ringo sägs dra snabbast i västern. Men han börjar bli trött på att döda och ständigt utmanas av yngre förmågor som vill bli berömda.

Gregory Peck och de övriga gör det här till en klart tillfredsställande västern. En film med ett bra och jämnt tempo, en del humor och en hel del att ta med sig.


#8 Kiss Tomorrow Goodbye (Gordon Douglas)



Under en rättegång står sju personer anklagade för mord och medhjälp till mord. Allt efter en våldsam fängelseutbrytning av hänsynslöse och smarte Ralph Cotter som korrumperar alla i sin närhet.

Favoriten James Cagney i en lite mindre känd noir för hans del, men en riktigt hård sådan. En perfekt roll för Cagney och självklart lyfter han filmen med sin dominans.


#7 Winchester '73 (Anthony Mann)



Ett Winchester-gevär tilldelas vinnaren i en skyttetävling. Detta gevär är "ett på tusen" som de säger och det finns inte många utav dem tillgängliga. När så geväret kommer ifrån ägaren, får man följa dess äventyr genom olika ägare.

Storfavoriten James Stewart i ett av flera samarbeten med regissören Anthony Mann. Detta är ett av de mest lyckade. En klassisk västern med ett lite annorlunda upplägg.


#6 All About Eve (Joseph L. Mankiewicz)



Cynisk skildring av livet på och omkring en teater. En åldrande stjärna anställer en dyrkande beundrarinna, men snart upptäcker hon att den unga kvinnan håller på att ta över hennes liv.

En klassiker med åtskilliga Oscarsnomineringar och vinster med utmärkta prestationer, flera starka och nyanserade karaktärer och en story som funkar på flera plan.


#5 Where the Sidewalk Ends (Otto Preminger)



Den brutale polismannen Dixon dödar genom en olyckshändelse en mordmisstänkt brottsling. Genom att göra sig av med kroppen riktas misstankarna mot en oskyldig taxichaufför.

Hård och klassisk film-noir, precis som man vill ha dem. Det var inte första gången trion Otto Preminger, Dana Andrews och Gene Tierney hade ett lyckat samarbete. Ett par år tidigare gjorde de noir-klassikern Laura (1944) tillsammans.


#4 Panic in the Streets (Elia Kazan)



En läkare och en poliskommissarie har 48 timmar på sig att hitta en mördare och hans gäng som dödat en illegal invandrare som visar sig vara lungpestsmittad. I all hemlighet måste de samarbeta för att förhindra en epidemi, men samarbetet blir allt annat än smärtfritt.

Tät film-noir där polisen har tiden emot sig när en epidemi riskerar att bryta ut i staden. Fina prestationer av Richard Widmark och Jack Palance, och som sagt en tät film.


#3 The Asphalt Jungle (John Huston)



En nyligen frigiven mästertjuv planerar en stor juvelkupp. Han tar hjälp av ett gäng småkriminella och en skum advokat. Juvelstölden genomförs, men allt går inte som beräknat...

En av de klassiska noir-filmerna som också levererar. Framförallt har den en bra story som kan stå på egna ben. Lite av en föregångare till senare heistfilmer.


#2 Night and the City (Jules Dassin)



Harry Fabian är en småskurk som vill komma upp sig i världen. Han har en plan för att ta kontrollen över den professionella brottningen i London. Men för att åstadkomma detta måste han lura mäktiga människor på vägen, något som kan kosta honom livet om något går snett...

Underskattade Richard Widmark och dåtidens kanske vackraste skådespelerska Gene Tierney har parats ihop i denna Jules Dassin-noir som utspelar sig i London. En klassiker i genren som inte bör missas.


#1 Harvey (Henry Koster)



Elwood P. Dowd är en vänligt sinnad, medelålders man som ständigt påstår sig vara i sällskap med en osynlig, knappt två meter lång kanin. Detta ställer till med bekymmer för Elwoods syster och hon försöker därför få Elwood inlagd på ett mentalsjukhus...

Underbart varm film med en strålande James Stewart i huvudrollen i en av många paradroller. En komedi, men med mycket hjärta och djup. Given favorit. Blir glad bara jag tänker på den.


Några filmer som slogs om platser på listan var:

Born Yesterday
The Breaking Point
Gun Crazy
Kon-Tiki
Last Holiday
Sunset Blvd.

---

Sämsta filmen: House by the River

Inte någon av de bättre Fritz Lang-filmerna, även om den inte är usel.


Största besvikelsen: Rashômon

Visst är det en klassisk Kurosawa, men just därför är det lätt att bli besviken.