April's Daughter

Titel: Las hijas de Abril / April's Daughter
Genre: Drama
Land: Mexiko
År: 2017
Regi: Michel Franco
I rollerna: Emma Suárez, Enrique Arrizon, Ana Valeria Becerril, Joanna Larequi

Handling: 17-åriga Valeria döljer sin nyupptäckta graviditet för sin avlägsna mor April så länge det går. Men hemligheten läcker ut, och modern återvänder för att vara vid Valerias sida - något som visar sig vara på både gott och ont.

Omdöme: Mexikanen Michel Franco är en festivalfavorit och en regissör jag först kom i kontakt med på Stockholm filmfestival 2009. Det var hans film Daniel & Ana (2009) som visades och han var på plats för ett Face2Face. Hans nästa film After Lucia (2012) visades återigen på festivalen, och ännu en gång var han på plats för ett Face2Face. Den tredje filmen av honom som sågs var Chronic (2015) med Tim Roth, en film som inte var med på festivalen.



Michel Franco har som vanligt även skrivit manuset, medan Tim Roth varit med och producerat. Filmen kom att vinna jurypriset i Cannes och det är inget snack om att den har Francos stil över sig. Det är inga enkla teman han tar upp i sina filmer, men det skapar känslor och diskussion. Här är det graviditet vid ung ålder till en början, men det utvecklar sig till att bli något mer än så.



Man ska väl helst inte veta så mycket om vart historien tar vägen, men en sak man kan säga är att 17-åriga Valerias mamma April stjäl rampljuset. April spelas av Emma Suárez, en medelålderskvinna med den yngre dottern Valeria och den något äldre Clara, som är halvsyster till Valeria. Valeria och Clara bor ihop i mammans sommarvilla och Valeria är höggravid utan att ha berättat det för mamman. Valerias jämngamla pojkvän Mateo ser fram emot att få barn och är ofta över hos Valeria, inte minst i hennes sovrum där de har sex och ger ifrån sig ljud som Clara måste försöka förtränga när hon tillagar mat i köket.



Jag gillar Michel Francos stil, och det är perfekta festivalfilmer han bjuder på. Det må inte vara det allra muntraste man ser, men det väcker känslor och tankar. Här är det "den perfekta mamman" som vet bäst och skapar en situation för familjen som blir minst sagt tryckt. Anade lite vart det var på väg redan innan vändningen, men det gjorde inget då det funkade bra när den kom. Det kunde dock ha varit lite kraftfullare på sina håll. Känner inte riktigt det där "knytnävsslaget" i magen, om man säger så.



Det är inte lika bra som Francos bästa film After Lucia (2012), men definitivt sevärd och har alltså hans stil som jag gillar. Det är lite längre tagningar som kräver en del av skådespelarna och här är det inte minst Emma Suárez som mamman April som får mest att jobba med och gör det bra. Hennes karaktär kommer inte få många sympatier, men vissa gånger måste man göra det man känner för och inte det som man borde göra. Mamma vet helt enkelt bäst - i hennes ögon.


Michel Franco med sin huvudrollsinnehaverska Emma Suárez.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8

---

Om visningen: Då jag tar mig direkt från visningarna på Skandia till Grand, anländer jag runt en timme innan filmen ska börja. Lika bra att slå sig ner där, ladda mobilen och invänta insläppet än att riskera att man får en dålig plats på denna salong och film som jag ser fram emot.

En kvart innan filmen ska börja släpps man in. Väl inne i salongen får jag en bra plats, men kort därpå börjar mannen till vänster om mig att nysa och ha sig. Under stora delar av filmen hostar, snörvlar och harklar han sedan. Har iofs en plats mellan oss, men trevligt är det inte så klart.

När filmen börjar, går ridån upp och belysningen släcks. Men, formatet på duken är inte anpassat för filmen. Bildformatet på filmen är bredare än reklamen innan, så bilden går utanför på sidorna. Belysningen tänds åter upp lite lätt, men inledningen på filmen rullar vidare. Sedan släcks belysningen och "gardinerna" till höger och vänster dras åt sidan så vi äntligen kan se hela duken i det format som filmen ska ses i.

Någon minut efter att filmen börjat kommer en man in i salongen och sätter sig på den rad där jag sitter, till höger om kvinnan som sitter bredvid mig. Han uppträder sedan något nervöst, andas ut tungt någon gång och lutar sig framåt ett par gånger. Efter runt en halvtimme reser han sig upp och lämnar salongen. Undrar om han slank in utan biljett eller liknande. Skum var han hur som helst.

Runt tio minuter in i filmen (alltså efter att skummisen kom in, eller om det var i samma veva) börjar det låta till höger i salongen. Biopersonal gör något med utrustning eller liknande som står där. De öppnar sedan nödutgången som befinner sig längst fram till höger om bioduken. Dörren till nödutgången går sedan igen och de lämnar salongen. Men dörren går inte igen helt till nödutgången och lämnar då en glipa så att ljuset hela tiden lyser igenom under resten av filmen. Störande till en början, även om man efter ett tag glömmer bort det.