The Son's Room

Titel: La stanza del figlio / The Son's Room / Ett rum i våra hjärtan
Genre: Drama
Land: Italien/Frankrike
År: 2001
Regi: Nanni Moretti
I rollerna: Nanni Moretti, Laura Morante, Jasmine Trinca, Giuseppe Sanfelice

Handling: En sammansvetsad familj i en liten italiensk stad. Fadern, Giovanni, modern, Paola, och deras två tonårsbarn: dottern Irene och sonen Andrea. Giovanni är psykoanalytiker. I hans mottagningsrum, som ligger i anslutning till familjens lägenhet, anförtror hans patienter honom en lång lista av neuroser. Dagligen ställs han inför människoöden som står i stor kontrast till hans egna lugna och harmoniska tillvaro. En söndagsmorgon får Giovanni ett akutsamtal från en av sina patienter, vilket gör att han inte kan ta den joggingtur han planerat med sin son...

Omdöme: Denna Cannes-vinnare av och med Nanni Moretti hade jämförts med Ordinary People (1980) och Terms of Endearment (1983), plus att handlingen tydde på att det kunde vara lite av en italiensk motsvarighet till dessa filmer. Det gjorde en naturligtvis nyfiken.



Under filmens första tredjedel lär vi känna Giovanni (Nanni Moretti) och hans familj. De är en homogen familj som äter tillsammans och kan prata om det mesta. När Giovanni inte spenderar tid med familjen gillar han att ge sig ut och springa eller så jobbar han som psykoanalytiker. Hans många patienter ger honom gott om historier att analysera och bearbeta. En dag förändras dock allt för familjen som har svårt att fortsätta som tidigare. Bearbetningen av det inträffade förändrar dem sakta och frågan är om de någonsin kommer bli hela igen.



Detta må inte vara lika starkt som tidigare nämnda Ordinary People (1980), men så är det gjort med en lite annan ton. Det är både vackert och sorgligt. Alla bearbetar motgångar på olika sätt. Men hur bearbetar man något tillsammans som en familj? Tillsammans är de starkare, så länge de kan prata om det och är emottagliga för varandras stöd. Men för Giovanni blir det allt svårare att ta emot sina patienter då de påminner honom om det som hänt. Nu är det han som behöver terapi.



En sak filmen gör väldigt bra är användningen av musik. Det är vacker och harmonisk musik som försätter en i helt perfekt sinnesstämning med vad man tar del av i bild. Samma melodislingor används vid ett flertal gånger, men aldrig så det blir upprepande eller känns fel. Tonen förändras också under filmens gång, men likväl bibehålls en känsla av hopp och att vi har att göra med en stark familj som håller ihop. Genomgående känns det som en samstämd film som bara flyter på, utan de där supergripande eller dramatiska scenerna. Vissa gånger är det precis så det ska vara. Stark trea till svag fyra.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.4