Cardinals

Titel: Cardinals
Genre: Drama
Land: Kanada
År: 2017
Regi: Grayson Moore & Aidan Shipley
I rollerna: Sheila McCarthy, Noah Reid, Peter Spence, Grace Glowicki

Handling: Valerie återvänder hem efter att ha suttit av ett straff för dråp under en fyllekörning. Hennes önskan att återgå till det normala kompliceras dock då offrets son plötsligt knackar på.

Omdöme: En kväll i en lugn villaförort händer det som inte får hända. En rattfyllerist kör på och dödar någon, precis utanför hemmet. Kvinnan som körde är Valerie (Sheila McCarthy) och nu har hon avtjänat sitt straff för dråp och rattfylleri. Hon välkomnas hem av sina två döttrar som givetvis är glada över att ha tillbaka henne, samtidigt som de är på sin vakt vad gäller alkoholen.



Valerie måste ha regelbundna möten med sin övervakare Jonah (Peter Spence) som kommer hem till henne för samtal. Hon måste även gå på AA-möten, annars kan hon bryta mot sina villkor för frigivningen. Hon försöker fortsätta sitt liv, men det finns ett litet problem - sonen till den hon körde ihjäl. Inte blir det enklare av att det var grannen i huset mittemot som hon körde ihjäl, där nu sonen Mark (Noah Reid) bor.



Ett klassiskt drama där allt inte är gott och ont. Där man har sympatier för båda sidorna och där hemligheter kommer upp till ytan. Hemligheter som kan förändra allt. Men även hemligheter som kanske är bäst att låta vara begravda - om det går vill säga. Riktigt så enkelt blir det inte och det får känslorna att koka.



Denna långfilmsdebut av Grayson Moore & Aidan Shipley tar en intressant titt på inte bara vad som är rätt och fel i en svår situation, utan kritiserar även lagstiftningen och väcker en del frågor. Filmen är inte gjord för att ge några enkla svar eller visa upp en historia där allting löser sig. Det är däremot en film som sakta stegrar dramatiken när korten läggs på bordet.



En liten kanadensisk film är det och som sådan är den bara 84 minuter lång. Men det gör att historien blir ganska kompakt och inte tar med en massa utfyllnadsscener som nog inte hade gett så mycket för helheten. Det hela sträcker sig dessutom bara över tre dagar. Vad gäller prestationerna finns inget att klaga över. Genomgående gedigna insatser där Peter Spence i rollen som övervakaren Jonah dessutom bjuder på lite välkommen humor med sin passande stil.



När man når nyckelscenen i filmen då sanningen en gång för alla ska fram, är det svårt att inte ryckas med och vara helt inne i vad man får se. Kan tycka att man inte tar den optimala vägen att avsluta det hela på, men det fanns skäl för det. Man ville inte göra det hela till en film i stil med Hollywood utan gick mer efter realism. Man får ändå inte glömma att det är Kanada det handlar om och inte USA. Svag fyra.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.8

---

Om visningen: Framme på Grand runt 35 minuter innan visningen ska ta och börja. Lika bra att ställa sig vid insläppet med en gång, tänker jag. Strax står det en man bredvid mig och väntar. Det visar sig vara producenten av filmen innan som ska gå in och hålla ett Face2Face. Med exakt en halvtimme kvar innan min film ska börja, hämtas mannen som stod bredvid mig in i salongen och påbörjar sedan sitt Face2Face.

Efter ett tag kommer en volontär och informerar oss i kön att de ber om ursäkt då visningen innan blivit försenad och att de nu har ett F2F.

Sedan dyker det upp en lite kortare man med mössa som stryker runt. Det är uppenbarligen inte en biobesökare, utan en zigenare som vill något. Han går sakta iväg till Grand 3-salongen och öppnar där dörren, men går inte in utan stänger den igen och vänder tillbaka. Han öppnar sedan dörren till Grand 1 och traskar in mitt under F2F och är borta en stund. Han kommer strax ut igen och den här gången går han förbi kön och beger sig istället uppför trappan till Grand 2. Efter ett tag kommer han ner med en stor svart sopsäck. Förmodligen har han tagit sopsäcken från en papperskorg som inte tömts, eller varit i ett utrymme. Han går sedan förbi kön igen och beger sig ut från biografen.

Sällskapet som står bakom mig börjar då prata om sina upplevda problem med zigenare där de jobbar/bor. Trevliga historier att lyssna på i väntan på att insläppet ska börja.

En annan volontär kommer nu och informerar om att de kommer skippa reklamen så att vår film kan komma igång på utsatt tid. Nu är det runt tio minuter kvar innan filmen ska börja.

Det F2F som började en halvtimme innan min film skulle börja, avslutas till slut strax efter kl. 19, då filmen skulle börja. Lite väl långt F2F kan jag tycka, speciellt när de vet att nästa visning ska börja. Lyckligtvis tänkte de till för en gångs skull med utsläppet från salongen. Så de på filmen innan fick lämna via nödutgången och vi kunde börja släppas in innan alla hade släppts ut. Nu var det dock två tjejer som satt kvar (som satt bredvid mig) som aldrig lämnade salongen. Så hur bra koll de hade låter jag vara osagt.

Filmen börjar ungefär 12 minuter för sent, trots att man skippar reklamen. Nu gör det inget för egen del då jag ändå inte har någon film efteråt, men lite bättre tidskoll borde de haft med F2F innan som inte hade behövt hålla på i 30 minuter. Minns tidigare år då de hållit på i 15 minuter för att man ska hinna med nästa visning.

Kul nog skulle det bli ett F2F även på min film och den kanadensiske regissören och manusförfattaren Grayson Moore presenterade lite kort filmen innan den drog igång.

Efteråt var det dags för ett F2F, ett mycket trevligt sådant. Vissa regissörer pratar bara för att få höra sin röst. Dessutom är frågorna som ställs inte alltid de bästa från moderatorns eller publikens sida, men nu var det oftast bra standard. Och den unge regissören visade sig ge en del intressanta svar som reflekterade över vad filmen bjöd på.

Utan att minnas allt som sas så sa han bl.a. att han nyligen hade gått ut universitetet och att stora delar av de som jobbade på filmen hade pluggat med honom, alternativt på samma universitet fast i andra årskullar.

Han fortsatte med att berätta lite om Peter Spence som han såg som sin vän och berättade om hur han (Spence) som ung spelade in en del med Kiefer Sutherland och att de båda lämnade Kanada för Hollywood när de var unga och bodde med Donald Sutherland. Men att hans karriär aldrig tog fart då han återvände till Kanada för en tjejs skull. Sedan fick han inga roller och "pensionerades" från skådespeleriet vid 22 års ålder.

Man spelade in filmen på totalt 15 dagar, varav 13 var "riktiga" inspelningsdagar med skådespelare och två för utfyllnadsscener. Han sa även att när de började spela in på våren var det fint väder och runt 10C. Men plötsligt började det snöa efter två-tre dagar och de fick ändra i manuset och inspelningsschemat för att få med snön i storyn (vilket funkade klart bra).

En av de sista grejerna han sa när moderatorn önskade honom lycka till med Impact Award som filmen var nominerad för, var att filmen inte vann. Han sa även att filmen kostade mindre än vad Impact Award-priset var. Tror han sa att budgeten för filmen var 790.000 kr när han räknade om det till svenska kronor.

F2F höll totalt på i 40 minuter, vilket jag tror är det klart längsta jag varit med om under de år jag besökt filmfestivalen. Men jag klagar inte. Trevligt med årets första F2F (det första jag skulle på blev inställt utan att man fick information om det på visningen).