söndag 13 augusti 2017

Okja



Titel: Okja
Genre: Drama/Sci-Fi/Action
Land: Sydkorea/USA
År: 2017
Regi: Bong Joon-ho
I rollerna: Tilda Swinton, Jake Gyllenhaal, Paul Dano, Ahn Seo-Hyun

Handling: En ung flicka vid namn Mija riskerar allt för att hindra ett multinationellt företag från att kidnappa hennes bästa vän - en jättegris vid namn Okja.

Omdöme: När koreanen Bong Joon-ho kommer med en ny film är det inte längre så att förväntningarna är så höga som de en gång var. Toppfilmen Memories of Murder (2003) följdes upp med The Host (2006), Mother (2009) och Snowpiercer (2013). Samtliga helt ok eller bra filmer, men inte på samma nivå som Memories of Murder.



I denna film får man en blandning mellan koreansk och amerikansk film. I princip halva historien utspelar sig i Sydkorea där flickan Mija (Ahn Seo-Hyun) tillsammans med sin farfar tagit hand om och fött upp jättegrisen Okja. Det multinationella företaget Mirando har tio år tidigare startat ett nytt projekt där jättegrisar ska födas upp på utvalda platser världen över. Nu är tiden kommen för Mirando med dess ägare Lucy och Nancy Mirando (Tilda Swinton) att plocka hem jättegrisarna för att utnämna vinnaren i den globala tävlingen.



Mija vill dock inte förlora sin bästa vän Okja och fattar misstanke när Mirandos utsände djurälskare Johnny Wilcox (Jake Gyllenhaal) anländer till deras gård och vill ta Okja till New York. Lilla Mija kämpar för att få behålla sin älskling och får på vägen hjälp av organisationen A.L.F. med dess ledare Jay (Paul Dano) i spetsen. Tillsammans med Mija ska de försöka befria Okja och avslöja Mirando-organisationen för vad de egentligen håller på med. Tänker lite på Twelve Monkeys (1995) vad gäller A.L.F. för övrigt.



Det visar sig tyvärr vara en ojämn film som blandar och ger. Om man börjar med skådespelarna känns varken Tilda Swinton eller Jake Gyllenhaal särskilt övertygande. Båda har lite quirky karaktärer att spela och det känns som det blir lite för mycket överspel från de båda. Det känns nästan som de haft lite fria händer och improviserar sina karaktärer. Den som däremot känns desto mer stabil är Paul Dano som annars brukar ha en tendens att spela udda karaktärer och nästan spela över. Men här är han desto mer återhållsam och funkar därför bättre. Den lilla Ahn Seo-Hyun funkar också som Mija, även om hon inte direkt sticker ut som en älskvärd unge eller liknande.



Vad gäller filmen så är den lite smågemytlig när man följer Mija och Okja i deras vardagliga liv hemma i Sydkorea. Men här hade man velat se mer, att Okja hade varit lite mer speciell än bara en snäll jättegris. När A.L.F. kommer in i bilden blir det tyvärr svagare, mycket tack vare att det blir mer komedi än allvar av det hela. Till stor del är även musiken helt fel här och under stora delar av filmen då det låter som mexikansk lounge-musik i kombination med zigenartakter och liknande. Väldigt konstigt och opassande, tyvärr.



Filmen, och musiken, blir seriösare och mörkare längre in och denna sväng är något oväntad. Det är inte heller helt lyckat då man inte längre tar filmen på fullaste allvar efter mittdelen. Det blir också lite för mörkt kan jag tycka eftersom man valt att göra filmen som man gjort tidigare. Det är helt enkelt en lite udda film med en konstig stämning som ändrar karaktär. Nu är det inte något direkt nytt vad gäller koreansk film, men balansen finns inte riktigt där för att det ska bli direkt bra. Svag trea.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar