Baby Driver

Titel: Baby Driver
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA/Storbritannien
År: 2017
Regi: Edgar Wright
I rollerna: Ansel Elgort, Kevin Spacey, Lily James, Jon Hamm, Jamie Foxx

Handling: En ung begåvad flyktbilsförare som arbetar för olika bankrånare får problem när ett rån går fel.

Omdöme: En viktig del av en film är dess karaktärer. Egentligen behöver det inte vara bra karaktärer för att man ska kunna gilla en film. Men hur är det egentligen när man inte gillar karaktärerna något nämnvärt? Då blir det desto svårare att gilla en film, även om den kanske gör en del annat bra.



Brittiske regissören Edgar Wright slog igenom med två av många älskade filmer i zombiekomedin Shaun of the Dead (2004) och poliskomedin Hot Fuzz (2007). Två helt ok filmer, men inga personliga favoriter. Denna film är ingen komedi, även om den inte heller är gravallvarlig, åtminstone inte under filmens tidigare delar.



Filmen är dock tyvärr overklig vilket är synd då den inte hade behövt vara det. Hade den försökt göra det hela lite trovärdigare hade det blivit en bättre filmupplevelse. För filmen är underhållande nog att kunna bli ännu bättre om man bara gjort den mer trovärdig. Nu finns det så klart andra problem också, inte minst karaktärerna med Baby (Ansel Elgort) i spetsen som man redan tidigt har svårt att gilla.



Baby är en flyktbilsförare och som sådan är han mycket duktig. Så pass duktig att han i flera år varit den som anlitas av storskurken Doc (Kevin Spacey) varje gång han sätter ihop tre rånare som utför rån planerade av honom själv. Baby är inte bara en rackare på att köra flyktbilar, han är också något udda och lyssnar alltid på musik. Han har även en del i bagaget sen han var liten.



Baby uppskattas av sina medbrottslingar för sina köregenskaper, men ogillas av vissa av dem innan själva jobbet ska utföras. Han känns och är arrogant och egen. Detta får inte minst Bats (Jamie Foxx) att hålla ett extra öga på honom och tjafsa så fort han har chansen. Baby har även nyligen träffat den söta och trevliga servitrisen Debora (Lily James) som han börjar umgås med och som blir hans kärlek.



Den mest sympatiske karaktären i filmen är Babys döve fosterfar Joseph (CJ Jones) som känns som en av få genuina och varma karaktärer i filmen. Likaså är Debora någon man kan tycka om, även om hennes karaktär är något naiv. Buddy (Jon Hamm) funkar också och är bäst i Babys gäng. Det räcker dock inte riktig när man inte känner sympati med speciellt huvudpersonen Baby då han alltså är lite egen och tror han är cool, men snarare stör en om något.



Till viss del kan man säga att filmen försöker vara lite som den desto bättre Drive (2011) som dock både är mer trovärdig och skapar mer känslor och har karaktärer man bryr sig om. En annan viktig ingrediens är musiken och här bjuds man på många låter filmen igenom som det pratas om och används. Sällan höjer de stämningen eller är riktigt bra, även om de säkert tilltallar vissa mer än andra. Filmen tar sig en del under det sista rånet och tillräckligt mycket med underhållning bjuds man på. Synd bara att det fanns flera saker som inte riktigt funkade.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 8.2