fredag 21 juli 2017

Dunkirk



Titel: Dunkirk
Genre: Drama/Krig/Action
Land: Storbritannien/USA/Holland/Frankrike
År: 2017
Regi: Christopher Nolan
I rollerna: Mark Rylance, Cillian Murphy, Tom Hardy, Kenneth Branagh

Handling: Detta är berättelsen om de hundratusentals brittiska och allierade trupper som vid reträtt blir omringade på stranden vid Dunkerque av fientliga styrkor under andra världskriget.

Omdöme: När man har en film av Christopher Nolan blir det per automatik den film man ser fram emot mest. Förväntningarna är givetvis skyhöga och det ska de vara på en av, om inte den främste regissören vi har idag. Intressant nog skulle detta bli hans första verklighetsbaserade film, om ett historiskt slag för inte minst de brittiska styrkorna under början av andra värdskriget.



Olikt de flesta andra krigsfilmerna man ser lägger denna inte särskilt mycket tid på att bygga upp en historia och följa karaktärerna. Det följer helt enkelt inte den typiska mallen. Istället kastas vi rakt in i hetluften när en ung brittisk soldat hamnar på stranden i Dunkerque (eller Dunkirk på engelska). Hundratusentals unga brittiska soldater väntar på att plockas upp och hämtas hem. Man räknar dock endast med att få hem mellan 30.000-45.000 av dem...



Filmen väljer att följa tre historier och slå ihop dem till en. Dels är det den unge soldaten på stranden i Dunkirk och de övriga som väntar på att få komma hem. Dels är det en äldre man som tillsammans med sin son tar sin båt från England för att ta sig till Dunkirk och försöka rädda så många som möjligt. Och dels är det ett par brittiska piloter som har uppdrag att ge understöd från skyn, trots att de är i numerärt underläge.



Då man slår ihop de tre historierna får det främst effekten att det inte blir någon lugn stund. Man hoppar friskt mellan de tre historierna samtidigt som tyskarna bjuder upp till kamp. Så fort man släpper ner garden kan det vara för sent. När du tror att du är räddad eller att faran är över kan det slå till blixtsnabbt.



Att välja att berätta historien på det här sättet har sina för- och nackdelar. Nackdelarna är att man inte riktigt lär känna karaktärerna tillräckligt och att det i vissa fall blir lite rörigt med klippningen. Detta då man kanske får se samma sak från två olika synvinklar eller att man hoppar lite i tiden (bl.a. där en person som blir räddad av en båt i en senare scen inte hamnat i trubbel än). Fördelarna är inte minst intensiteten som är svår att värja sig emot och att man slipper en massa onödiga mellanpartier.



Vad du får är en krigsgilm som visar upp hur det måste ha känts och hur det känns för de som är mitt i kriget och inte de som sitter vid sidan om och läser om det hela eller tar besluten. Det är helt enkelt sett från ögonen på de som är på plats, och det gör det hela annorlunda än vad man kanske är van vid, åtminstone när det handlar om en hel film.



Som vanligt när det gäller Nolan går det inte att skylla på hantverket som är riktigt bra. Där många hade valt att ta till en massa cgi-effekter har han försökt göra det så verklighetstroget som möjligt och det uppskattas alltid. Visst har en del cgi-effekter använts, men till stor del syns det inte. Hoyte Van Hoytema (foto) och Hans Zimmer (musik) har också gjort vad de ska och mer än så.

Om det är något som gör att jag inte blir helt tagen av filmen så är det att jag önskar att jag kände lite mer under filmens gång. För trots att det är riktigt bra gjort och intensivt, saknas känslorna som man vill ha. Givetvis p.g.a. hur man valt att berätta historien där helheten är det viktiga och inte individen. Det är stämningsfullt och känslor bjuds det emellanåt på, inte minst mot slutet i en för egen del känslosam scen som fint hyllar fäder och söner. Kan mycket väl vara en film som växer när man smält den en del. De högt ställda förväntningarna spelar givetvis också in.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 9.3

---

Om visningen: En IMAX-visning är alltid att föredra och Christopher Nolan är lite av en mästare på IMAX. Det är minst sagt mäktigt att uppleva filmen i det stora formatet (70mm dessutom) och stora delar av filmen använder hela den stora duken. Lite störande var det dock (åtminstone till en början) när man hoppade mellan historierna och formatet växlade från IMAX till det normala formatet. Främst var det båtscenerna som av förklarliga skäl filmades utan IMAX-formatet. Sen så blev det ganska varmt i salongen efter halva filmen så det blev något svettigt där mot slutet... Men helt klart formatet att se denna film i.

4 kommentarer:

  1. Vad jag förstår kan man inte, i Sverige i alla fall, se filmen i 70mm OCH i IMAX (om man inte ser den två gånger på olika biografer...).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som tur var sågs den inte på IMAX i Sverige. Visste dock inte detta så tack för informationen.

      Radera
  2. Nyss hemkommen från visningen och är ganska så besviken: Inget fel på det tekniska hantverket men jag vart helt ointresserad över hur det skulle gå för de inblandade. Det behövs lite känslomässig input för att man ska bry sig om en film

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är samma invändning som jag hade under filmens gång. Kände inte riktigt för karaktärerna och det gjorde att jag blev lite distanserad. Men, den är fortfarande klart bra och jag uppskattar den mer när jag låtit smälta den lite mer.

      Radera