The Big Sick

Titel: The Big Sick
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: USA
År: 2017
Regi: Michael Showalter
I rollerna: Kumail Nanjiani, Zoe Kazan, Holly Hunter, Ray Romano

Handling: Den Pakistanfödde Stand Up-komikern Kumail och psykologistudenten Emily faller för varandra, men de stora kulturkrockarna orsakar problem. Kumail försöker hantera den emotionella dragkampen mellan sin familj och sitt hjärta, samtidigt som han under svåra omständigheter får lära känna Emilys föräldrar.

Omdöme: Premissen lockade väl inte överdrivet mycket, det kan man inte påstå. Men trailern visade ändå att det kunde vara lite mer än bara en tillrättalagd romantisk komedi. Komikern Kumail Nanjiani (som sig själv) blir involverad med psykologistudenten Emily (Zoe Kazan). Det finns dock ett litet problem - Kumails familj följer strikt de gamla pakistanska sederna som innebär att familjen arrangerar äktenskapet, givetvis med en pakistansk kvinna.



Filmen inleder som en ganska typisk romantisk komedi, men med den pakistanska vinkeln som blir ganska rolig emellanåt, inte minst när Kumail är hemma hos sina föräldrar eller när han träffar sin bror. När han lär känna och umgås med Emily är det också ok, men kanske inte något direkt speciellt. Men filmen har en del innanför rockärmen och blir bättre längre fram. Den blir allvarligare samtidigt som den fortfarande behåller sin humor. Det blir en klart varmare film än väntat, och seriösare, vilket var välkommet och lite oväntat.



Intåget av Holly Hunter och Ray Romano som Beth respektive Terry, Emilys föräldrar, kan man säga gör filmen bättre. Båda funkar för övrigt bra efter en lite trevande inledning. Det är under detta parti som historien får mer tyngd och värme, och där Kumail får sig en rejäl tankeställare. Men som tittare är det något svårt att se exakt vad han ser i Emily (har även lite svårt för Zoe Kazan) som inte direkt behandlat honom väl alla gånger. Nu har han sig själv att skylla i vissa avseenden, men ändå.



Eftersom filmen bygger på en verklighetsbaserad historia blir det mer än bara en romantisk komedi i mängden. Och det är alltså mer än så då det hela både blir dramatiskt och gripande, men behåller en del humor. Den romantiska aspekten får vila ett tag, men finns ändå där på ett annat sätt. Filmen är också mer en indiefilm med festivalkänsla över sig snarare än att vara en typisk Hollywood-film, och det är skönt.

Hade tidigare sett The Baxter (2005), regissören Michael Showalters regidebut och den var inte bra, mycket p.g.a. att han själv var jobbig och dålig i huvudrollen. Skönt nog slipper man honom här och den funkar också desto bättre. Trea till stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 8.2