Just Cause

Titel: Just Cause / I sanningens tjänst
Genre: Drama/Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1995
Regi: Arne Glimcher
I rollerna: Sean Connery, Laurence Fishburne, Ed Harris, Blair Underwood, Kate Capshaw, Scarlett Johansson, Ned Beatty, Kevin McCarthy

Handling: I en liten stad i den amerikanska södern blir Bobby Earl Ferguson, en svart man, dömd till döden för ett brutalt mord på en tioårig vit flicka. Paul Armstrong, känd jurist och stark motståndare till dödsstraffet tar sig an fallet när Fergusons mormor ber om hans hjälp. Snart upptäcker han att det är mycket som inte står rätt till.

Omdöme: Upplägget är som sådant att man har en svart man, Bobby Earl (Blair Underwood) som arresteras, anklagas, torteras och döms till elektriska stolen för det brutala mordet på en liten vit flicka. In i bilden kommer veteranjuristen Paul Armstrong (Sean Connery) som valts ut av Bobby Earl som hans sista hjälp. Armstrong tar sig an fallet och upptäcker snart att Bobby Earls bekännelse kan ha framtvingats under tortyr av den ökände sheriffen Tanny Brown (Laurence Fishburne).



Det som verkar bli en tydlig och enkelspårig historia visar sig ha ett par kort till att spela ut. In i bilden kommer bl.a. Ed Harris som en kåkfarare och seriemördare som rör om i grytan. Man känner att det går lite väl enkelt ibland när Armstrong tillsammans med Tanny Brown går igenom uppgifterna. Men det finns en tanke bakom det hela och även om det är något genomskinligt så blir det ändå en ganska trevlig filmstund.



Intressant nog övergår filmen från att vara relativt rakt på under långa stunder, till att övergå till något i stil med Cape Fear (1962), eller remaken Cape Fear (1991) om man så vill. Ju mer man tänker på det, ju fler likheter med nämnda film(er) ser man här när man närmar sig upplösningen. Det är givetvis inte lika bra sett till helheten, men den har ändå något. Det hela bygger dessutom på en bok och då brukar det kunna bli stabilt.



Är det en sak som gör att man ska ta filmen på allvar så är det dess skådespelare som genomgående är bra. Sean Connery och Laurence Fishburne funkar bra ihop och på egen hand. Connery har en större roll, men karaktären är något endimensionell. Fishburne har mer att jobba med i en roll som man aldrig kan vara säker på var man har. Annars är det Ed Harris som kommer in halvvägs in och stjäl scenerna han är med i. Kunde gott ha varit med mer. Avslutningsvis är det kul att kunna konstatera att en mycket ung Scarlett Johansson (10 år) syns som Armstrongs dotter, något jag misstänkte men inte alls var säker på förrän hennes namn dök upp under eftertexterna. Att hon åtta år senare skulle vara med i Lost in Translation (2003) känns nästan ofattbart...

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.4