Love

Titel: Love
Genre: Drama/Romantik
Land: Frankrike/Belgien
År: 2015
Regi: Gaspar Noé
I rollerna: Karl Glusman, Aomi Muyock, Klara Kristin, Gaspar Noé

Handling: Murphy, en amerikansk filmstudent i Frankrike, tänker över sitt liv med ex-flickvännen Electra, efter att hennes oroliga mamma har ringt och frågat efter henne. Genom Murphys tillbakablickar byggs en historia av knark, sex och svek som leder fram till Murphys nuvarande vardag.

Omdöme: När man har en regissör som gjort filmer som Seul contre tous / I Stand Alone (1998), Irréversible (2002) och Enter the Void (2009) vet man ungefär vad man kan förvänta sig. Gaspar Noé är lite av en provokatör som gillar att utmana och provocera, och gör det på ett konstnärligt vis.



En intressant aspekt med filmen är att det från början var tänkt som ett projekt för det äkta paret Monica Bellucci och Vincent Cassel. De var intresserade, men när de läste manuset tackade de nej. Istället gjorde de Irréversible (2002) ihop och denna idé fick vänta. Från att ha två duktiga och etablerade skådespelare, till att ha helt okända och i flera fall amatörer. Men så är det också en film utan mycket handling.



Det är i grund och botten en väldigt simpel grundhistoria där en man vid namn Murphy (Karl Glusman) en morgon, på nyårsdagen vaknar upp och lyssnar på ett meddelande han fått. Det är från mamman till Electra (Aomi Muyock), hans ex-flickvän och livs kärlek. Electra har varit försvunnen och mamman är orolig. Murphy känner sig missnöjd med sin situation med sin sambo Omi (Klara Kristin) som han har en son med vid namn Gaspar (uppenbarligen efter regissören). Det blir startskottet på tillbakablickar som visar hur Murphy, Electra och Omi hade det en gång i tiden.



Filmen handlar mest om att visa upp kärlek och sex. Även om det verkar som Gaspar Noé velat visa upp hur vackert det kan vara och där kärleken är central, känns det som karaktärerna mest är ute efter sex. Och inte bara med varandra utan med vem som helst som är villig. Det blir därför ett lite blandat budskap som inte riktigt går hem. Murphy säger hela tiden att han älskar sin Electra, men ändå gör han dumheter. Likväl ser han henne som en ängel eller liknande, trots att hon inte är guds bästa barn då hon inte bara tar droger utan även är otrogen med sitt ex Noé (kul nog spelad av Gaspar Noé själv).



Även om det här är en film med ett tunt manus och inte helt övertygande skådespeleri så ska man inte bara vifta bort den som en film som vill visa upp en massa sex. Det känns som det är gjort med omsorg och känsla, om man nu kan kalla det för det. Övergångarna är också lite egna då bilden blir svart en stund varje gång det klipps. Det är helt enkelt konstnärligt och har Gaspar Noés stil över det hela. I vissa fall går han för långt (som sexklubben och transvestiten) och sexscenerna är ganska grafiska. Problemet är dock att man har lite svårt att se vad filmen vill ha sagt då man får blandade budskap och det inte finns mycket till handling. Definitivt inte för alla, den saken är säker.

2 - Skådespelare
1 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.0