fredag 22 september 2017

No Tears for the Dead



Titel: U-neun nam-ja / No Tears for the Dead
Genre: Action/Kriminalare/Drama/Thriller
Land: Sydkorea
År: 2014
Regi: Lee Jeong-beom
I rollerna: Jang Dong-gun, Kim Min-hee, Brian Tee, Jun Kim

Handling: En lönnmördare råkar ha ihjäl en liten oskyldig flicka på ett uppdrag. Han grämer sig, mår dåligt och vill sluta. Maffian han jobbar för vill att han slutför uppdraget - genom att döda flickans mamma...

Omdöme: Regissören till den på många håll hyllade The Man from Nowhere (2010) står här för regin. Det var en bra korean där slutet inte riktigt var till belåtenhet. Därför var jag lite på min vakt när det kom till denna. Upplägget lät också som det kunde bli något liknande då en lönnmördare får i uppdrag att döda mamman till den lilla flickan han av misstag dödat. Man förstår tidigt att han inte kommer kunna fullfölja sitt uppdrag. Frågan är hur historien ska lyckas när man har denna vetskap.



Lönnmördaren Gon (Jang Dong-gun) jobbar åt triaden baserad i USA där han är uppväxt, men han är född i Sydkorea och kan språket. Han skickas av sin chef till Sydkorea för att fullfölja sitt uppdrag. Det innebär att få information de behöver som mamman till den lilla flickan kan ha, och sedan döda henne. Göra slut på hennes lidande, som chefen kallar det för. Men Gon visar sig ha ett hjärta trots allt. Omständigheterna gör att han vänder sig mot de egna och går emot ordern. Han är nu en jagad man samtidigt som han måste skydda kvinnan han var sänd för att döda.



Under filmens första halva är det till stora delar ett drama, förutom den actionfyllda inledningen och några andra sporadiska scener. Man får se hur Gon kommer nära sin måltavla samtidigt som hans samvete tynger honom. Bestämmer han sig för att ställa saker och ting till rätta, tro? Det leder hur som helst till att han och kvinnan får fler män efter sig som skickats av triad-ledaren.



Den andra halvan av filmen blir desto mer actionfylld och spännande. Man liksom vrider på kranen och låter allt rinna ut. Det blir rejält blodigt och explosionsartat när alla drabbar samman och där kvinnan hamnar mellan de utsända och Gon, som liksom blir hennes skyddsängel. Visst är han nästan omänsklig när han tar sig an allt och alla, men helskinnad kommer han och de övriga inte att ta sig ur denna uppgörelse.



Även om det inte blir helt realistiskt så är det svårt att inte sitta och bli underhållen. Det är gott om action under den andra halvan, något man var lite orolig för att det inte skulle bli med tanke på att första timmen av filmen alltså mer är ett drama och tar god tid på sig. Kanske lite för utdraget innan det hela kommer igång på allvar. Men attacken mot lägenhetskomplexet är riktigt vass och likaså avslutningen som har vissa likheter med Die Hard (1988) när John McClane försöker freda sig i kontorslandskapet. Dessutom får man inte glömma den koreanska humorn mitt i det blodiga allvaret som är välkommen. Klart trevligt med andra ord, stark trea.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar