Falling

Titel: Falling
Genre: Drama
Land: Ukraina
År: 2017
Regi: Marina Stepanska
I rollerna: Andriy Seletskiy, Dasha Plahtiy, Oleg Mosijchuk, Larisa Rusnak

Handling: Historien följer en plötslig kärleksrelation mellan två personer som söker lycka och sammanhang i ett land med begränsade möjligheter och föga hopp.

Omdöme: Anton (Andriy Seletskiy) bor numera med sin morfar (Oleg Mosijchuk). Morfar är ovanligt vaksam runt Anton, något har uppenbarligen hänt som gör att han måste vara på sin vakt. Anton har varit borta ett tag, möjligtvis utomlands och nu återvänt. Han vill hälsa på sin mor och tar bussen dit över dagen. Väl där i sina hemtrakter träffar han på en tjej utanför en nattklubb och de börjar prata. Hon visar sig vara Katya (Dasha Plahtiy) och ska om några dagar flytta till Berlin med sin tyske pojkvän är det tänkt.



Mötet med Anton får Katya att stanna upp och tänka till. Vill hon verkligen lämna Ukraina och kan Anton vara värd att lära känna bättre, mystisk som han verkar vara? Det enda hon vet om Anton är att han inte har någon mobiltelefon, säger att han bor ute i skogen och brukar vistas vid en busshållplats som ligger en busstur ifrån staden. Katya är allt nyfiken på Anton och en dag tar hon den där bussturen...



Det är en relativt långsam film det här som tar ett tag på sig att komma igång. Intressant nog filmades allt i kronologisk ordning och eftersom det var regissörens första långfilm, och flera av de inblandades, blev de varma i kläderna efter ett tag och då blir det också bättre fart på filmen. I mitt tycke lever filmen nästan uteslutande på scenerna mellan Anton och Katya. När de är ihop finns det energi och dramatik i form av stundande romantik i luften. Det är lite mer trevande när de är separerade. Kanske är det meningen att man som tittare ska känna av detta, att de är menade för varandra.



Filmen blir som sagt bättre längre in och en sak som är lite oväntad är hur ärlig/rak Anton är, inte minst i en slående scen längre fram i filmen. Det är uppenbart att något är på gång mellan de två redan tidigt, men han är förvånansvärt avvaktande och nästan mystisk, vilket givetvis får Katya att bli än mer nyfiken på honom. Man känner verkligen spänningen i luften mellan dem i några fina scener de har ihop, även om det inte blir någon direkt romantisk historia. För även om det inte är omöjlig kärlek så ser Anton realistiskt på situationen och hur det kommer sluta. Sen är frågan om Katya ändå är villig att ge det en chans när hon vet vad hon ger sig in på. Stark trea till svag fyra.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.6

---

Om visningen: Då filmen ska visas på Saga 2 som är en lite mindre salong och det ska vara ett Face2Face med regissören efteråt, är det lika bra att vara på plats i god tid, tänker jag. Det är en del folk på plats på Saga när jag anländer, men eftersom det finns fyra salonger verkar de flesta vänta på att deras visningar ska börja och inga köer syns.

Ställer mig till slut och väntar vid insläppet och lyssnar på lite musik fram tills att man börjar släppa in runt en kvart innan filmen ska börja. Då jag hade varit på en film tidigare på salongen under festivalen och fått ont i nacken av att sitta lite för nära och inte i mitten, valde jag nu att sitta längst bak i mitten.

Salongen fylls till slut på som väntat och blir i princip helt fullsatt. Problemet är att flera kommer efter att man släckt ner och filmen har börjat, vilket blir klart störande under inledningen av filmen då ljuset utifrån lyser rakt in i salongen varje gång dörren öppnas och folk ska försöka hitta de enstaka platserna som finns kvar. Har för mig att man förr om åren inte släppte in efter att filmen börjat, men nu verkar det inte finnas någon sådan regel.

Regissören Marina Stepanska presenterar filmen lite kort som en tyst film innan den drar igång. Ja, många tysta scener finns det även om det inte är några utdragna och trista scener direkt som jag befarade. Dessutom får man två scener där det är riktigt högt ljud på en klubb som spelar hög musik. Detta får ett par personer i publiken, inklusive kvinnan till höger om mig att hålla för öronen under dessa scener.

F2F efter filmen håller på runt 20 minuter och de kanske intressantaste sakerna regissören säger är att hon gillar Noah Baumbachs stil med hur han brukar berätta om vanliga amerikaner. Så hon har försökt att berätta om vanliga, nutida ukrainare. Det är nämligen vanligt inom ukrainsk film att antingen försköna och inte visa verkligheten eller berätta om dåtiden och hur illa de hade det, enligt henne.

Hon berättar även att filmen spelades in i kronologisk ordning och att de märkte att de fick "muskler" som hon beskrev det, självförtroende för vad de gjorde. På så vis fick filmen lite mer fart allt eftersom (och det håller jag med om).

De två i huvudrollerna ska också ha varit debutanter, vilket inte märktes då båda var bra och alltså hade fin kemi ihop.

Sen lär 100% av filmen varit finansierad av staten och att hon hade fria tyglar att göra det hon ville, vilket var intressant att höra då det trots allt var hennes långfilmsdebut (hon hade gjort ett par kortfilmer tidigare).