Riot in Cell Block 11

Titel: Riot in Cell Block 11 / Revolt i cellblock 11
Genre: Kriminaldrama/Film-Noir
Land: USA
År: 1954
Regi: Don Siegel
I rollerna: Neville Brand, Emile Meyer, Frank Faylen, Leo Gordon

Handling: Ett gäng fångar skapar kaos på fängelset genom att starta en revolt för att media ska uppmärksamma deras situation och att få en förändring i systemet.

Omdöme: Detta är en gammal fängelsefilm som inte direkt krånglar till det. På Folsom-fängelset i Kalifornien bestämmer sig ett par fångar i cellblock 11 att göra revolt. De leds av James Dunn (Neville Brand) och hans högra hand, 'Crazy' Mike Carnie (Leo Gordon). De tar ett par fångvakter som gisslan och begär att få tala med media för att berätta om förhållandena i fängelset och för att få vissa krav uppfyllda.



Fängelsedirektören Reynolds (Emile Meyer) får tillsammans med sin chef, kommissarie Haskell (Frank Faylen) försöka att få ordning på fångarna. Reynolds vill till varje pris undvika blodspillan och är villig att lyssna på Dunn och de övriga. Haskell är inte lika övertygad och är villig att ta till våld om så krävs. Klockan tickar och det avgörande ordet har Kaliforniens guvernör som drar ut på ett beslut.



Det är två prestationer som sticker ut lite extra och är genomgående bra. Dels är det Neville Brand i rollen som James Dunn. Honom kände jag igen från någonstans, men kunde inte riktigt placera varifrån. Han spelade sällan huvudroller som här, utan snarare biroller i diverse noir-filmer och lite annat. Duktig skådespelare visar han inte minst här. Och dels är det Emile Meyer som fängelsedirektören Reynolds som nog är bäst. Passar utmärkt för rollen och karaktären är inte så där ond som man är vad vid att fängelsedirektörerna brukar vara. Istället spelar han honom på ett sympatiskt och övertygande sätt.



Det blir en lagom lång film på trevliga 80 minuter som kastar in oss i fängelset kort innan revolten drar igång. Resten av filmen följer sedan revolten och hur Dunn och Reynolds på varsin sida försöker hålla sina män i skinnet. Det blir lite smånervigt och det hela känns trovärdigt i sitt utförande och berättande. Inte så konstigt då filmen baseras på en revolt som ägde rum på ett fängelse i Michigan 1952 och spelades in på plats på Folsom-fängelset, med både fångar och vakter med i bakgrunden.



Den då okände Sam Peckinpah var en bidragande orsak till att man fick tillåtelse att spela in på plats. Detta då fängelsedirektören på Folsom först vägrade, men ändrade sig när det uppdagades att Peckinpah var med i filmteamet (som produktionsassistent). Han var nämligen son till en känd och mycket respekterad domare i Kalifornien, något som fick fängelsedirektören att ge dem tillåtelse att spela in på plats.



Filmens producent Walter Wanger hade själv avtjänat fyra månader i fängelse för att ha skjutit en man som han misstänkte hade en affär med hans fru, skådespelerskan Joan Bennett. Han ville göra en film som visade hur det faktiskt var på fängelset och inte bara en Hollywood-version av personer som aldrig satt sin fot i ett fängelse. Filmen kom att bli en succé när den kom, vilket gjorde att producenten Walter Wanger och regissören Don Siegel kom att göra den numera klassiska sci-fi filmen Invasion of the Body Snatchers (1956).

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.0