onsdag 11 oktober 2017

Blade Runner 2049



Titel: Blade Runner 2049
Genre: Drama/Sci-Fi/Mysterium/Thriller
Land: USA/Kanada/Storbritannien
År: 2017
Regi: Denis Villeneuve
I rollerna: Ryan Gosling, Ana de Armas, Harrison Ford, Sylvia Hoeks, Jared Leto, Robin Wright, Dave Bautista, Barkhad Abdi, Edward James Olmos

Handling: År 2049 upptäcker en ny Blade Runner, Los Angeles-polisen K, en sedan länge begravd hemlighet som har potential att försätta vad som är kvar av samhället i kaos. Efter sin upptäckt försöker K leta rätt på Rick Deckard, en före detta Blade Runner som varit försvunnen i trettio år.

Omdöme: Om någon på förhand hade frågat mig vem som borde regissera en ny Blade Runner hade svaret varit Christopher Nolan eller Denis Villeneuve (som också regisserat denna). Ridley Scotts original Blade Runner (1982) må inte vara en favoritfilm, men det är en klart bra klassiker med en speciell stämning. En måste-film att se helt enkelt.



Ljud- och bildnivån är många gånger på topp redan inledningsvis vilket inte gör det särskilt svårt att komma in i det hela. Los Angeles-polisen K (Ryan Gosling) skickas på uppdrag runt L.A. av sin chef Joshi (Robin Wright). Uppdragen går ut på att hitta replikanter och ta in dem alternativt eliminera dem. Det finns ett fåtal gamla versioner kvar där ute. När K hittar en av dessa, blir det startskottet på ett mysterium där han själv får huvudrollen.



Detta är en lång film, hela 2.43 lång. På förhand kändes det lite tveksamt, men samtidigt skönt att de skulle ta tid på sig att berätta en ordentlig historia. Tid tar de på sig då filmen har ett ganska långsamt tempo mest hela tiden, något som passar. Men även om det passar hade man önskat sig några fler adrenalinpumpande scener på sina håll. Det var något som originalet fick till. Sedan är storyn inte så stor som önskat och berättigar väl inte riktigt den långa speltiden.



Det finns helt klart saker som inte riktigt går hem hos mig. Karaktären Wallace (Jared Leto) är ett exempel. Tycker inte några av scenerna med honom funkar särskilt bra. Han leker Gud eller liknande och scenerna med honom blir mest tråkiga, även om de inte är så många. Hans sidekick Luv (Sylvia Hoeks) är bättre och får mer utrymme, men hon sticker inte heller ut som en toppenkaraktär. Kanske saknas något hos skådespelerskan för att få ut allt. Detsamma kan sägas om Robin Wright vars karaktär känns som en lesbisk nazist eller liknande och saknar pondus som man hade önskat sig. I originalet hade man en passande och minnesvärd Edward James Olmos i rollen som chefen.



Desto bättre funkar Ryan Gosling i huvudrollen som förvisso inte behöver förta sig med en massa action- eller dramatiska scener, även om det blir fler sådana än actionscener i filmen. Han har inte en lika cool roll att spela som Harrison Ford hade i originalet, men det känns också rätt att man bjuds på något lite annat. På tal om Harrison Ford dyker han upp här också som Deckard, men är med alldeles för lite. Antingen skulle han ha varit med klart mer och liksom hjälpt K med hans mysterium eller så kunde man gott ha skippat honom helt. Nu känns det mest som man skrivit in honom i manuset för att göra fansen av originalfilmen nöjda. Men hans roll blir väldigt trist efter den inledande sekvensen när han träffar K, synd. Ana de Armas som flickvännen Joi funkar annars också och har några fina scener med Gosling.



Vad filmen lyckas bäst med är att fånga Blade Runner-känslan som originalfilmen hade. Det är en lite unik stämning som inte är så lätt att lyckas med. Roger Deakins foto är klanderfritt och drar in en i denna värld som både är vacker och fruktansvärd nästan på samma gång. Personligen föredrar jag det futuristiska och har alltid lite svårt med dystopier. Man fångar dock detta på ett klart bra sätt. En annan lyckad egenskap är musiken som skapar en puls även om det inte alltid händer så mycket. Den skapar en stämning som funkar mycket bra med det man får ta del av, precis som originalet gjorde.



En stor skillnad som jag ser det mellan denna och originalfilmen är att denna saknar de minnesvärda karaktärerna och scenerna som originalet hade. Här finns t.ex. ingen Rutger Hauer, och även om Ryan Gosling och hans K är bra, så saknar jag Harrison Ford och hans Deckard. Saknar även noir-känslan som till stora delar fanns i originalet men som nästan helt saknas här, trots att man alltså på många sätt fångat Blade Runner-känslan. Hade även velat se ett lite bättre flyt på sina håll då vissa scener känns lite isolerade från resten. Dock gillar jag hur man får ihop slutet och det avslutas på ett tillfredsställande vis.



Det blir kanske ingen wow-upplevelse, men absolut ingen besvikelse. En omtitt kan nog också behövas för att ta till sig allt. Stark trea, stundtals en svag fyra.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 8.7

---

Andra som skriver om filmen:

Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
The Nerd Bird
Fiffis filmtajm
Jojjenito
Filmitch

8 kommentarer:

  1. Robin Wrights karaktär känns som "en lesbisk nazist"? LOL, tack för förmiddagens största skratt.

    Jag håller med om att det inte hade skadat att haft med Deckard lite mer. Jag vill inte haft med honom hela filmen, men han och K hade gärna fått samarbeta lite mer. Så att deras erfarenheter som Blade runners kunnat komma i dagern mer.

    Gillade du Ryan Gosling? Jag har inte bestämt mig än för vad jag tycker om hans insats här. Han är oftast robotaktig i sitt skådespeleri och det borde ju funka här men jag kände mycket lite från honom. Jag skrev i min text att det antagligen hade varit bättre med Jake Gyllenhaal i rollen som K. Vad tror du om det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men har jag fel angående Wrights karaktär? ;)

      Precis, Deckard borde dykt upp lite tidigare och kanske visat K en del gamla saker och tricks. Nu fick han mest sitta och vänta på att bli räddad i bilen/farkosten.

      Jag kände väl inte heller så jättemycket för hans karaktär, det håller jag med om. Men tycker inte han gör bort sig. Gyllenhaal hade dock varit ett bättre och intressantare val, absolut.

      Radera
  2. Lesbisk nazist! Satte kaffet i halsen här! Rolig formulering!

    Trots att jag inte gillade första filmen så saknade även jag en Roy-karaktär. Jag var dock lite rädd för att det skulle försökas med en repris av hans klassiska slutmonolog men det slapp vi ju som tur var. Roys "tears in the rain, time to die" blev bara tears in the snow, time to die - om än outtalat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ju ganska givet med den beskrivningen av hennes karaktär... tyckte jag iaf ;)

      Det är sant, denna film gjorde något lite mer eget och det tycker jag var skönt. Fast ändå saknade jag de där lite poetiska ögonblicken från originalet som gjorde den både vacker, sorglig och mystisk på samma gång. Här blev det en del av den varan, men inte riktigt på samma sätt.

      Radera
  3. Detta är årets FILMMAGI. Alla ev (???) flaws är inget som stör helheten i detta (snart)ikoniska alster.
    Skarvarna blir snart bortglömda...som tårar i regn.

    Snudd på gråtvarning när Gosling intar den snöiga trappan....
    Vilken filmupplevelse! Så.Jäkla.Bäst.
    Då kan man (jag) inte haka upp sig på småsaker. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är skönt när man finner en film så pass bra som du gör med denna. För egen del var det aldrig på en nivå som fick mig att känna så. Det är absolut en film jag är glad över att ha sett, men den har en bit kvar till de riktigt bra filmerna, åtminstone för egen del.

      Radera
  4. Håller helt med dig -- själva historien motiverade inte den långa speltiden. Absolut ingen uppföljare som skämmer bort sig men jag är långt ifrån Steffos känsla inför den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, lite så kändes det. Det är inte som så att jag kände mig uttråkad eller liknande. Den har en speciell stämning och det lite lägre tempot passar. Men den långa speltiden var inte riktigt befogad.

      Radera